Åh herregud. Det här måste vara en av de bästa dagarna i mitt liv, någonsin. Idag gjorde jag något med min bästa vän, som jag aldrig trott skulle vara möjligt, aldrig någonsin. Sen första veckan med honom har jag levt med tron att det vi gjorde idag skulle vara i princip omöjligt, det skulle inte spela någon roll hur mycket vi tränade, men det gick. Det gick!
   Gick ut på utebanan, kolsvart ute och stora snöflingor föll sakta från himlen. Hade med mig sticken och Twix hade på sig repgrimma samt NH-repet (4,5m då). Jag hade till och med kommit ihåg hjälmen. Nej, skämt åsido, hoppade upp och skrittade runt ett tag, med öppen grind. Trodde han skulle försöka smita ut, men inte då. Han gick där så lugnt. Skänkelvikningar sitter riktigt bra nu måste jag säga, bara att samla honom lite och flytta undan. Även lite öppna lyckades vi med idag!

   När den andra hästen som också varit på banan gått ut och jag bett dem stänga till grinden, bara för säkerhetsskull - det är ändå Twix vi snackar om här - fortsatte jag med lite trav. Han kändes så fin och kontrollerad, så jag provade en galopp idag också. Han började med att kicka till en gång, och jag blev genast på min vakt, men that's it. Inget mer kom, han galopperade där så fint, samlat och med tryck. Saktade av med endast rösten, och gjorde samma sak igen. Efter några galopper provade jag, lite skakigt ja, att ta av repet och bara ha grimman. Med andra ord kunde jag bara stanna honom på två sätt - luta mig fram och ta tag i grimman eller rösten. Modig som man är (eller kanske dum?) fattade jag galopp på en gång, och bad honom sen att sakta av. Och han gjorde det! På en gång när jag sa "sakta" och lutade mig tillbaka, saktade han av. När jag sen gjorde "pussljud" stannade han helt. Jag var helt förvånad! Så.. tog av grimman också, och en ny galoppfattning. Bad honom sakta av, och han gör det utan att tveka! Jag grät av lycka, bokstavligt talat, och hoppade av på en gång och kramade om honom i säkert 5 minuter. Min ponny, som man knappt har kunnat galoppera på ett tredelat bett innan sommaren, har jag nu galopperat på helt löst! Och inte nog med det, jag kunde stanna honom på rösten! Herregud... Jag är fortfarande chockad.

Finns inte ord för hur mycket jag älskar honom. Det är han och jag, inget annat <3

gud va härligt!