Går bara inte att släppa. Jag vill ha dig här. Här bredvid mig där du var förut. Där du sa att du var lycklig och jag instämmde. Jag klamrade mig fast vid dig och du kysste mina läppar som bara du kan. Du tittade mig i ögonen och jag smälte. Det var som om du såg igenom mig och att jag blottade hela min själ. Men även om du inte bara såg det mjuka yttret så frångick du den såriga och skrapiga insidan. Den som har de där fula ärren och ser helt och hållet fruktansvärda ut. Nej, du lät bara tre ord lämna dina läppar.

"Du är perfekt."

Du uttalade orden som om du vore under förtrollning. Som om du inte kunde fler ord. Just de orden fångade mig och dina armar famnade mig och du kysste mig passionerat och kärleksfullt. Jag var blind. Blind för hur jag just föll från klippkanten. Jag föll handlöst ner i för stupet till din kärlek och de tre orden ekade mellan bergväggarna. Du uttalade det enda ord som jag alltid varit rädd för. Perfekt. Ingen är perfekt. Jag kan inte vara perfekt. Jag är inte perfekt. Men jag trodde dig. Just då så kunde jag inte vara rädd. För ordet som kom från dina läppar beskrev dig. Det som du var. Det som du är. Det som jag aldrig kommer att vara.

Du kommer alltid vara perfekt i mina ögon.

Jag saknar dig.

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS 450D

Focal length 18 mm

Aperture f/8.0

Shutter 1/130 s

ISO 200

Date

April 2012