July
Sunday 19 October 2008 photo 1/1
|
Hon vände sig mot honom och såg hur tårarna rann ned för hans ansikte och lämnade märken på hanbs tröja. Den som brukade lukta kärlek och kanelbullar...
- är det orättvist av mig att säga att jag fortfarande älskar dig? Är det fel av mig att säga att varje dag räknades, när vi inte hade varandra, lika mycket som när vi hade varandra mer än något annat? Vi är alla rädda. Men jag tror att du och jag är rädda för vad vi känner. Vad som räknas här inne, sa hon och lade sin hand mot hans hjärta. Vi är rädda för att låta oss känna igen, för att vi vet att vi aldrig skulle kunna släppa taget, att allt skulle förloras i vår kärlek som den gjorde då.
- Det ÄR orättvist, skrek han förtvivlat och slet hennes hand från sitt bröst och tog två fumlande steg bakåt.. ifrån henne. Det är orättvist därför att du ser saker jag inte kan. Orättvist därför att du vet hur du ska hantera dina känslor när inte jag gör det. Jag lämnade dig av orsaker både du och jag känner till. Glöm det! Gå vidare! Han vände sig om och började gå.
- Det har gått nästan fem månader...han stannade upp. Jag sa att jag hade glömt dig, jag sa att allting var okej, alla trodde mig och det var det viktigaste. Men att jag sa det, betyder inte att jag inte älskar dig. Du behöver inte ta mig tillbaka...men du ska veta, att jag ville ge dig allt. och det gör jag fortfarande. men du behöver inte ta mig tillbaka. . . men jag älskar dig, och det är det viktigaste. För det visar att jag har växt upp, när du står kvar på samma plats, som när vi fann varandra.
Han tittade med sårade ögon på månen som lyste svagt bakom molnen innan han vände sig om. Hon gick åt det motsatte hållet, men den röda nejlikan hon hade plockat ur den där andra killens knapphål hade hon lämnat på parkbänken.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hitachiin/282599930/
Visa toppen
Show footer