januari
söndag 2 januari 2011 bild 2/4
|
Just nu känner jag bara för att lägga ner allt. Det känns som att vi står och trampar runt på samma ställe, utan ens en möjlighet att komma vidare, och fortsätta gå.
Inget funkar, vi har börjat jobba emot varandra. Och jag klandrar honom inte, jag slarvar med vad jag gör och är allmänt otydlig. För bara några veckor kändes det som att vi kunde göra vad som helst, klara av vad som helst. Till och med dressyren hade börjar rulla på, han hade börjat ta några steg i form, fler och fler varv. Vad hände? Nu är vi tillbaka på ruta ett. Vi är tillbaka till där han går som en stjärnkikare, och jag blir frustrerad och arg på mig själv, för att jag inte är tillräckligt bra. Alla krav om att hästen ska gå si och så har tagit över mitt huvud, jag fokuserar för mycket på det.
Det jag har lust med just nu är att lägga ner allt vad dressyr, hoppning och tävling heter. Bara lulla runt i repgrimman, och jobba på förtroendet igen. Bygga upp det till det det var för några veckor sen. Plocka upp alla delar av samarbetet vi hade, för just nu känns det som att allt ligger utspritt i en hög.
Jag vill flytta Twix till en lösdrift, så han kan få gå runt där som han vill. Vara fri. Varje dag när jag går från stallet, stänger boxdörren och han trycker sin mule mot gallret, gör det ont i mig. Fysiskt. Det sticker till. Han har det bra, det vet jag. Han fryser inte, han får vila ut ordentligt och han har mat och vatten. Men...jag kan inte sätta fingret på det. Jag vill prova ha honom på en lösdrift, se hur han kan förändras. Se om vi kan hitta varandra igen.
Ändå är det inte där problemet ligger. Allt är mitt fel, det har varit för mycket. När det blir för mycket i mitt huvud stänger jag ute alla, även min bästa kompis. Jag fungerar inte, kan inte samarbeta med någon.
Samtidigt som allt känns omöjligt, känns det som han börjar acceptera mig. Förut har jag inte fått röra hans ansikte, han har tydligt visat vad han tycker om det genom att vända bort det och skjuta ut mig ur sin personliga zon. Senast idag stod jag med hans huvud i min famn. Jag får hålla på mycket mer.
Varför kan jag inte bara rycka upp mig och släppa in honom igen, börja jobba med honom. Lägga vikt på allt som faktiskt går bra, istället för att fastna i det dåliga. Jag ska laga allt jag förstört.
Annons
Kommentera bilden
KallasJossan
sö 2 jan 2011 22:54
oj va synd att han blev så när han kom till dig... på hamre var det bästa han visste att bli gosad och ompysslad i ansiktet :)
Anonym
sö 2 jan 2011 22:49
hmm skummt... twix va aldrig känslig om sitt huvud på hamre..
horsepicz
sö 2 jan 2011 22:59
Det måste ha varit någon som hände under resan hit eller något... Han har ända fram tills i sommar nästan varit huvuskygg...
AnamCaara
sö 2 jan 2011 22:39
Det måste ju gå dåligt ibland, alla har sina perioder...jag vet precis hur det är.
Vill också flytta ut Anam till en lösdrift, men tror inte att hon skulle uppskatta det, för hon är en fisförnämd liten skit xD
Men ut på landet, där man har möjlighet att arbeta vart man vill!
jaja, mycket snack om mig och anam.
Ni hittar varandra igen, och om du ser det positiva så är det mycket! men som sagt, du lägger det negativa över :) kämpa på!
Vill också flytta ut Anam till en lösdrift, men tror inte att hon skulle uppskatta det, för hon är en fisförnämd liten skit xD
Men ut på landet, där man har möjlighet att arbeta vart man vill!
jaja, mycket snack om mig och anam.
Ni hittar varandra igen, och om du ser det positiva så är det mycket! men som sagt, du lägger det negativa över :) kämpa på!
4 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/horsepicz/481509408/
Visa toppen
Visa sidfoten