June
Sunday 22 November 2009 photo 1/1
|
Rick Falkvinge skriver;
Om patent (del 1 av 3)
Hej igen, pirater!
Idag tänkte jag prata lite om patent. Det är många som tar mycket för givet om patent – precis som många påståenden blir en etablerad sanning, om man bara hör dem tillräckligt mycket. Vi har precis börjat bryta de sanningarna vad gäller upphovsrätt, och har en lång väg kvar vad gäller patentfrågan.
En allmän men helt felaktig uppfattning är att ingenting skulle uppfinnas eller säljas, om det inte vore för patent. Den är precis lika felaktig som att ingenting skulle skapas, om det inte vore för upphovsrätten, något som också påstås – särskilt från upphovsrättslobbyn. (I själva verket avsäger sig kreatörer i miljontal det upphovsrättsmonopol som de redan har fått, t.ex. på FlickR, vilket tydligt visar att upphovsrätten inte behövs som motivation till skapande.)
Den vanliga berättelsen är att en ensam uppfinnare i en källare kommer på något revolutionerande, tar ett patent på det, och sedan kan leva rik på sin uppfinning resten av livet. Det är en vacker saga, men även vackra sagor är fortfarande sagor. Patent är instrument som storföretag använder för att krossa exakt den uppfinnaren. Låt oss i stället titta på hur det fungerar i verkligheten:
Vi antar att påhittige men fattige Kjell i uppfinner en skiftnyckel i sin källare, som har någon ny fiffig funktion. Vi antar vidare att Kjell vill ha patent på uppfinningen. Då kommer första chocken: det kostar en halv miljon svenska kronor bara att ansöka om ett europeiskt patent. Ansöka. Det är inte säkert att det beviljas. Det är naturligtvis helt orimligt att ett fattigt geni hittar en halv miljon i madrassen sådär
utan vidare, men vi antar att Kjell får ihop de pengarna på något sätt. Vi antar till och med att patentet beviljas.
Då händer exakt ingenting. Utom kanske att ett företag i Taiwan eller Sydkorea eller någon annan stans i världen börjar tillverka Kjells skiftnyckel, utan att betala Kjell eller ens prata med honom om det. Det är helt upp till Kjell, ifrån sin källare, att bevaka exakt hela världens produktutbud för att se om någon gör intrång i hans patent.
Vi antar nu att Kjell på något magiskt sätt hittar att det här sydkoreanska företaget säljer Kjells skiftnyckel i Moldavien, där det europeiska patentet gäller. Då kommer nästa chock: Kjell kontaktar företaget och påpekar att han har ett patent, och får ett ”jaha, och vad tänkte du göra åt det?” till svar. Företaget vet nämligen, att en genomsnittlig patenttvist (i USA) kostar ungefär fyra miljoner dollar. Trettiofem miljoner kronor. För varje sida. I genomsnitt. Kjell behöver alltså hitta trettiofem millar, eller helst femtio för att ha lite buffert, bara för att få företaget att betala royalties till honom. Det blir många sålda skiftnycklar för att ha en chans att få igen de pengarna (vilket naturligtvis aldrig kommer att hända).
Men vi antar att Kjell hittar sina femtio miljoner i ett avlägset hörn av madrassen (och nu är det verkligen svårt att fortsätta prata om en ”fattig uppfinnare i en källare”), och drar företaget inför rätta i en patenttvist, som kommer att äta upp två eller tre år av hans liv. Då kommer troligtvis en av två saker att hända.
Det allra troligaste är att Kjell bara helt enkelt förlorar. Det gör över tre fjärdedelar av dem som stämmer för patenttvist i domstol. Då har han också förlorat sina trettiofem miljoner (det har han gjort även om han vinner, förresten). I Sverige måste han dessutom betala företagets domstolskostnader på lika mycket till. Det är ett väldigt bra skäl att inte börja bråka med företaget från början: det förekommer att företag medvetet driver upp sina egna kostnader, för de vet att de har råd med det, men att det kommer att ruinera motståndarsidan i domstol när de tvingas betala de avsiktligt upptrissade kostnaderna.
Men det kan också hända att företaget anser att patentet är värdefullt, och ser att det finns en chans att Kjell vinner. Det som kommer att hända då är att företaget tar fram ett tiotal av SINA EGNA patent, och säger ”Nejmen Kjell, inte ska du väl stämma oss? Ditt patent bygger ju på de här tio patenten som VI har. Det är ju du som är skyldig oss en massa pengar.” Det behöver inte vara sant, det räcker att företaget påstår det för att Kjell nu ska finna sig på de anklagades bänk i en patentstämning – och en som är mycket dyrare än den ursprungliga. Det är helt avsiktligt från storföretagets sida. Kjell behöver alltså hitta femhundra miljoner till, bara för att visa att hans idé inte bygger vidare på företagets patent. (Men det är fullt möjligt att den gör det, med tanke på att i stort sett alla idéer, hur triviala de än må vara, har en tendens att patenteras idag.)
Om Kjell har tur, riktig tur, så blir han bara av med patentet och ett par år av sitt liv där han är upplåst i patentstrider som han aldrig kunde vinna från början.
Patent påstås skydda den lille uppfinnaren mot storföretag. Det kan hända att det var syftet, en gång i tiden. Men verkligheten är precis exakt tvärtom. Kjell klarar sig mycket bättre utan patentsystemet över huvud taget.
Så varför vill man då uppfinna något? Ja, inte är det för patentet. Det finns många skäl till att vilja uppfinna. Det ekonomiska och vinstdrivande är ett viktigt skäl för flera uppfinnare. Men inget patent har hjälpt någon av dem att sälja ett enda exemplar av sin produkt. Dessutom beviljas ofta patenten långt efter att produkten har blivit omodern. Så är det t.ex. i mobiltelefonindustrin: modellerna är ofta borta från marknaden när patenten på dem beviljas. Då är det svårt att argumentera för att patent är nödvändiga för att sälja.
Det är också intressant att titta på ett par industrier som inte har något patentskydd över huvud taget, till exempel modeindustrin, där innovationstakten är vida högre än andra industrier, rent jämförelsevis.
(Som parentes finns det många andra skäl att uppfinna än kommersiella, vilket enkelt ses på t.ex. Linux och Wikipedia. Men vi antar för enkelhets skull att alla bara är ute efter att tjäna pengar, för det är där patentdebatten brukar hamna.)
Pengar tjänar man hur som helst genom att sälja produkter, inte genom att förbjuda andra att uppfinna.
För det är det som patent är: det är ett förbud för alla andra än patentinnehavaren att använda eller bygga vidare på en viss teknik, och det helt oavsett om dessa människor har hört talas om patentinnehavaren eller patentet. Lägg till det att patent ofta är avsiktligt obegripligt skrivna, så är det i praktiken omöjligt att ens försöka ta reda på om man bryter mot ett patent: man upptäcker det när man får en stämning i brevlådan.
Tyvärr tas det faktum, att företagare betalar patentlicenser, som ett bevis för att patentsystemet fungerar. Denna tolkning görs bara av jurister och lagstiftare, som aldrig behövt betala jurister för att driva en patenttvist. I deras värld finns det ingen kostnad förknippad med patenttvister.
För om en företagare får ett brev i brevlådan med lydelsen ”du inkräktar på mitt patent, och jag vill att du betalar tiotusen kronor om året”, så är rätt sak för en genomsnittlig småföretagare att helt enkelt betala och se glad ut, förmodligen utan att ens försöka tolka patentet. Alternativet är nämligen att gå in i en patenttvist och det blir helt enkelt dyrare, mycket dyrare, oavsett om företagaren vinner i slutändan och då slipper betala årsavgiften. Det är det perspektivet som en företagare har: företagets uppgift är att ha så låga kostnader som möjligt, och den lägsta kostnaden är att falla tillföga för brevet.
Hela systemet kan alltså utan problem karaktäriseras som en institutionaliserad utpressning av byråkrater och patentjurister mot småföretagare, forskare och tekniker. Systemet har också blivit självförstärkande, eftersom bara patentjurister är med och skriver nya patentlagar. De har aldrig föreslagit att minska eller avskaffa sin egen försörjning, utan snarast direkta motsatsen, och utvidga patentsystemet. Det är mänskligt, men inte gynnsamt för någon annan än dem.
Det har dessutom visat sig gång på gång i oberoende undersökningar att patentsystemet är en nettoförlust för alla industrier utom läkemedelsindustrin. (Anledningen till att just läkemedelsindustrin vinner på systemet är att den är offentligt finansierad till stor del, genom t.ex. läkemedelssubventioner, så det blir skattebetalarna som förlorar på systemet i stället för läkemedelsindustrin.)
Flera av dagens storföretag skapades och växte i patentfria miljöer. Novartis, världens största läkemedelsföretag, grundades i Schweiz när landet inte hade patent. Vårt svenska Ericsson skapades på massiva patentintrång mot tyska Siemens, patentintrång som man inte brydde sig om på den tiden. Hela Hollywood grundades på storskaliga patentintrång mot dåtidens patentinnehavare av filmteknik. Det är nästa generations storföretag som vi inte låter födas, för att hålla nuvarande jättar under armarna och låta dem krossa uppkomlingar i rättegångssalar, snarare än att låta de bästa produkterna vinna.
Det finns en annan myt som florerar, och det är att inga riskkapitalister investerar i företag som inte har patenterad teknik, så att en patentportfölj skulle vara en förutsättning för att få riskkapital och därmed få småföretag att växa. Det påståendet är helt enkelt inte sant, det är bara att fråga vilken riskkapitalist som helst. En patentportfölj vägs visserligen in i beslutet hos några av dem, men aldrig till avgörande del, och hos seniora riskkapitalister beaktas det i regel inte alls.
Det påstås ibland att patent var nyttiga förut, men har spårat ut idag. Det stämmer inte heller: industriella revolutionen försenades 30 år på grund av James Watts patent på ångmaskinen. Det var många som såg att den kunde förbättras, och de hamnade i fängelse när de gjorde det till civilisationens nytta men i strid med patentet. Flera historiker daterar industriella revolutionens början till när patentet på ångmaskinen gick ut.
Samma sak med radio. Samma sak med flygindustrin. USA hade ingen flygindustri alls före första världskriget, de låg ca 20 år efter Europas flygindustri på grund av eviga patentstrider. Vid krigets utbrott gick amerikanska regeringen in och förstatligade alla patent på flygplan och flygmotorer, så att de kunde börja tillverka stridsflygplan. Först då lyfte den amerikanska flygindustrin. Patentsystemet har försenat vår utveckling på område efter område, 20 år här, 30 år där.
1851, när patent skulle införas i USA, så skrev The Economist så här. Det är i stort sett precis samma ord som jag använder i det här brevet –
"The granting of patents 'nflames cupidity, excites fraud, stimulates men to run after schemes that may enable them to levy a tax on the public, begets disputes and quarrels betwixt inventors, provokes endless lawsuits... The principle of the law from which such consequences flow cannot be just."
Men det är ändå sant att det har blivit värre.
Så varför har patentsystemet då blivit värre? Tja, vi får gå tillbaka till USA på 1970-talet för att se upprinnelsen till det. Kortfattat beror det på att USA letade efter andra sätt att dominera global ekonomi, när de förstod att deras bensinslukande jättebilar av undermålig kvalitet från Detroit inte gick att sälja längre.
Jo, det är faktiskt sant, det var så det gick till. Och de fick oväntad hjälp av läkemedelsindustrin som såg en möjlighet att tvinga världens fattigaste att betala mer för läkemedel... eller dö, i praktiken. Men det återkommer jag till i del 2 av 3 om patent, och den kommer om två veckor.
Allt gott till dess!
utan vidare, men vi antar att Kjell får ihop de pengarna på något sätt. Vi antar till och med att patentet beviljas.
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/holygarbage/425916920/
Visa toppen
Show footer