dom flästa har bara ett liv men folk säger att p-a har 9 som en katt;) och de verkar faktistk sant.

Olycka hindrar inte Per-Arne Klingstedt
Först förlorade han högerarmen i en olycka. Efter en andra olycka förflyttar han sig med hjälp av permobil. Det hindrar inte Per-Arne Klingstedt från att delta i älgjakten.
Det finns intresserade jägare, och så finns det hängivna jägare, och så finns Per-Arne Klingstedt från Oxebo i Hallingeberg.

Han sköt sin första älg när han bara var tolv år gammal. Det var en kalv som kom simmande i sjön.

- Det blev ett perfekt skott i huvudet som var det enda som stack upp över vattnet, minns han så här drygt 60 år senare.

- Fast då blev pappa arg på mig. Det var inte nog med att jag var för ung för att ha eget vapen, det var dessutom förbjudet att skjuta kalv på den tiden. Pappa kom undan med böter tack vare att vi kände polisen som skrev upp min ålder några år.

Sedan dess beräknar Per-Arne att han skjutit drygt 350 älgar.

Bara det kan i sig göra honom ganska unik, ännu mer ovanlig blir han när man betänker att han sedan 29 års ålder bara har sin vänstra arm i behåll. Högerarmen miste han när han en gång skulle ta bössan ur bilen och ett skott brann av.

- Jag hade tur som bara miste armen. Fast det bekom mig inte så mycket, när det gällde förmågan att skjuta. Olyckan hände på vintern, men till nästa höst var jag tillbaka på älgpasset. Lite värre var det för några år sedan när jag bröt min vänstra arm och de satte på mig gips inne på sjukhuset, lagom till älgjakten skulle börja i Norrland. Då var det inte många som trodde att det skulle bli någon Norrlandjakt. Men jag åkte iväg och sköt en älg det året också.

- Men du kan tro att de blev förundrade, jägarna i grannlaget, när de kom fram till jakttornet och fick se en jägare som bara hade en arm och den var gipsad. Sedan var jag blodig i hela ansiktet för kikarsiktet hade slagit till mig i pannan. Då blev till och med de garvade Jämtlandsjägarna förundrade.

Att Per-Arne har en ovanlig livsvilja och ett gott humör som ingenting tycks bita på och att han alltid tycks komma igen efter de smällar som han fått i livet, det vet alla som känner honom. Men det var nog inte många som trodde att han skulle komma tillbaka efter den olycka som han råkade ut för under våren 2007.

Han hade satt en såmaskin efter traktorn och skulle ut och så. Något fungerade inte som han tänkt så han hoppade av traktorn och skulle rätta till felet. Då kom traktorn i rullning och han kom under. Han fick nästan alla revben i bröstkorgen brutna. Det blev ilfärd till sjukhuset och många månaders sjukhusvård. Revbenen är nu läkta, men en infektion i samband med ryggmärgsbedövningen, som han fick för att lindra smärtorna, har gjort att han nu är nästan helt förlamad i sina ben.

- Det har varit en svår tid och jag har mycket värk, säger han. Men tack vare många goda vänner, min familj och min sambo Hillevi så klara jag mig ganska bra. Och så mina underbara hemtjänstflickor. I dag kom de vid halv fem för att klä mig så jag kunde åka ut och sitta på älgpass tidigt på morgonen.

Någon älg fick Per-Arne inte se under de första morgontimmarna, men han tänker vara med på jakt hela veckan. Vännerna har gjort i ordning en släpkärra där han kan köra upp med sin permobil och så har han fått tillstånd av länsstyrelsen att få skjuta från bilen.

- Det är värt mycket för mig att få vara med i gänget, nästan som vanligt, säger han.

Och en sak är klar; ingen älg går säker för Per-Arnes bössa den här hösten heller.

Får jag kopiera? Han e otrolig den gubben!!