January
Wednesday 28 December 2011 photo 1/1
|
Förlåt för alla de där gångerna jag har svikit dig och allt .
Jag vet att du är sur på mig, och jag är egentligen arg på dig med. Eller jag var, inte längre. Nu känner jag bara sakad och smärta.
Men vad var det egentligen som hände? Jag har fått vara utan dig i ungefär ett halvår, det känns jävligt tugnt. Alla minnen äter upp mig innifrån, jag vill bara att du ska komma tillbaka, så vi kan samla, samla på våra minnen. Jag minns alla dagarna, jag minns de med glädje, jag minns de med sorg. Förstår du inte att jag saknar dig jag, jag saknar min bästa vän. Systrar, hand i hand livet ut. Var det inte så vi sa? Fan, jag saknar dig så mycket. Alla minnen, har du glömt? Har du glömt hur vi skrattade? Minns du inte att vi alltid gjorde allt tillsammans? Det var ju du och jag mot världen?
Visst, jag försöker väl kämpa utan dig och försöker kontrolera mig själv. Försöker själv, men det går inte, för varje gång jag försöker rasar allt. Utan dig vet jag inte vad jag ska välja. Utan dig känns det inte som jag har något värde, jag är igenting. Det här är smärta, av allra högsta grad. Att förlora en del av sig själv gör ont. Visst det var ett halvår sen. Men såren läker inte, för jag tänker på dig varje dag. Jag tänker på våra minnen, allt vad vi gjort tillsammans.
Jag minns hur du var förut. Du fanns där för mig när jag mådde dåligt. Du stöttade mig genom det svåra. Du var som en ängel , vakade över mitt liv. Men vem fan är du nu? Jag vet knappt vem du är. Som om du älskar att såra mig. Du gav mig massa blickar. Det gjorde ont att förlora dig. Men det gör ondare nu, eftersom att jag vet att du aldrig kommer bli den som du var. Jag kommer aldrig få fillbaka min allra bästa vän.
Jag vill att du ska bli den som jag älskar, min älskade lillasyster. Hon som alltid fanns där. Hon som älskade mig för den jag var. Hon som verkligen brydde sig om hur jag verkligen mådde. Vart tog hon vägen? Min uderbara prisessa? Kommer du komma tillbaka till mig? Jag önskar att allt bara var en mardröm och att jag vaknar upp i min säng. Men så är det inte. Det här är ingen dröm.
Det här är verklighet. Jag kan inte förstå. Varför lämnade du mig här ensam min älskade lillasyster? Varför gjorde du det? Jag förlorade mig själv i alla bråken, vem är jag? Vem är jag nu? Vem är jag utan dig? Tankarna tar död på mig. Våra minnen lever kvar i mitt huvud. Jag gråter för dig
Men jag vill tacka dig, för utan dig skulle jag inte stå här idag. Jag älskar dig fortfarande och det vet du. Jag älskar dig Cornelia.
Jag vill att du ska veta att jag alltid kommer finnas här för dig, allrabästadu.
/'emelieengström
Jag vet att du är sur på mig, och jag är egentligen arg på dig med. Eller jag var, inte längre. Nu känner jag bara sakad och smärta.
Men vad var det egentligen som hände? Jag har fått vara utan dig i ungefär ett halvår, det känns jävligt tugnt. Alla minnen äter upp mig innifrån, jag vill bara att du ska komma tillbaka, så vi kan samla, samla på våra minnen. Jag minns alla dagarna, jag minns de med glädje, jag minns de med sorg. Förstår du inte att jag saknar dig jag, jag saknar min bästa vän. Systrar, hand i hand livet ut. Var det inte så vi sa? Fan, jag saknar dig så mycket. Alla minnen, har du glömt? Har du glömt hur vi skrattade? Minns du inte att vi alltid gjorde allt tillsammans? Det var ju du och jag mot världen?
Visst, jag försöker väl kämpa utan dig och försöker kontrolera mig själv. Försöker själv, men det går inte, för varje gång jag försöker rasar allt. Utan dig vet jag inte vad jag ska välja. Utan dig känns det inte som jag har något värde, jag är igenting. Det här är smärta, av allra högsta grad. Att förlora en del av sig själv gör ont. Visst det var ett halvår sen. Men såren läker inte, för jag tänker på dig varje dag. Jag tänker på våra minnen, allt vad vi gjort tillsammans.
Jag minns hur du var förut. Du fanns där för mig när jag mådde dåligt. Du stöttade mig genom det svåra. Du var som en ängel , vakade över mitt liv. Men vem fan är du nu? Jag vet knappt vem du är. Som om du älskar att såra mig. Du gav mig massa blickar. Det gjorde ont att förlora dig. Men det gör ondare nu, eftersom att jag vet att du aldrig kommer bli den som du var. Jag kommer aldrig få fillbaka min allra bästa vän.
Jag vill att du ska bli den som jag älskar, min älskade lillasyster. Hon som alltid fanns där. Hon som älskade mig för den jag var. Hon som verkligen brydde sig om hur jag verkligen mådde. Vart tog hon vägen? Min uderbara prisessa? Kommer du komma tillbaka till mig? Jag önskar att allt bara var en mardröm och att jag vaknar upp i min säng. Men så är det inte. Det här är ingen dröm.
Det här är verklighet. Jag kan inte förstå. Varför lämnade du mig här ensam min älskade lillasyster? Varför gjorde du det? Jag förlorade mig själv i alla bråken, vem är jag? Vem är jag nu? Vem är jag utan dig? Tankarna tar död på mig. Våra minnen lever kvar i mitt huvud. Jag gråter för dig
Men jag vill tacka dig, för utan dig skulle jag inte stå här idag. Jag älskar dig fortfarande och det vet du. Jag älskar dig Cornelia.
/'emelieengström
Comment the photo
Vem säger att du inte kan få tillbaka din prinsessa ?
Och om du undrar vem jag är så ¨är jag en riktig harry potter nörd ;))) <3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/herrmorrizz/500180553/
Visa toppen
Show footer