Sunday 3 June 2007 photo 14/34
|
Jag vaknade av att lillebror skrek, Jag märkte att jag hade ont i huvudet sen igår. Fan, tänkte jag. JAg kommer inte orka mer om de slutar såhär varje gång. Kan inte gå till skolan längre. Går man dit får man ju bara skit för det ändå. Jag låg kvar i stället. Han kom in i rummet å sa att jag skulle gå upp. Jag hörde inget annat en skrik i huvudet. Jag minns att jag tog kudden över huvudet och bara skrek! Ville bort. Orkar inte, Kan inte, Får inte. Jag ligger helt still och kall. Han kommer in igen. Drar av mej täcket å vrålar åt mej. -Fan va jag hatar er! skrek jag. Han orkar inte bry sig utan bara går. Huvudet dundrar och jag ligger iskallt och tänker. "tänk va livet gjort allt bättre om man bara fick dö" Då hade man inte behövt oroa sig mer. Ne snart insåg jag att de inte skulle bli bättre av att bli liggandes i sängen. Jag drog på mej kläderna å stack. När ja va på utsidan hörde jag deras skrik. Dom bråkade igen. "suck" Allt... Precis allt är mitt fel! Det är ju jag som ställer till allt. Det käns som om jag varje gång startar deras bråk. HAde jag bara inte funnits hade de inte bråkat. Jag lovar! Dom vill inte se hur ja mår. Dom vill inte fatta längre. Min så kallade "mamma" känner mig knappt längre. Varje gång jag öppnar munnen blir allt bara så fel. Jag skapar ändå bara en massa problem för er. Snälla låt mej göra de bästa!
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/hhejnenne/56216925/