att våga bry sig

jag var så säker på att jag ville någonstans men jag visste aldrig om jag ville härifrån. jag var trött så förbannat på att leva som jag gör.

för om det fanns något som inte var acceptabelt så var det att vara missnöjd.    här i detta samhälle skulle man le och vara glad, trots alla jävligheter.

men jag var aldrig den som var nöjd, kanske var det just det som var felet?       att jag inte precis som alla andra fann mig i det som omvärlden kunde och framförallt ville dela med sig av.

jag är trött på att det inte finns människor som förstår. finns det ingen som förstår att jag inte bara är negativ utan att jag också ifrågasätter allt för att jag inte vill att detta ska vara allt som existerar.

jag vill veta att frågan "hur mår du?" har en innebörd för vissa människor idag. jag vill inte att det direkta svaret ska vara "bra" om det ligger bakom en lögn.

jag vill så likt förbannat att människor ska våga och kunna öppna sig och inte vara rädda för vad andra tycker om deras känslor.

ändå tycks detta vara ett av de jobbigaste saker som finns, är det så svårt att visa äkta känslor och att bry sig om andra?

There are more blog posts on this day (2)