March
Saturday 12 November 2011 photo 2/8
|
Change
Rawn och de mytomspunna hästarna
Gryningsljuset var blekt och solen kämpade sig upp över horisonten, men Crads skogsgräns fanns ändå där ett par hundra hästlängder bort. Rawn och hennes häst Quisil hade färdats lång väg från Ihlws västra stad Querb Seheri, och nu skymtade de sitt mål. Hon manade på Quisil och hans så mjuka tölt flöt över i en inte fullt så behaglig galopp, men nu kunde hon inte vänta längre. Rawn hade hört så många säger, så många myter om de vilda, vita hästarna i Crads skogar att hon till slut hade blivit så nyfiken så hon hade tagit mod till sig och äntligen ridit över till Noctana. Skogsbrynet kom allt närmare och snart skulle hon få se dem. Dessa magnifika vildhästar, som lätt kunde bli högre än en och en halv normal häst från Ihlw. Rawn klappade uppmuntrande sin normalstora Quisli på halsen och han uppfattade det som att han skulle öka tempot ytterligare. Rawn tog ett stadigt grepp i den yviga manen och bara njöt av friheten. Efter ett par hästlängder anade hon floden Acteals vildsinta rytanden och hon drogs tillbaka till verkligheten.
Hennes kännedom om Noctanas natur var begränsad, men hon hade förstått att den smala vägen mellan skogen och floden var något som skrämde såväl hästar som människor. Hon lossade sitt grepp om Quislis man, och lade båda händerna på hans manke, vilket var en signal som fick honom att gå över till en mycket långsam, mjuk tölt. Öronen klippte oroligt när de kom närmare stigen som ledde till Crewa. En kvist knäcktes i skogen till vänster om dem så fort Quisli satte hovarna på den upptrampade jorden, och det plötsliga ljudet skrämde den annars så lugna Quisli som satte av i en dundrande galopp. Rawn blev lika överraskad som sin häst, men ett mantag och god balans hindrade henne från att ramla av. Andfådda och fortfarande uppskrämda galopperade de in i den lugna staden Crewa. Förmodligen var det vanligt att främlingar kom störtande in i staden på det viset, för ingen av de morgonpigga invånarna höjde på ögonbrynen eller såg åt deras håll. Rawn lugnade Quilsi så pass mycket att hon i alla fall lyckades glida ner från hans rygg utan att han sprang ifrån henne. Nu var frågan bara vart de skulle vidare.
Inte ens i sin vildaste fantasi hade Rawn föreställt sig att hon skulle skritta genom det så omtalade och mytomspunna Crad med sina vildvuxna skogar. Allra minst med en magiker som hade studerat vildhästarna och deras utveckling under flera Norrnätter. Vad kunde möjligt vara mer speciellt med dessa vilda hästar mer än att de var kritvita, hur höga som helst och otämjbara? Vad i deras väsen kunde fascinera så mycket att till och med en magiker hade följt dem och antecknat deras utseende, beteende och vanor under så pass lång tid? Rawn kunde inte förstå det, men inte heller förmådde hon sig att fråga något sådant heller.
Snart hördes porlade vatten och magikern, som för övrigt hette Noth, höll upp två fingrar i luften och stannade sin stålgrå häst. Quisli, som hade gått i egna tankar, blev irriterad av det plötsliga stoppet. Rawn gled ner på marken, lade en tröstande hand på Quislis hals och hoppades innerligt att han också skulle få se något av dessa omtalade, fantastiska hästar. Det var något mer som hördes, förutom bäckens stillsamma porlande och fåglarnas uppiggande kvittrande. Det var något som rasslade, klirrade och föll ner i det mjuka gräset och grunda vattnet. Noth hukade sig ner bland ormbunkarna och höll undan ett par som skymde sikten. Rawn satte sig så nära intill som hon vågade, och blev förvånad över vad hon såg.
Framför dem låg en stor glänta där stora, magnifika hästar och ett par långbenta, ystra föl betade, kliade varandra på manken eller drack ur den lilla bäcken. Men ingen av dem var kritvit så som hon hade föreställt sig. De hade toningar åt rött, blått, grönt, ljusare grönt, lila eller guld och det föll ädelstenar från deras päls, man och svans när de rörde sig, varav det rasslande ljudet.
- För tio Norrnätter sedan var de lika kritvita som det sägs. Men när man började bryta sten ur berget bildades den grotta du ser där borta, sade Noth och pekade på en glimrande grottöppning en bit längre bort, och man hittade en underjordisk källa varifrån vattnet kommer. Vattnet för med sig små bitar av olika ädelstenar som finns nere i berget och dessa små fragment påverkar hästarna på olika sätt. Vissa tar åt sig av Rubinen, sade han och pekade på en rödskimrande häst som det föll röda ädelstenar ifrån. Andra tar åt sig av Safrien som finns, fortsatte Noth och pekade på en häst som skiftade i blått och som lämnade ett spår av blå stenar efter sig.
Noth förklarade vidare att de andra hästarna påverkades av Jade, Smaragd och Ametist. Men de gyllene fölen kunde han inte förklara.
- Jag är tvärsäker på att det inte finns någon Topas i berget, men likt förbenat är det just den stenen fölen tappar. Det måste vara så att de är avkomman till Smaragd och Safir. Det finns ingen annan förklaring.
Ett av Topas-fölen hade hört Noths viskningar och var nu på väg rakt mot dem med en nyfiken blick och spetsade öron. Noth såg förfärad ut, medan Rawn var lika nyfiken och intresserad som fölet. Det närmade sig med mjuka steg, korsade bäcken och stannade framför dem. Fölet som var lika hög som Quisli, sträckte på halsen och nuddade vid Rawns utsträckta hand med sin mjuka mule. Hon gjorde en ansats till att stryka fölet över nosryggen, men då hördes en dov gnäggning från en Smaragd. Fölet kastade sig bakåt, och försvann illa kvickt tillbaka till sin mamma och tryggheten. Rawn såg efter det lilla modiga fölet, och slog ner blicken. Det låg något och glimmade i gräset, men det var ingen topas. Det var en diamant.
Än idag lever Ädelstenshästarna kvar i skogarna och Rawn återvänder ofta till gläntan för att följa Topasens uppväxt.
- - - - - - - -
Exakt 1000 ord (enligt Words ordräkning), och titeln är inte inräknad i antalet ord.
Jag ville ge er en liten glimt av mitt drömprojekt Noctana som jag försökt skriva på i flera år, men aldrig jag har kommit förbi tredje kapitlet. Detta är helt fristående från mina försök och det var behagligt att låta fingrarna springa över tangentbordet på det här viset igen. Det kanske får mig att börja skriva lite mer. ^^
Annons
Vicki1997
Wed 21 Dec 2011 20:31
det var jätte fint önskar att jag skulle kunna skriva något så här fint
Anonymous
Sat 12 Nov 2011 19:55
Kan du svara här så jag kan läsa sen? :3
6 comments on this photo
Visa toppen
Show footer