October
Tuesday 4 October 2011 photo 2/4
|
Jag tänkte berätta för er om min pojkväns och min historia!
Eller ja inte allt med litegranna ;)
Vi träffades då vi var ganska unga, minns inte riktigt när. Men jag ska ta det hela från början. Det var sommar och jag och mina tjejkompisar satt nere på en strand här i Vaxholm och grillade med några grabbar som vi lärt känna, som var här på camping och semester.
Jag gick på kryckor pga en infektion i foten. Min fot var så svullen att jag inte kunde stödja på foten, och fick hanka mig fram på kryckor i tre veckors tid! Men iaf medans vi satt där coh skrålade och skålade kom en kille ner, han sommarjobbade på campingen och skulle strax avsluta sitt pass och tog en sista check på stranden så det såg ok ut där.
Han kom fram och önskade oss en kul kväll osv, och jag sa att han gärna fick sätta sig ner med oss en stund om han kände för det. Så började min och Björns vänskap.
Några vcekor efter det så tog han med mig coh två andra tjejkompisar in till stan, vi skulle "chillkröka" hemma hos hans kompis "Matte". Björn var på G med min ena tjejkompis och dom var superkära. Och direkt när vi kom innanför dörren hemma hos "matte" så sog det ned en blixt framför ögnen på mig. jag slet tag i min andra tjejkompis och väste till henne att "honom ska jag ha"! haha!!
Men så blev det inte då iaf..
Vi gick dock på en supermysig nattprommenadoch bara pratade om livet och jag komemr ihåg hur supernervös och pirrig jag var den natten..
Men iaf efter det så blev vi bästa bästa vänner, och jag trodde inte en sekund på att han skulle vilja ha mig.. Så jag "glömde" honom och blev ett bra tag senare tillsamans med en superbra kille, det höll inte i längden och vi gjorde slut två gånger och sammanlagt var vi inte ens ihop i ett helt år. Men han är en fantastisk människa och jag bryr mig väldigt mycket om honom än idag ändå.
Efter ett tag då jag blivit singel igen började jag och Mathias umgås väldigt mycket igen. Och helt plötsligt hände det bara. Det var helt underbart men samtidigt jätte konstigt..! Vi var ju bästa vänner men samtidigt kära. det kändes iaf jätte konstigt för mig, jag visste inte ritkigt hur jag skulle berätta för mina vänenr att jag blivit ihop med min bästa vän. det kändes bara konstigt, men tillsut komd et ut.
Vi har båda två väldigt starka åsikter om saker och ting. Vi kan bli väldigt arga och upprörda på varandra, och vi har så otroligt olika intressen.. Nu har vi hängt ihop i 4 år. Men det har varit lite till och från. Vi har haft våra storbråk men bara gjort slut ordentlig en gång och det var förra sen våren. Men det gick bara inte ritkigt och vi blev tillsamans igen. Och nu i oktober firar vi vårat första hela år tillsamans, utan ett enda uppbrått eller som jag rbukar kalla det "psykbryt" då jag under dem tidigare åren fått "psykbryt" ibland och gjort slut.
Nu låter jag säkert som om jag vore helt störd haha :P Men nu när jag har fått mina psykbryt så är jag ännu mer säker på att han är mannen i mitt liv, killen som jag givit mitt hjärta. Han är den som jag vill åldras tillsamans med.
Såklart är det ju mycket mycket mera än det jag berättar här, men han har helt enkelt en ån speciell plats i mitt hjärta. Trotts att jag blir galen på honom ibland och kan tycka att han är en jävla idiot så finns det ingen finare människa på den här jorden. Han har det där lilla extra och jag är så otroligt lycklig över att han älskar mig och jag älskar honom.
På något underligt sätt så tror jag att anledningarna till mina såkallade "psykbryt" har varit prövningar på våran kärlek. Och uppenbarligen är våran kärlek starkare eftersom det är den som vinner hela tiden! jag är övertygad om att vi hör ihop.
Jag hör helt enkelt hemma hos honom,
han är min själsfrände och min livskamrat.
Och oavsett vad som kommer jag stå bakom honom och finnas där vid hans sida.
Han är helt enkelt den personen som betyder mest av allt för mig.
jag älskar dig Mathias, nu och föralltid<3
Det har varit vi sedan dag 1 det vet både du och jag..
"..when i se your face,
its not a thing thah i would change..!"
Eller ja inte allt med litegranna ;)
Vi träffades då vi var ganska unga, minns inte riktigt när. Men jag ska ta det hela från början. Det var sommar och jag och mina tjejkompisar satt nere på en strand här i Vaxholm och grillade med några grabbar som vi lärt känna, som var här på camping och semester.
Jag gick på kryckor pga en infektion i foten. Min fot var så svullen att jag inte kunde stödja på foten, och fick hanka mig fram på kryckor i tre veckors tid! Men iaf medans vi satt där coh skrålade och skålade kom en kille ner, han sommarjobbade på campingen och skulle strax avsluta sitt pass och tog en sista check på stranden så det såg ok ut där.
Han kom fram och önskade oss en kul kväll osv, och jag sa att han gärna fick sätta sig ner med oss en stund om han kände för det. Så började min och Björns vänskap.
Några vcekor efter det så tog han med mig coh två andra tjejkompisar in till stan, vi skulle "chillkröka" hemma hos hans kompis "Matte". Björn var på G med min ena tjejkompis och dom var superkära. Och direkt när vi kom innanför dörren hemma hos "matte" så sog det ned en blixt framför ögnen på mig. jag slet tag i min andra tjejkompis och väste till henne att "honom ska jag ha"! haha!!
Men så blev det inte då iaf..
Men iaf efter det så blev vi bästa bästa vänner, och jag trodde inte en sekund på att han skulle vilja ha mig.. Så jag "glömde" honom och blev ett bra tag senare tillsamans med en superbra kille, det höll inte i längden och vi gjorde slut två gånger och sammanlagt var vi inte ens ihop i ett helt år. Men han är en fantastisk människa och jag bryr mig väldigt mycket om honom än idag ändå.
Efter ett tag då jag blivit singel igen började jag och Mathias umgås väldigt mycket igen. Och helt plötsligt hände det bara. Det var helt underbart men samtidigt jätte konstigt..! Vi var ju bästa vänner men samtidigt kära. det kändes iaf jätte konstigt för mig, jag visste inte ritkigt hur jag skulle berätta för mina vänenr att jag blivit ihop med min bästa vän. det kändes bara konstigt, men tillsut komd et ut.
Vi har båda två väldigt starka åsikter om saker och ting. Vi kan bli väldigt arga och upprörda på varandra, och vi har så otroligt olika intressen.. Nu har vi hängt ihop i 4 år. Men det har varit lite till och från. Vi har haft våra storbråk men bara gjort slut ordentlig en gång och det var förra sen våren. Men det gick bara inte ritkigt och vi blev tillsamans igen. Och nu i oktober firar vi vårat första hela år tillsamans, utan ett enda uppbrått eller som jag rbukar kalla det "psykbryt" då jag under dem tidigare åren fått "psykbryt" ibland och gjort slut.
Nu låter jag säkert som om jag vore helt störd haha :P Men nu när jag har fått mina psykbryt så är jag ännu mer säker på att han är mannen i mitt liv, killen som jag givit mitt hjärta. Han är den som jag vill åldras tillsamans med.
Såklart är det ju mycket mycket mera än det jag berättar här, men han har helt enkelt en ån speciell plats i mitt hjärta. Trotts att jag blir galen på honom ibland och kan tycka att han är en jävla idiot så finns det ingen finare människa på den här jorden. Han har det där lilla extra och jag är så otroligt lycklig över att han älskar mig och jag älskar honom.
På något underligt sätt så tror jag att anledningarna till mina såkallade "psykbryt" har varit prövningar på våran kärlek. Och uppenbarligen är våran kärlek starkare eftersom det är den som vinner hela tiden! jag är övertygad om att vi hör ihop.
Jag hör helt enkelt hemma hos honom,
jag älskar dig Mathias, nu och föralltid<3
Det har varit vi sedan dag 1 det vet både du och jag..
"..when i se your face,
its not a thing thah i would change..!"
Camera info
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/heyalyhupa/496932532/
Visa toppen
Show footer