Tuesday 18 January 2011 photo 1/1
|
Eftersom jag alltid skriver allt på bloggen bara tänkte jag vara snäll och skriva om gårdagen här istället. Antagligen bara jag som tycker det är snällt, men aja.
Hade inte ork att kämpa med dressyr, så det fick bli lite NH/trick/repgrimma/löst. Mycket på en gång, men så blev det.
Började med att svinga sticken över honom, dra den över honom och sådana saker. Förut har han reagerat starkt på när jag slagit ner den riktigt hårt i marken, men nu står han och är hur avslappnad och lugn som helst.
Flyttade bakdel och framdel, backade ut honom halva repet, tog ett litet tag, han var ganska så okoncentrerad, men när han väl la fokus på mig så backade han när jag vickade på ett finger.
Tränade sen lite på spansk skritt. Först och främst ska jag byta kommando på vinka (idiotiskt, jag vet, men jag måste för att lära in andra saker) till att han ska lyfta det benet jag lyfter. Gick faktiskt bra, han fattade konceptet fort och bytte ben när jag gjorde. Dock är det inte satt till 110%, men kanske till en 50 i alla fall. Fick till slut fram ett steg spanskt, så nöjde mig där.
Hoppade upp (nu till det ovanliga; tror ni jag hade hjälm? Nej. Såklart inte. För jag orkar aldrig ta med den ut, eftersom jag tänker "jag ska bara jobba från marken". Sen står jag där och vill rida, och då blir det utan hjälm. Smart Mimmi, smart) Så jag hoppade upp och skrittade runt lite, är sådant hemskt underlag på utebanan så man kan inte göra så mycket mer. Efter ett tag tog jag av grimman och red löst istället (fortfarande utan hjälm då, på en ponny som är väldans duktig på att kasta av mig. Återigen; smart!) Det gick faktiskt bra! Han har börjat lyssna på min skänkel nu, och svänger väldigt bra då och då, enklast är faktiskt bort från utgången konstigt nog. Håller på att lära in att han ska stanna när jag droppar ner sticken och rör med den vid hans bog, och de sista minutrarna satt det rätt så bra.
Sista övningen var den svåraste, vet inte ens varför jag gedde mig in på den. Att jag är en sån som inte gillar att ge upp med sånt jag gett mig in på gjorde ju inte saken lättare. Mitt på ridbanan hade jag ställt en liten pall som jag hoppade upp ifrån, och istället för att göra det lätt för mig och bara hoppa av ner på marken skulle jag prompt ställa in honom exakt bredvid pallen. Helt löst, endast min kropp och sticken som hjälpmedel. Tog runt 10 minuter, sen stod vi där, perfekt! Det svåraste var inte att få in honom bredvid den, det svåraste var att stanna han precis vid den. Han ville ju gå! Och han struntade väl i att jag droppade ner en pinne vid han framben, trots att han hade kunnat det för nån minut sen. Minnet är kort med bra.
Annons