Jag känner mig ful och äcklig.
Jag är där men inte tillräcklig.
Jag sviker mig själv och många andra.
Jag har ingen annan än mig själv att klandra.

Det började när jag äntligen fick träna för två veckor sen.
Det var då jag var säker på att jag skulle bli lycklig igen.
Det gick bara två träningar innan slaget kom.
Det var en känsla som fick mina tankar att vända om.

Jag kan inte sova på nätterna längre.
Jag försöker koncentrera mig men ser bara trängre.
Jag vill kunna vila mig och få min energi tillbaka.
Jag visste inte lite sömnbrist det här kunde orsaka.

Att misslyckas med saker och vara tvungen att möra förnedring och skamm.
Att bli så liten och grå att jag kan pryda golvet som ett täcke damm.
Att svika någon annan än mig själv för att jag inte kan tänka.
Att jag mig i allt möjligt kan på så kort tid, mig sänka.

Jag vill inte må såhär, jag vill bara vila mig om så för en stund.
Jag vill kunna lägga mig i sängen med huvet på kundden och besöka John Blund.
Jag önskar att jag kunde känna något och slippa tomheten.
Jag önskar att jag kunde tänka mer öppet och se den uppenbara helheten.

Annons

The photo has no tags

April 2012