Jag kan vara med alla
Men är ändå så rädd för att falla
Till den plats där jag blir ensam kvar
Men massa frågor men inga svar.

Alltid på tuben hem brukar jag fundera.
Tänker för mycket börjar fantisera.
Om jag öppnade mig mer än nu.
Skulle det vara bra eller en tabu?

Bussfärden är alltid lika lång.
Jag brukar vanligtvis lyssna på en knasig sång.
Men ikväll har jag inte orken till.
Det finns inget jag önskar eller vill.

Jag kan inget annat än att drömma mig tillbaka.
Även om jag inte skada vill orsaka.
Varför var det så lätt då?
Var det för jag inte kunde förstå?

Att det alltid skadar mig tillslut.
Att lita på någon fullt ut.
Alltid när jag går hem ensam och kall.
Inser jag att alla litar på mig I alla fall.

Skulle jag våga ge dem tillit nog.
Fast jag vet att jag tar skada om de drog.
Varför ska det vara så svårt att lita på folk jag verkar gilla?
Är det för att jag vet att det alltid kommer sluta illa?

Annons

The photo has no tags

April 2012