Ska man dra en liten historia över vad jag tänker om bett.
Känner för att skriva lite här. Hittade en bild med lite olika bett.

Till och börja med kan vi ta det om tvådelade bett. Hatar dem. Men vissa hästar tycker om dem vi rätt användning, har ridit häst som inte accepterade något annat. Men varför jag inte tycker om dessa är för att när man tar i bettet så viker det sig så det blir spetsigt. När hästens huvud är lod går denna spets rätt upp i gommen, vilket ofta orsaker en gapig häst. Kontigt? Inte alls. Den demonstrerar tydligt att det gör ont men mågna sätter bara på en nosgrimma för att stänga munnen. Felfelfel.
Tredelade är lite bättre, men även där hände samma sak, fast det blir en mer slät yta upp mot gommen som inte blir lika tryck ifrån. Däremot när man börjar gå mot bett med fler brytningar kommer du till fallet där varje brytning kan klämma hästen. Så det är inte fördelaktigt att ha många brytningar heller för risken för att klämma i brytningen blir större ju fler dessa är. Sultan har jag flera bett till, men ett jag försöker rida mer på är tre-delat för jag vill kunna rida lite dressyr på honom och starta någon tävling. Han ahr inte gillat detta innan för det har blivit för mycket rörelse i munna som stressat honom. Han föredrar kalrt raka bett med lite tungfrihet.
Raka bett är klart det bästa tycker jag om man ska något alls. Jag själv har ett Kimblewick nr 9 på bilden till Sultan. Det är det enda bett som han gapar och tar själv. Man kan rida med eller utan hävstång, beroende på hur små hjälper man vill använda eller som i mitt fall, kunna få stopp på skenande häst ut till vägen som hänt ibland. Han har slutat med det nu, så rider mindre med hävstång nu. Har inget emot att rida med skarpare bett, bara man är medveten om att handen måste bli mycket lättare. Har vanligt rakt utan några knussligheter till Milton, men det är lite stort, så han ska få ha postkandaret i stället, som också som Kimblewicket går att rida med och utan häv. Detta är lite mindre och ligger mycket stadigare när man har skänklar på bettet.
Jag föredrar att ha skänklar på betten för stabiliteten, samt ha parerstänger på "vanligare" bett, som nr 4, fast inte 2-delat. Jag har själv inte några fasta ringar på min vanliga bett, men det är klart att föredra, för det bidrar även det till stabilitet och mindre nyprisker i mungipan.
När man rider med bett som det är häv på så finns det alltid en kjedja. Den ska sitta så hårt att när du tar i bettet ska det bli en 45grader vinkel på bettets skänkel. Denna vinkel är mittemellan siostycken och en 90grader vinkel från mungipan neråt. Vissa hästar sitter den åt ganska hårt på direkt, men vissa sitter den jättelöst på. Men det tar alltid i lika mycket i kindkjedjegropen när du tar i bettet. Målter är att det ska ta emot fullt vi 45graders vinkel, då det annars blir fel funktion av hävet. Kedjan är inte till för att nypa hästen så den reagerar på det, den är till för att förhindra överhäv och motsvarande.
Bettlöst, älskade bettlöst. Självklart ska man rida bettlöst om möjligheten finns! Försöker sjläv komma dit. Har ridit några gånger brideless, men det behövsmycket mer träning för att det ska fungera ordentligt. Kämpa på med era hästar, klart ni kan också!
Jag är även för mylerbett som är en blandning mellan tredalat och stång. Den här har fasta brytningar som skyddar från nyp, hindrar bettet från att vika sig för mycket, rör sig bara i den sida man tar i. Har ett med parerstänger, finns i många olika former. Klart ett bra bett som ligger still, är tydligt men milt. Det ksotade därefter också, men rekommenderar starkt detta till andra. finns både bra och dåliga bett, men klart bland de bättre.
Sen har vi ju vårat härlig pessoa. Använd inte detta, har själv haft det och det är inget hävbett. Vad den gör är att den orsaker ett tryck i nacken för att få hästen att sänka huvudet, men hsäten har massor av känsliga nerver i nacken och kan få bestående skador av detta. Sen finns det vissa som fått för sig att det hjälps med kjedja, men då bettringen inte är fast utan löpande får du en förskräckligt hemsk påverkan av hur bettet för sig i munnen i stället. Pessoa är inget bra bett alls, hur man än försöker. Jag hade det när jag inte visste bättre, men ångrar mig rejält över vad jag gjort. Pessoa är bett nr 10 i bilden.

Anpassning av bett, kolla hur hästens tänder ligger i munnen, du vill inte ha bettet så det slår i några tänder, det ska inte var veck i mungipan hit och dit, utan det är helt olikra från individ till individ. Det var millitären som kom på det för att alla skulle göra och se lika ut. Har haft en häst som jag red som jag var tvungen att höja bettet tills det var jätteveckat i mungipan för det skulle sluta och slå i tänderna. Den hästen njöt utav ridturen som aldrig förr. Hon var avslappnad, lyssnade noga och glatt. Däremot när det blir så så får man vara extra uppmärksam för skav.
Sen ska ju inte bettet sticka ut 1 cm på varje sida, utan ringar/skänklar ska lika intill utan att trycka och klämma hästen, för annars blir det inte stabilt. Det blir en obehaglig rörelse av bettet, för varje gång du tar i en tygeln så ska det dras genom munnen för att överhuvudtaget få stopp på andra sidan. Så intill, men inte så det trycker för hårt.

Nu har jag skrivit så mycket att jag glömt vad jag har och inte har skrivit, orkar inte läsa igenom nu. Kom gärna med åsikter, dock ej påhopp tack! fråga gärna något om ni undrar över något. :) Gärna glada toner i inläggen ;)

Viktigast utav allt, Det är handen som påverkar hur skarpt ett bett är!

Annons

The photo has no tags

1 comments on this photo

April 2015