Sunday 20 February 2011 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Sunday 20 February 2011 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Hur allt började? Hur ska man någonsin kunna veta i vilket exakt ögonblick något igångsätts och sedan inte kan stoppas? Kanske man snarare borde formulera frågan om det hade kunnat gå på något annat sätt än det gjorde? Om det hade kunnat bli annorlunda. På den frågan måste svaret bli: Naturligtvis. Och naturligtvis inte. Vid varje tidpunkt i den här historien, liksom i varje historia, har de agerande ett val, de kan handla på ett visst sätt, men de kan också låta bli. Det är först i efterhand något synes oundvikligt eftersom det bevisligen hände. Så naturligtvis hade det kunnat gå annorlunda. Om allting bara hade varit annorlunda. Och naturligtvis hade det inte kunnat vara annorlunda. Eftersom det inte är det. Det som gör en tragedi drabbande är att publiken tvingas bevittna hur något hemskt blir oundvikligt som inte hade behövs vara oundvikligt. Man vet hur det kommer sluta med det hjälper inte att ropa goda råd och varningar. Ingen lyssnar. Våra råd och varningar når inte fram. Så vi spelar upp tragedin om och om igen: Gå inte dit! Öppna inte den dörren! Vänd dig inte om! Stoppa tillbaka pistolen i lådan! Drick inte ännu, kärringen kommer att vakna! Gå inte ombord på båten! Ser ni inte att den heter Titanic? Den sjunker! Hör ni inte! Den sjunker!
Men för att veta det måste man befinna sig i efteråt.
I det som redan är försent.
I det som inte kan göras ogjort.
Då vet man.
/…/
Det var då som vi hade ett val.
Nu har vi ingenting.
Lånade ord av ; sidan 53-55 ur boken "Jenny" av Jonas Gardell.
För just nu har jag inga egna ord, jag har just det - ingenting. Det klädde av mig och nu står jag naken, sprittsprångande naken med sanningen. Den hemska lögn som klädde mig så bra har nu blivit avsliten. Som att snabbt dra av ett plåster men den stickande smärtan vill inte försvinna. Jag har ingen ursäkt och ingen anledning att ursäkta mig för det jag gör i mitt liv. Misstag gör vi alla, även om jag behöver begå dem fler än en gång för att lära mig av det.