December
Thursday 6 October 2011 photo 1/1
|
Gaston Leroux's Fantomen på Operan kan vara en av de bästa kärlekshistorier jag någonsin haft nöjet att läsa. För utom att vara ett spännande triangeldrama mellan en gudomlig operasångerska, en ung adelsman och en varelse som lever i det dolda och håller hela operan i sitt grepp. För utom det så har den lyckats med det otroliga stycket att skapa en antagonist som jag på slutet helt ärligt inte vet om jag ska hata eller känna medlidande med. Ju mer man får veta om hans liv, ju mer förstår man varför han agerar som han gör.
När jag klockan halv tre på natten precis slagit igen pärmen och ställt tillbaka boken i sin hylla så var jag självklart nyfiken på hur andra hade tolkat den.
Den första jag gav mig på var stumfilmen från 1925 med legenden Lon Chaney i huvudrollen. En för den tiden väldigt imponerande film med underbar atmosfär och vackra miljöer. Chaney har verkligen lyckats med att helt utan dialog förmedla allt lidande som musikens ängel/Erik/Operafantomen går igenom. För övrigt så är den väldigt trogen sitt källmaterial och de avvikelser som görs kan lätt skyllas på den begränsade tekniken. Helt klart värd att se om man är ett fan av stumfilm eller skräckfilm över huvud taget.
Nästa version jag gav mig på var filmatiseringen av Andrew Lloyd Webber's musikal från 2004. Bara för att få det ur vägen så fort som möjligt. Nej jag hatade inte den här filmen, tvärt om. Precis som boken så imponerades jag av miljöerna och kostymerna är(för det mesta) helt fantastiska. Det är utan tvekan en bra film, men det finns vissa element i den som tar ner betyget väldigt mycket.
Det första är sången. Inte för att den nödvändigtvis är dålig. Den pendlar ständigt mellan att vara ok till underbar. Huvudtemat "The Phantom of the Opera" tror jag alla mer eller mindre känner igen om man nynnar på det. Nej mitt problem är att varje gång det förekommer interaktion mellan två karaktärer så ska det sjungas.
Men med tanke på att detta är en musikal så kanske jag bara framstår som en idiot om jag klagar på det. Sången är ett riktigt bra sätt att få fram känslor och föra storyn vidare på ett sätt jag tror skulle vara svårt annars. Jag önskar bara att de kunde lugnat sig lite och låta karaktärerna prata mer. Mitt andra klagomål är friheterna filmen tar sig med berättelsen.
Den första halvan av filmen är bra rätt igenom och följer boken på ett bra sätt utan att det blir slaviskt. De ändringar som görs här känns om inte nödvändiga i alla fall funktionella och inget som jag stör mig allt för mycket på.
Det är i andra delen som jag känner att det verkligen flyter iväg och på slutet känner jag knappt igen mig alls. Något som kan förklaras med att detta från början var anpassat för att spelas upp på en teater och det måste göras ändringar för att det ska fungera. En bra förklaring. Men ingen bra ursäkt tycker jag. Budgeten på den här filmen verkar redan ligga på mångsiffriga belopp så jag ser ingen anledning till att ändra på dessa scener.
Men mitt största klagomål måste ändå vara fantomen själv. Gerard Butler är långt ifrån usel. Men det känns som att de helt och hållet har missuppfattat fantomen som karaktär i den här filmen. För det första så ser han fullt normal ut, när han i boken beskrivs som ett vandrande lik. Vill även påpeka att det inte bara antyds att han ser ut så. Det står klart och tydligt flera gånger. Så när han i den här filmen verkligen försöker intala alla hur motbjudande han är blir det bara patetiskt. Det är så pinsamt uppenbart att minst 80% av den kvinnliga publiken blir blöta i trosorna bara vid åsynen av honom.
Sen tycker jag personligen att han är lite för framträdande. Den andra halvan av filmen så visar han upp sig och pratar lite för mycket. Anledningen till att jag gillade honom så mycket i boken var att man aldrig såg honom för ens enstaka gånger. Man kände alltid att han kunde vara vart som helst och höra och se allt. I den här filmen så känner jag helt enkelt inte av den mystiken. Men till hans försvar så lyckas han rätt bra med att tolka fantomens ensamhet och ångest.
Den här filmen är helt klart värd att se. Men har du läst boken i förväg så kommer nog också du upptäcka att sista timmen är väldigt slarvigt gjord och att fantomen inte alls är en rättvis tolkning av originalet. Men miljöerna och kostymerna är riktigt vackra att titta på och vissa av scenerna gör mig riktigt imponerad. Får jag säga mitt så skulle jag nog hellre rekommendera versionen från 1925. Även om den inte får fram samma djup som den här versionen så tycker jag ändå det är en bättre tolkning av boken.
Annons
Hanna Calderon
Thu 6 Oct 2011 21:02
Du är väldigt bra på att formulera dig. Mer kan jag inte säga eftersom jag inte läst eller sett något av det du skriver om ..
Herrnagel
Thu 6 Oct 2011 21:05
Man tackar och bugar.
Hehe bara ge dig på det. Hade jag varit i dina kläder skulle jag läst boken först.
Hehe bara ge dig på det. Hade jag varit i dina kläder skulle jag läst boken först.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/herrnagel/497033555/
Visa toppen
Show footer