Godnatt morfar, sov gott.

Sista farvälet till din fysiska skepnad.
Tack för allting, du fanns alltid där.

Jag började gråta när jag såg alla som var där för att ta farväl, du var och är fortfarande väldigt älskad.
Jag kunde inte sluta gråta, kunde inte fatta att det var du som låg där i kistan som var täckt av ett blått täcke och med en massor blommor runt.
Jag kunde inte förstå att det var till dig jag sa farväl när jag la den vita rosen på din kista.

Jag har fortfarande svårt att förstå, att du aldrig mer kommer att finnas där.
Aldrig mer ta tag i min axel, aldrig mer krama mig eller ge mig massage, som du alltid gjorde på ditt egna sätt.

Det var inte så länge sen vi satt mitt emot varandra i köket hemma hos dig och mormor och pratade som vanligt.
Som vanligt om hur jag såg ut, hur det går för mig i skolan och sjukdomar.
Sjukdomen var det största ämnet vi pratade om.. Och jag försökte alltid börja prata om någonting annat, för jag ville hålla hoppet uppe.

Du ville inte längre lida eller se oss lida.
Du har det bra nu, utan smärta.

Godnatt morfar, sov gott.

Vila i frid Edrik Hugo Ingram Sundberg,
min älskade morfar.

Beklagar sorgen! Du är sjukt stark Linda. Love you!