Wednesday 11 April 2012 photo 13/20
![]() ![]() ![]() |
DISS
@Esperanca ligger nu inne på sjukhus pga hjärtfel, så här skriver hon på sin bdb:
Ja, det är en hel del av er som undrar lite över mitt hjärtfel osv. Jag skrev i en kommentar på en dv som var skvallerdv så nu vet det flesta att något är fel på mig. Hade tänkt att lämna det här utanför den här dvn då jag tycker det är så jobbigt att bli påmind om det hela tiden. Men eftersom jag får så många frågor osv så kan jag ta och skriva lite.
1997 föddes jag i bilen på en busshållplats i Brottby (där jag förövrigt går i skolan nu.). Vid 2 dagars ålder fick jag lämna sjukhuset för allt var bara bra. På en kontroll dagen efter i Norrtälje hördes dock en riktigt kraftig blåsljud på hjärtat och jag skickades akut vidare till Astrid Lindgrens kardiologmottagning. På bara en timme var vi där och vi fick göra ett ultraljud, då sågs ett stort och väldigt allvarligt hjärtfel, Fallots Anomali (Det är 5 missbildningar. Väggen mellan höger och vänster kammare fanns inte, jag hade förträning på lungpulsåderns klaff, förstorat hjärta, minskat syre i blodet och fel på aortan). Men jag var för liten för att opereras och dom ville vänta med operation tills jag var 1 år. Jag sattes direkt in på en sjuhelvetes massa mediciner och bokades upp på flera sjukhusbesök i veckan.
När jag var 8 månader vart jag sjukare än tidigare och mitt hjärta orkade inte pumpa blodet och då fick jag attacker då jag slutade andas och inte fick syre i blodet så jag såg ut som ett lik. Då fick jag flygas på en gång ner till Lunds Universitets sjukhus där dom är experter på barnhjärtan. Där diskuterades om dom endast skulle fixa väggen mellan kammarna och att jag fick bo kvar på sjukhuset i 6 månader för att sedan fixa det resterande felen. Men det var för riskabelt då jag var för liten. Så dom fixade hela hjärtat på en och samma gång vilket tog ca 9 timmar. Efter det var jag kvar på sjukhuset i 16 dagar, men då tillstötte komplikationer som vätska i hjärtsäcken och att jag inte tålde medicinerna. Men jag fick flygas hem någon dag senare och vara på hemma sjukhuset i stockholm. Där gjordes 3 stycken katetriseringar och sedan var allt bra. Läkarna sa dock att jag aldrig någonsin skulle kunna hålla på med sporter osv. När jag var 4 började att rida.
I augusti 2010 när vi skulle åka på semester och jag stod och packade min resväska kände jag mig jätte konstig och yr och jag var tvungen att lägga mig ner, jag kollade på händerna och dom var blå. Men jag sa inget till mina föräldrar. Detta kom åter ca 2 gånger på 3 veckor. Och när vi kom hem uppsökte vi läkare, mamma trodde att det kunde vara järnbrist eller något annat som hörde till puberteten. Så jag tog en massa blodprover varje vecka fram tom november och inget hittades. Jag vart bara blåstucken.
I november åkte vi in på återbesök på kardiologmottagningen. Det första min läkare sa efter ultraljudet var:
"Det här ser inte bra ut alls och du måste genomgå ett klaffbyte inom 6 månader"
Jag brast bara ut i gråt och satt och skrek, det kändes så sjukt. Men eftersom jag fortfarande var pigg oroade inte sig läkarna och dom segade med tiden. I januari -11 gjorde jag en magnetrötgen som visade att pulmonalisklaffen läckte hela 50%, en otroligt stor och farlig mängd.
Efter januari minns jag nästan inget. Jag var så trött att jag låg och sov i över 48 timmar utan att vakna. Hela den där perioden är svart. Men i februari togs jag upp för kirurgerna och i maj fick jag opereras åter igen i Lund.
Där gick inget bra. När dom öppnade min bröstkorg sprack högra lungan och jag fick göra 3 lungoperationer.
Jag orkar inte skriva om tiden där på sjukhuset, det är för jobbigt. Jag börjar bara gråta när jag tänker på det.
Men hur som helst, utan mina operationer hade jag inte funnits. Jag är en av dom första som fick en lyckad totalkorrigering utav hjärtat. Hade jag bara vart född 10 år tidigare hade jag inte överlevt. Samtidigt kan man fråga sig: Är ett liv som halvt handikappad ett liv? Jag klassas som normal av folk som ser mig, men när folk lär känna mig märker dom att jag inte orkar saker som dom själva.
Nej jag orkar inte skriva mer nu. Kolla bloggen för mera, där finns massor av bilder och en massa text:http://ebbinilsson.blogg.se
Hoppas du blir bra snart!
1997 föddes jag i bilen på en busshållplats i Brottby (där jag förövrigt går i skolan nu.). Vid 2 dagars ålder fick jag lämna sjukhuset för allt var bara bra. På en kontroll dagen efter i Norrtälje hördes dock en riktigt kraftig blåsljud på hjärtat och jag skickades akut vidare till Astrid Lindgrens kardiologmottagning. På bara en timme var vi där och vi fick göra ett ultraljud, då sågs ett stort och väldigt allvarligt hjärtfel, Fallots Anomali (Det är 5 missbildningar. Väggen mellan höger och vänster kammare fanns inte, jag hade förträning på lungpulsåderns klaff, förstorat hjärta, minskat syre i blodet och fel på aortan). Men jag var för liten för att opereras och dom ville vänta med operation tills jag var 1 år. Jag sattes direkt in på en sjuhelvetes massa mediciner och bokades upp på flera sjukhusbesök i veckan.
När jag var 8 månader vart jag sjukare än tidigare och mitt hjärta orkade inte pumpa blodet och då fick jag attacker då jag slutade andas och inte fick syre i blodet så jag såg ut som ett lik. Då fick jag flygas på en gång ner till Lunds Universitets sjukhus där dom är experter på barnhjärtan. Där diskuterades om dom endast skulle fixa väggen mellan kammarna och att jag fick bo kvar på sjukhuset i 6 månader för att sedan fixa det resterande felen. Men det var för riskabelt då jag var för liten. Så dom fixade hela hjärtat på en och samma gång vilket tog ca 9 timmar. Efter det var jag kvar på sjukhuset i 16 dagar, men då tillstötte komplikationer som vätska i hjärtsäcken och att jag inte tålde medicinerna. Men jag fick flygas hem någon dag senare och vara på hemma sjukhuset i stockholm. Där gjordes 3 stycken katetriseringar och sedan var allt bra. Läkarna sa dock att jag aldrig någonsin skulle kunna hålla på med sporter osv. När jag var 4 började att rida.
I augusti 2010 när vi skulle åka på semester och jag stod och packade min resväska kände jag mig jätte konstig och yr och jag var tvungen att lägga mig ner, jag kollade på händerna och dom var blå. Men jag sa inget till mina föräldrar. Detta kom åter ca 2 gånger på 3 veckor. Och när vi kom hem uppsökte vi läkare, mamma trodde att det kunde vara järnbrist eller något annat som hörde till puberteten. Så jag tog en massa blodprover varje vecka fram tom november och inget hittades. Jag vart bara blåstucken.
I november åkte vi in på återbesök på kardiologmottagningen. Det första min läkare sa efter ultraljudet var:
"Det här ser inte bra ut alls och du måste genomgå ett klaffbyte inom 6 månader"
Jag brast bara ut i gråt och satt och skrek, det kändes så sjukt. Men eftersom jag fortfarande var pigg oroade inte sig läkarna och dom segade med tiden. I januari -11 gjorde jag en magnetrötgen som visade att pulmonalisklaffen läckte hela 50%, en otroligt stor och farlig mängd.
Efter januari minns jag nästan inget. Jag var så trött att jag låg och sov i över 48 timmar utan att vakna. Hela den där perioden är svart. Men i februari togs jag upp för kirurgerna och i maj fick jag opereras åter igen i Lund.
Där gick inget bra. När dom öppnade min bröstkorg sprack högra lungan och jag fick göra 3 lungoperationer.
Jag orkar inte skriva om tiden där på sjukhuset, det är för jobbigt. Jag börjar bara gråta när jag tänker på det.
Men hur som helst, utan mina operationer hade jag inte funnits. Jag är en av dom första som fick en lyckad totalkorrigering utav hjärtat. Hade jag bara vart född 10 år tidigare hade jag inte överlevt. Samtidigt kan man fråga sig: Är ett liv som halvt handikappad ett liv? Jag klassas som normal av folk som ser mig, men när folk lär känna mig märker dom att jag inte orkar saker som dom själva.
Nej jag orkar inte skriva mer nu. Kolla bloggen för mera, där finns massor av bilder och en massa text:http://ebbinilsson.blogg.se
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 7D
Focal length 24 mm
Aperture f/22.0
Shutter 1/2500 s
ISO 1600
Comment the photo
Esperanca
Wed 11 Apr 2012 13:49
Jag ligger inte på sjukhus nu, låg inne senast förra våren. Nu är det "bra", tror jag i alla fall. Ska tillbaka till sjukhuset snart och se vad dom säger. Men kan bli operation nu igen till hösten om jag har otur..
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hiss----diss/504093105/