March
Tuesday 16 March 2010 photo 1/1
|
Jag förstår mig inte på varför jag mår som jag gör. Jag hatar det. Jag är aldrig glad längre. Folk frågar var Jenny tog vägen. Hon den glada, positiva tjejen som alltid hade det där breda leendet på läpparna vart hon än gick. Hon har ingen sätt på väldigt länge. Jag vet inte varför men hon har lix bara, bara försvunnit? Jag försöker hitta henne i mig men hon är inte där. Jag gör små försök för att få henne tillbaka men så fort jag sätter ut foten så är någon där och trampar på den. Inte mycket och inte hårt men alltid på minst en tå. Det känns som att jag inte riktigt räcker till. Eller att jag är för mycket. Att jag säger fel saker i fel tillfälle. Det är som att jag har förlorat en del av mig. Den största och viktigaste delen av mig, min glädje. Den delen som är nästan 100% jag.
För ett så kort tag sen kände jag mig starkare än någonsin. Ingen eller inget kunde skada mig om jag inte lät dem skada mig. Men nu. Nu är jag helt plötsligt svagare än någonsin förut. Jag vet inte vad som hände. Kanske var det ett avslut, kanske var det lusten att leva som gick ur mig eller var det att jag var så lycklig att jag blev olycklig?
Jag har ingen aning om vad det var. Jag vet bara att just nu är jag en robot. En känslolös jävla robot som inte vill eller orkar något.
Jag är rädd. Jag är rädd att mina känslor försvinner. Jag är rädd att min glädje inte ska komma tillbaka. Och om den inte gör det. Vad är jag då? En bitter kossa som bara äter upp och sen skiter ut.
Just nu känns det som ett totalt mörker och ljuset som är min glädje är extremt långt bort. Som att den stigen jag vandrade på helt plötsligt slutade vid en stor fet mur.
Jag orkar verkligen inte mer.
Så om det är allt livet ger. Varför hade jag inställningen till något så mycket mer?
Comment the photo
Visst, visst du är i en svacka, but the most important thing is....
din nuvarande inställning, att du känner dig olycklig, bitter och känslolös. I know its hard, but you have to keep the good up and the bad down.
Du betyder mycket för folk, för mig personligen väldigt mycket.
Den delen som påverkar folk så mycket inom dig har inte försvunnit, bara gått och gömt sig bakom en osäkerhet och dålig självkänsla.
Vi finns för dig, även fast det inte märks på sånna som mig som nästan aldrig hinner träffa dig, så finns vi.
Och ... Seya monday :) <3
Tiden läker ju alla sår, sägs det. Inte för att jag vet att det är ett sår men "/
Tack iaf! Det värmer! <3
Hurru, om du någonsin tror så igen, va med mig! Jag tror inte riktigt på va de du skrev, jag tror på att du känner så, men inte att du måste ge upp för de. Dom som gör så du tror såhär kan gå och dö, jag gillar inte sånt, men å andra sidan, vem gör?
Så skärp dig, och ring mig!
Jag finns för dig!!!
Och jag säger inte sånt som att jag bara ska vara snäll, jag lovar, är de något, så finns jag!
Lämnar aldrig någon vän!<3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hskjenny/448205989/
Visa toppen
Show footer