Tim Burton och Johnny Depp om Sweeney Todd Det ska vara en skalpell i vinter. Och blod. I alla fall om Tim Burton och Johhny Depp får bestämma. En skräckfilm där blodet sprutar samtidigt som huvudpersonerna sjunger (eftersom det även är en musikal) – det skulle vara en utmaning för vilken regissör som helst. Det gäller också fantasifulle Tim Burton, även om han är känd som det makabras mästare. Det finns framförallt ett skäl till att även han får jobba lite extra i det här fallet. Han är nämligen inte särskilt förtjust i musikaler. Det är på gränsen till att man skulle kunna påstå att han hatar genren. - Men jag älskar berättelsen om Sweeney Todd. Det är som en gammaldags, blodig skräckfilm, fast med musik, säger han. Sweeney Todd utspelas i London i slutet av 1800-talet. Barberaren Sweeney Todd råkar illa ut när en domare, som trånar efter barberarens vackra fru, fäller Todd för ett brott han inte begått. Straffet blir deportering till ett fängelse i Australien. Åratal senare återvänder Todd, bitter och hämndlysten. Hans dotter är nu skyddsling hos domaren, och hans fru är död. Den desillusionerade Todd etablerar ett samarbete med pajbagaren Mrs Lovett. I sin raksalong i husets översta våning skär han halsen av sina kunder. Kropparna faller genom en lucka ner till källaren, där de styckas och mals ner till köttfärs. Slutresultaten av morden, pajerna, gör stor succé. Folk vallfärdar för att köpa dem. Musikalen Sweeney Todd skrevs av Stephen Sondheim och kom i slutet av 1970-talet. Den har spelats några gånger i Sverige utan större framgång.Däremot har den gjort stor succé i Londons West End och New Yorks Broadway. För Tim Burton var det en oemotståndlig frestelse att göra en filmversion. - Det var en verklig utmaning för mig. Folk skulle röra sig till musik. Det var oerhört intressant att titta på skådespelarna. Det här fick dom att röra sig annorlunda än vad de annars brukar göra. Huvudrollen spelas av Burtons numera nästan ständige kompanjon, Johnny Depp. Han berättar om sin reaktion när Burton undrade om han kan sjunga: - När Tim frågade mig ”kan du sjunga” kunde jag bara svara ”jag vet inte”. Jag är inte tondöv, så jag visste att jag väl skulle klara av det i alla fall lite grann. När han sedan hörde mig sjunga, så tyckte han det lät riktigt bra. Och det var jag ju tvungen att tro på. Så jag började öva mig på sångerna medan jag höll på med inspelningen av den tredje Pirates-filmen. Sweeney Todd är deras sjätte samarbete. När jag frågar Burton vad han ser hos Depp, kommer svaret direkt. - Han vill hela tiden testa gränser. Det känns egentligen jättekonstigt att han plötsligt har blivit en av filmvärldens mesta publikmagneter. När vi lärde känna varandra var han en snygg pojke som ville göra någonting annat än de roller som producenterna tyckte han passade för. Det vill han fortfarande. - Det räcker ju med att se på de filmer han gör som blir megasuccéer, som Pirates of the Caribbean och Kalle och chokladfabriken. Ingen kan säga annat än att han gör excentriska rolltolkningar även där. Det kommer alltid någonting nytt från Johnny, menar Burton. Och Depp är inte sen att återgälda berömmet Burton: - Att filma med Tim känns som att komma hem. Att arbeta med honom innebär en total öppenhet. Han är ingen diktator utan litar på mig och jag litar fullständigt på honom. Blodet flödar friskt i Sweeney Todd. När Sweeney skär halsen av sina kunder sprutar det ibland rakt in i kameran. När de döda kropparna dunsar ner i källaren spräcks deras skallar, och i en stor bunke i källaren ligger stora köttstycken ur vilka det sticker upp fingrar och tår. Filmen är mycket barnförbjuden. - När vi filmade de scener där jag skar halsen av någon hade alla utom jag skyddskläder av på sig. Sedan räknade någon ner, och så sprutade det. Det var klibbigt och luktade sirap. Det var rätt obehagligt faktiskt. Burton ser filmen som en klassisk skräckfilm, men menar att historien kan komma att revidera denna åsikt. - När Nightmare before christmas hade premiär trodde många att barn skulle tycka att den var jätteläskig. Men dom gillar den. Jag tror att alla filmer som ansetts ruggiga en gång i tiden upplevs som rätt tama bara några år senare. Han ser sig själv som lycklig och privilegierad, eftersom han obehindrat kan röra sig mellan stora studiofilmer och independentfilmer. - Det där har alltid gjort att jag känt mig befriad. Ingen har kunnat kategorisera mig, och därför har jag kunnat göra de filmer jag vill. - Gunnar Rehlin, Allt om film

Annons

The photo has no tags

March 2014