när man har det som jobbigast är det svårt å tänka framåt.
man klamrar sig fast vid problem, även fast man gör ett försök att fly.
man gör misstag som är oförlåtliga, tankarna fäster sig vid en som en parasit
å hur mycket man än försöker prata om det känns allt bara ännu värre.
vänner finns där för en å man försöker finnas där tillbaka,
men det är inte alltid lätt när man inte har något att säga.

varje dag tänker jag på hur det hade kunnat bli,
om jag bara hållt fast vid allt, vid dom jag haft.
man vet aldrig om det var den rätta människan,
för när man väl får det man vill ha hänger man upp sig på en liten sak
å flyr bort i tankarna i en annan dröm.
tanken på att man kan ha det bättre förvrider sig i hjärtat
å varje liten gnutta hopp försvinner ju längre man stannar.

när man väl förlorat
kan man känna sig fri ett tag.
men känslan finns alltid kvar..
mitt hjärta hade bankat, rädslan av att se dig i ögonen igen gör allt svårare
å inte ens ett glas vatten hade hindrat mina skakande händer..

finns tessie<3!