September
Monday 3 November 2008 photo 1/1
|
Är det så att våra spelare saknar klubbkänsla, att ingen jävel i laget bryr sig om vår kära förening. Att de inte har samma passion som oss supportrar, jag menar det är väl ändå vi som betalar deras löner med våra pengar som vi lägger ner på säsongsbiljetter, medlemskap, öl, bortaresor, korv och mer öl.
Fast egentligen sponsrar man ju mer bussbolagen, bryggerierna och de lokala svartförsäljarna av korv utanför arenan när man tänker på det lite djupare… Äh skit samma ni vet ju vad man menar. Ivar dricker så mycket han kan i medlemstältet för det sponsrar ju indirekt våra spelare. Vi finns ju alltid kvar, spelare kommer ju och går.
Spelarna har ju ingen klubbkänsla ju.
Men om våra spelare inte har någon uns till klubbkänsla då betyder det krasst att vi egentligen hejar på elva tröjor som springer omkring där ute.
Aha! Tröja nummer sju var bra för ett par år sedan, men nu är tröja nummer sju inte bra helt enkelt.
Är inte femman bra just nu?
Fan, skulle inte nummer tre ha missat den där passningen så hade vi gjort mål på de andra tröjorna…
Jag menar är det bara pengarna som lockar?
Då spelar det ju ingen roll att spelarna får pengar kastade i huvudet vid hörnorna under match.
Spelar ju ingen roll så länge man får betalt då, så det får de tåla helt enkelt.
Ivar gjorde en historisk insats för att ta reda på sanningen. Iklädd en buske på huvudet, och med jord insmetat i ansiktet grävde Ivar ner sig utanför omklädningsrummen på Kaknäs.
Ingen tog notis om den nya busken trots en ihärdig hicka, det här är vad Ivar hörde:
Spelare 1: Ha hur mycket lön fick du sist?
Spelare 2: Mer än dig din sopa
Spelare 1: Dessutom lyckades jag plocka upp ett par extra kronor runt hörnflaggorna.
Spelare 2: Aha, det tänkte jag inte på, grattis! Men vi måste försöka vinna nu nästa match mot Trelleborg.
Spelare 1: Ja våra marknadsvärden sjunker för varje torsk, jag kommer inte att få ut så mycket när jag drar som Bosman.
Spelare 2: Vinstbonusen behövs, det är ju snart jul.
Spelare 1: Nu kör vi över Trelleborg!
Spelare 2: Absolut, hade vi spelat den 24:e varje månad hade vi vunnit alla matcher.
Dagen före lön!
Spelare 1: Cash is king!
När den sista spelaren lämnade Kaknäs åkte Ivar hem för att ta sig en varm dusch och tvätta av sig maskeringen. Fan det är nog som många hardcore-supportrar säger, spelarna bara bryr sig om pengar helt enkelt, de har ju ingen klubbkänsla ju.
De drar nog till Norge allihop där skattsatsen bara är 18 %.
Alla är ju bara ute efter pengar, hm… kanske skall vi ta en extra titt på TIFO-killarna som samlar småmynt efter matchen på läktarna. Kan vara en av våra avbytare…
Men senare på kvällen så började analyscellerna arbeta i Ivars skalle.
Om vi hejar på ett par tröjor, varför vill då spelarna komma till oss?
Det måste vara för att vi ger dem så bra betalt helt enkelt.
Inte att det finns en stolthet att representera en av Sveriges mest framgångsrika och anrika förening Djurgårdens IF som funnits sedan 1891.
Att det finns tusentals fans som sjunger och hejar.
Känslan att få tillhöra toppen av fotbollen i Sverige.
Alla timmar av träning och nötande, allt tydligen för att tjäna ett par tusenlappar extra varje månad.
Då är ju lösningen att vi som första förening i allsvenskan inför ideella spelare helt enkelt, då får vi bara spelare som VILL spela i DIF och allt är löst. Ha! Genialt!
Eller?
Ivar vill mer tro på att de vill uppfylla sina fotbollsdrömmar, och att spelare är stolta över att få representera Djurgårdens IF. En dröm för många unga knattar som precis börjat sparka boll.
Att få vara den där som alla jublar åt, en blårandig hjälte som inför en hysterisk glad publik gör mål för Djurgårdens IF.
Det är betalning nog…
Ivar Starke http://www.1891.nu
Fast egentligen sponsrar man ju mer bussbolagen, bryggerierna och de lokala svartförsäljarna av korv utanför arenan när man tänker på det lite djupare… Äh skit samma ni vet ju vad man menar. Ivar dricker så mycket han kan i medlemstältet för det sponsrar ju indirekt våra spelare. Vi finns ju alltid kvar, spelare kommer ju och går.
Spelarna har ju ingen klubbkänsla ju.
Men om våra spelare inte har någon uns till klubbkänsla då betyder det krasst att vi egentligen hejar på elva tröjor som springer omkring där ute.
Aha! Tröja nummer sju var bra för ett par år sedan, men nu är tröja nummer sju inte bra helt enkelt.
Är inte femman bra just nu?
Fan, skulle inte nummer tre ha missat den där passningen så hade vi gjort mål på de andra tröjorna…
Jag menar är det bara pengarna som lockar?
Då spelar det ju ingen roll att spelarna får pengar kastade i huvudet vid hörnorna under match.
Spelar ju ingen roll så länge man får betalt då, så det får de tåla helt enkelt.
Ivar gjorde en historisk insats för att ta reda på sanningen. Iklädd en buske på huvudet, och med jord insmetat i ansiktet grävde Ivar ner sig utanför omklädningsrummen på Kaknäs.
Ingen tog notis om den nya busken trots en ihärdig hicka, det här är vad Ivar hörde:
Spelare 1: Ha hur mycket lön fick du sist?
Spelare 2: Mer än dig din sopa
Spelare 1: Dessutom lyckades jag plocka upp ett par extra kronor runt hörnflaggorna.
Spelare 2: Aha, det tänkte jag inte på, grattis! Men vi måste försöka vinna nu nästa match mot Trelleborg.
Spelare 1: Ja våra marknadsvärden sjunker för varje torsk, jag kommer inte att få ut så mycket när jag drar som Bosman.
Spelare 2: Vinstbonusen behövs, det är ju snart jul.
Spelare 1: Nu kör vi över Trelleborg!
Spelare 2: Absolut, hade vi spelat den 24:e varje månad hade vi vunnit alla matcher.
Dagen före lön!
Spelare 1: Cash is king!
När den sista spelaren lämnade Kaknäs åkte Ivar hem för att ta sig en varm dusch och tvätta av sig maskeringen. Fan det är nog som många hardcore-supportrar säger, spelarna bara bryr sig om pengar helt enkelt, de har ju ingen klubbkänsla ju.
De drar nog till Norge allihop där skattsatsen bara är 18 %.
Alla är ju bara ute efter pengar, hm… kanske skall vi ta en extra titt på TIFO-killarna som samlar småmynt efter matchen på läktarna. Kan vara en av våra avbytare…
Men senare på kvällen så började analyscellerna arbeta i Ivars skalle.
Om vi hejar på ett par tröjor, varför vill då spelarna komma till oss?
Det måste vara för att vi ger dem så bra betalt helt enkelt.
Inte att det finns en stolthet att representera en av Sveriges mest framgångsrika och anrika förening Djurgårdens IF som funnits sedan 1891.
Att det finns tusentals fans som sjunger och hejar.
Känslan att få tillhöra toppen av fotbollen i Sverige.
Alla timmar av träning och nötande, allt tydligen för att tjäna ett par tusenlappar extra varje månad.
Då är ju lösningen att vi som första förening i allsvenskan inför ideella spelare helt enkelt, då får vi bara spelare som VILL spela i DIF och allt är löst. Ha! Genialt!
Eller?
Ivar vill mer tro på att de vill uppfylla sina fotbollsdrömmar, och att spelare är stolta över att få representera Djurgårdens IF. En dröm för många unga knattar som precis börjat sparka boll.
Att få vara den där som alla jublar åt, en blårandig hjälte som inför en hysterisk glad publik gör mål för Djurgårdens IF.
Det är betalning nog…
Ivar Starke http://www.1891.nu
Visa toppen
Show footer