January
Sunday 21 November 2010 photo 2/2
|
I princip hela mitt liv har jag haft dåligt självförtroende. Jag har aldrig tyckt att jag räckt till, aldrig varit bäst på något. Man behöver inte vara bäst, men jag har aldrig tyckt att jag ens varit riktigt bra på något heller.
Överallt ser man otroligt duktiga ryttare och hästar. Man ser duktiga fotografer, duktiga författare. Det är då man inser att alla andra är så mycket bättre än en själv.
Visst, jag kan hästar, men kan jag allt? Absolut inte. Kan jag mycket? Nej. Jag kan tillräckligt just nu, men samtidigt inte. Än kan jag inte Twix "knappar", jag kan inte rida honom i form närhelst jag vill. Varför? Jag är inte så bra på det. Inte ens efter 1½ år har jag lärt mig hans sätt att ridas, men jag försöker varenda dag. Varje gång jag hoppar upp på hans rygg finns det i bakhuvudet på mig. "Du kan inte." Jag vet att allt inte bara kommer till en, man måste kämpa för det. Vilket jag också gör, men att inte få någon framgång är jävligt tufft. Det går veckor utan att jag känner att vi rör oss det minsta framåt, det finns veckor där det känns att det går baklänges, att vi blir sämre. Men sen finns det de veckor då allt funkar. Nej, ingen form då heller, men kontakt.
Självklart finns det även här andra människor med hästar som har 1oo gånger bättre kontakt än Twix och jag. Vissa dagar undrar jag varför inte vi har en bättre kontakt än vi har. Han kommer inte springandes till mig i hagen när jag ropar. Han älskar inte alltid när jag pussar på honom. Han är inte alltid jättepeppad på att samarbeta.
Jag kan inte säga att jag tror han älskar mig. För det gör han inte. Att han tycker om mig, det kan jag kanske påstå. Åtminstone hatar han mig inte. Alltid något, right?
Det är flera gånger, fler än jag vill erkänna, som jag seriöst tänkt på att sälja honom. Jag vill inte göra det, absolut inte. Men samtidigt förtjänar han verkligen någon som kan rida honom. Någon som överhuvudtaget kan rida. Bra.
På ett sätt känns det egoistiskt att ha kvar honom, när han kan må bättre i kroppen hos någon annan. Jag har kvar honom för att jag inte klarar mig utan honom. Ett liv utan honom finns inte för mig. "Kom igen, det är en häst." finns det säkert många som tänker. Och ja, det är en häst. Som råkar vara min bästa vän.
Överallt ser man otroligt duktiga ryttare och hästar. Man ser duktiga fotografer, duktiga författare. Det är då man inser att alla andra är så mycket bättre än en själv.
Visst, jag kan hästar, men kan jag allt? Absolut inte. Kan jag mycket? Nej. Jag kan tillräckligt just nu, men samtidigt inte. Än kan jag inte Twix "knappar", jag kan inte rida honom i form närhelst jag vill. Varför? Jag är inte så bra på det. Inte ens efter 1½ år har jag lärt mig hans sätt att ridas, men jag försöker varenda dag. Varje gång jag hoppar upp på hans rygg finns det i bakhuvudet på mig. "Du kan inte." Jag vet att allt inte bara kommer till en, man måste kämpa för det. Vilket jag också gör, men att inte få någon framgång är jävligt tufft. Det går veckor utan att jag känner att vi rör oss det minsta framåt, det finns veckor där det känns att det går baklänges, att vi blir sämre. Men sen finns det de veckor då allt funkar. Nej, ingen form då heller, men kontakt.
Självklart finns det även här andra människor med hästar som har 1oo gånger bättre kontakt än Twix och jag. Vissa dagar undrar jag varför inte vi har en bättre kontakt än vi har. Han kommer inte springandes till mig i hagen när jag ropar. Han älskar inte alltid när jag pussar på honom. Han är inte alltid jättepeppad på att samarbeta.
Jag kan inte säga att jag tror han älskar mig. För det gör han inte. Att han tycker om mig, det kan jag kanske påstå. Åtminstone hatar han mig inte. Alltid något, right?
Det är flera gånger, fler än jag vill erkänna, som jag seriöst tänkt på att sälja honom. Jag vill inte göra det, absolut inte. Men samtidigt förtjänar han verkligen någon som kan rida honom. Någon som överhuvudtaget kan rida. Bra.
På ett sätt känns det egoistiskt att ha kvar honom, när han kan må bättre i kroppen hos någon annan. Jag har kvar honom för att jag inte klarar mig utan honom. Ett liv utan honom finns inte för mig. "Kom igen, det är en häst." finns det säkert många som tänker. Och ja, det är en häst. Som råkar vara min bästa vän.
Annons
Comment the photo
RoyalChica
Mon 22 Nov 2010 06:55
Känns synd att höra att du tycker det om dig själv när du verkligen är jätteduktig, ja, det finns folk som är duktigare än du, men det finns ännu fler som är sämre! Du är duktig! Klart måste man kämpa och så och det kan kännas jobbigt ibland, väldigt jobbig. Jag har inte egen häst men är skötare, vet att det inte alls är samma sak, men han förlorade förtroeende för alla, vart sur och elak, har försökt att bygga upp det igen och vissa dagar går det rakt å helvette, men vissa dagar går det oxå bra, och då blir man överlycklig, du vet säkert själv hur det är? Tänk såhär: En riktigt dålig sekund kan få dig att tycka att dagen varit kass, men då ska oxå en riktigt bra sekund kunna göra dagen super.
Att han inte kommer när du ropar osv är kanske inte för att han inte älskar dig, vissa hästar gör bara inte det, lika med när du pussar honom, han kanske är en häst som visar det på det viset utan sitt eget? alla är vi olika.
Att han inte kommer när du ropar osv är kanske inte för att han inte älskar dig, vissa hästar gör bara inte det, lika med när du pussar honom, han kanske är en häst som visar det på det viset utan sitt eget? alla är vi olika.
horsepicz
Mon 22 Nov 2010 09:05
Du har absolut rätt, men det är något som inte går att sätta fingret på. Jag kan inte riktigt beskriva..men du har rätt i det mesta du skriver ändå :)
AnamCaara
Sun 21 Nov 2010 20:40
Twix tycker om dig! Ingen tvekan om det. Han skulle inte ha låtit dig göra saker som du gör med honom om han inte litade på att det var rätt. Om han inte gillar något visar han det ju väldigt tydligt, eller hur?
Visst många hade kanske kunnat rida honom bättre, men med vilken metod skulle dem använda? De skulle använda den lätta vägen, genom att sätta på inspänings tyglar och sporrar, han skulle inte ha något val. Så fort han skulle ha gjort fel skulle han veta om det. Jag säger inte att alla skulle göra det, men många.
Om du tänker tillbaka märker du nog att ni har utvecklats något enormt på bara några månader! Varje gång jag kommer till er ser jag att ni har utvecklats och kommit varandra närmare. Men kan förstå att du inte märker det eftersom du är hos honom varje dag och inte märker de små sakerna som långsamt blir bättre. Liksom vem kan stå på en häst mitt på en äng och han är (nästan) helt lös? Visst han åt, men om han inte hade litat på dig hade han bara gått iväg och blivit av med dig.
Ni passar otroligt bra och jag önskar att du kunde få se det med dina egna ögon. Ni har (faktiskt) en otroligt bra kontakt, bara det att han inte vill pussas eller inte alltid är jättepeppad beror ju inte på eran kontakt. Försök att tro på dig mer! Tro på dig och Twix, för jag tror faktiskt att han gillar dig mycket.
Visst många hade kanske kunnat rida honom bättre, men med vilken metod skulle dem använda? De skulle använda den lätta vägen, genom att sätta på inspänings tyglar och sporrar, han skulle inte ha något val. Så fort han skulle ha gjort fel skulle han veta om det. Jag säger inte att alla skulle göra det, men många.
Om du tänker tillbaka märker du nog att ni har utvecklats något enormt på bara några månader! Varje gång jag kommer till er ser jag att ni har utvecklats och kommit varandra närmare. Men kan förstå att du inte märker det eftersom du är hos honom varje dag och inte märker de små sakerna som långsamt blir bättre. Liksom vem kan stå på en häst mitt på en äng och han är (nästan) helt lös? Visst han åt, men om han inte hade litat på dig hade han bara gått iväg och blivit av med dig.
Ni passar otroligt bra och jag önskar att du kunde få se det med dina egna ögon. Ni har (faktiskt) en otroligt bra kontakt, bara det att han inte vill pussas eller inte alltid är jättepeppad beror ju inte på eran kontakt. Försök att tro på dig mer! Tro på dig och Twix, för jag tror faktiskt att han gillar dig mycket.
AnamCaara
Sun 21 Nov 2010 20:43
Ett tillägg: Jag har haft Anam i 2 ½ år och kan inte rida på henne. Visst jag kan trava och så, men inte mer än det. Du har haft honom i 1 ½ år och från att ha varit den hästen han va i början och är nu har det gått otroligt fort! ;)
horsepicz
Sun 21 Nov 2010 20:55
Du har kanske rätt ändå, men det känns ändå ganska hopplöst ibland..men men, bara att kämpa på :) tack <3
Lallisen
Sun 21 Nov 2010 20:05
Stämmer lite på mig oxå. Men joo du kan! Formen spelar ingen roll, okej dom ska trampa under sig och så men det tror jag han gör :)
Och även fast det kännas som om man bara står stilla så kommer man nån stans i längden ni arbetar på er relation hela tiden. Och även fast ni inte har nån dressyr form så tkr jag ni är superfina tsm :D
Och även fast det kännas som om man bara står stilla så kommer man nån stans i längden ni arbetar på er relation hela tiden. Och även fast ni inte har nån dressyr form så tkr jag ni är superfina tsm :D
Anonymous
Sun 21 Nov 2010 20:05
Men du vet, alla människor och djur har olika personligheter, och hans kanske helt enkelt är att han inte alltid tycker om att bli pussad på, precis som med människor, men jag tror att han älskar dig trots det. Och sen det där andra, fortsätt bara försöka så kommer det efter ett tag, det ksn jag nästan lova <3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/horsepicz/478065904/
Visa toppen
Show footer