Monday 23 February 2009 photo 1/1
|
Inatt den 23:e februari 2009 strax efter klockan 2 på natten, upplevde jag det hemskaste jag någonsin varit med om. Med tanke på allt som hände tidigare den kvällen/natten, så vill det säga mycket.
Nu undrar många vad som hände.
Jag vet inte om jag orkar tänka det ens, än mindre skriva ner det.
Just nu är det så mycket som vill ut, och jag har ingen att säga det till.
Ingen som är här och kan lyssna, ingen som kan hålla om mig och säga att allt blir bra.
Även om det inte är sant..så...behöver jag det.
Jag har förlorat något, som var mer dyrbart än livet själv, trots att jag inte ville så tvingade jag mig själv att släppa taget. Allt känns overkligt. Sakta men säkert krashar min värld, och jag har inget annat än panikångest att försöka stoppa det med.
Nu undrar många vad som hände.
Jag vet inte om jag orkar tänka det ens, än mindre skriva ner det.
Ingen som är här och kan lyssna, ingen som kan hålla om mig och säga att allt blir bra.
Även om det inte är sant..så...behöver jag det.
Jag har förlorat något, som var mer dyrbart än livet själv, trots att jag inte ville så tvingade jag mig själv att släppa taget. Allt känns overkligt. Sakta men säkert krashar min värld, och jag har inget annat än panikångest att försöka stoppa det med.
Comment the photo
och du vet att jag kommer göra mitt bästa, det är bara att säga till vad. om du vill ha en bamsekram, visst, om du bara vill att jag ska kladda in något i ditt fejs, visst. jag gör det, bara du ber mig. Sköt om dig!! Massor av kramar <3
Ja kan krama om <3
Kom o sätt dig i tant karins knä o berätta vad som har hänt <3
Det känns hemskt att veta hur du mår, jag vill bara att du ska må bra.
Du vet att jag lyssnar. Alltid. <3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/henrikmontin/335431875/