February
Saturday 18 August 2012 photo 3/5
|
Hittade min Sv NP text från iår som såklart handlar om djur. Temat jag skrev på var "Inget liv utan..." och så var man tvungen att referera till ett kåseri som fanns i texthäftet. Fick A på den uppsatsen, trots att jag inte trodde jag var "humoristisk" nog. Nåja, man ska aldrig klaga på ett A.
Inget livutan djuren
Alla har vi något som betyder extra mycket för oss. Något som man låter allt annat kretsa och forma sig omkring eftersom att detta är ens högsta prioritet. För mig har det varje dagsedan november 2005 varit djuren som varit min mittpunkt, denna makt som allt annat fått vika undan för.
King föddes 2005 och var en renrasig,vit blåögd dvärgvädur och ja, det är precis lika snofsigt som det låter. Nästan inget av hans yttre attribut stämde in på min önskelista för hur min kanin skulle vara när jag önskade mig en som tioåring. Jag ville ha en ganska stor,ovanlig och färgad kanin men så blev det inte. Dvärgväduren är den nästvanligaste rasen i Sverige, den väger strax under två kilo och han var ju som sagt vit. Men tänk dig själv att du är tio år och åker för att köpa din första kanin. Det finns ingen sådan som du hade tänkt dig, men där sitter en liten,fem månader gammal, vit boll som tittar på dig med stora, blå ögon. När du erbjuds att få hålla honom så passar han så perfekt i dina armar och han känns inte alls rädd eller spänd. Skulle inte du också bli förälskad? Plötsligt känns färgen på kaninen inte alls viktig längre. Det sa klick mellan mig och King dendagen och sedan dess har jag lärt känna känslan som Hanna Hellquist beskriver isin krönika "Inget liv utan katten": "Den där omedelbara tryggheten som mankänner med den där avvikande varelsen, av den enkla anledning att mänsklig osäkerhet är helt förgäves i den här relationen" (Dagens nyheter 25.1.2011). Jag tror att alla skulle behöva en sådan relation som den med ett djur, en där man kan släppa på alla samhällets krav och bara vara.
Samtidigt som jag köpte King såblev jag delansvarig för ett helt stall fyllt av får, getter, katter, höns och30 av Kings kaninkompisar. Jag har vaktat dem alla på nyår och på julafton, jag har stigit upp tidiga morgonar för att ge dem mat och jag har åsidosatt vissa av mina behov för dem. Nu låter det kanske som att det har varit fruktansvärt jobbigt och slitigt att vara jag de senaste åren men jag har faktiskt gjort det mesta med glädje. Såklart är det aldrig roligt att sitta i en lammbox med en febrig tacka som måste luta sin tunga kropp mot dig för att orka stå upp, men när det var vad som behövdes så var det ingen som behövde tvinga mig att göra det. Man kan väl säga att jag har gift mig med djurlivet med det vanliga löftet "vi ska älska varandra i nöd och lust", ja, du vet ju hur löftet lyder.Skillnaden är att jag gifte mig i lortiga stallkläder och att min trolovade alltid skulle kräva lite mer av mig än vad jag skulle kräva av den, men också att kärleken mellan oss skulle komma att bli mycket mer ovillkorlig och ren än vad många andra lovar att deras ska bli vid vanliga giftemål.
Så visst har det varit många lortiga och slitsamma år. Men de har även varit fyllda av skratt när kaniner rymt men trots allt endast rymt från hagen in i stallet för att få vara i händelsernas centrum eller när manfått se vårens nya lamm testa sina långa ben i klumpiga språng marscher. Mittliv har fått forma sig kring djuren och jag vet att jag inte hade varit samma person som jag är idag utan dem alla.
Alla har vi något som betyder extra mycket för oss. Något som man låter allt annat kretsa och forma sig omkring eftersom att detta är ens högsta prioritet. För mig har det varje dagsedan november 2005 varit djuren som varit min mittpunkt, denna makt som allt annat fått vika undan för.
King föddes 2005 och var en renrasig,vit blåögd dvärgvädur och ja, det är precis lika snofsigt som det låter. Nästan inget av hans yttre attribut stämde in på min önskelista för hur min kanin skulle vara när jag önskade mig en som tioåring. Jag ville ha en ganska stor,ovanlig och färgad kanin men så blev det inte. Dvärgväduren är den nästvanligaste rasen i Sverige, den väger strax under två kilo och han var ju som sagt vit. Men tänk dig själv att du är tio år och åker för att köpa din första kanin. Det finns ingen sådan som du hade tänkt dig, men där sitter en liten,fem månader gammal, vit boll som tittar på dig med stora, blå ögon. När du erbjuds att få hålla honom så passar han så perfekt i dina armar och han känns inte alls rädd eller spänd. Skulle inte du också bli förälskad? Plötsligt känns färgen på kaninen inte alls viktig längre. Det sa klick mellan mig och King dendagen och sedan dess har jag lärt känna känslan som Hanna Hellquist beskriver isin krönika "Inget liv utan katten": "Den där omedelbara tryggheten som mankänner med den där avvikande varelsen, av den enkla anledning att mänsklig osäkerhet är helt förgäves i den här relationen" (Dagens nyheter 25.1.2011). Jag tror att alla skulle behöva en sådan relation som den med ett djur, en där man kan släppa på alla samhällets krav och bara vara.
Samtidigt som jag köpte King såblev jag delansvarig för ett helt stall fyllt av får, getter, katter, höns och30 av Kings kaninkompisar. Jag har vaktat dem alla på nyår och på julafton, jag har stigit upp tidiga morgonar för att ge dem mat och jag har åsidosatt vissa av mina behov för dem. Nu låter det kanske som att det har varit fruktansvärt jobbigt och slitigt att vara jag de senaste åren men jag har faktiskt gjort det mesta med glädje. Såklart är det aldrig roligt att sitta i en lammbox med en febrig tacka som måste luta sin tunga kropp mot dig för att orka stå upp, men när det var vad som behövdes så var det ingen som behövde tvinga mig att göra det. Man kan väl säga att jag har gift mig med djurlivet med det vanliga löftet "vi ska älska varandra i nöd och lust", ja, du vet ju hur löftet lyder.Skillnaden är att jag gifte mig i lortiga stallkläder och att min trolovade alltid skulle kräva lite mer av mig än vad jag skulle kräva av den, men också att kärleken mellan oss skulle komma att bli mycket mer ovillkorlig och ren än vad många andra lovar att deras ska bli vid vanliga giftemål.
Så visst har det varit många lortiga och slitsamma år. Men de har även varit fyllda av skratt när kaniner rymt men trots allt endast rymt från hagen in i stallet för att få vara i händelsernas centrum eller när manfått se vårens nya lamm testa sina långa ben i klumpiga språng marscher. Mittliv har fått forma sig kring djuren och jag vet att jag inte hade varit samma person som jag är idag utan dem alla.
Annons
Camera info
Camera NIKON D90
Focal length 105 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/500 s
ISO 1400
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hobbymupp/508753479/
Visa toppen
Show footer