Fan nu ska jag lägga av. Jag ska bara tänka på mig skälv. Idag har jag - som så många andra gånger, försökt vända ut och in på mig för att göra andra nöjda. Men är det någon som bryr sig? Nej, skulle inte tro det. Är det någon som är villig att samarbeta? Nej, inte det heller.Visst jag kanske tar på mig mycket att göra ibland och att saker och ting krockar. Men jag fixar det alltid tillslut? Vare sig någon annan hjälper till eller inte. Och oftast så gör alla mina medmänniskor det bara det svårare för mig. Som idag. Mitt schema var knas.12.30-13.40 kyrkans marknadsstånd13.30-15.00 mässa i kyrkan13.00-16.00 scouternas marknadsstånd Ja det var tajt men det skulle gå. Om jag inte mötts av sånt motstånd. Även om det var ca +20 andra ledare som skulle vara med på mässan var jag tvungen att gå för att jag inte sagt till tidigare. Jag var tydligen med i mässan och skulle göra något. Visst sa jag, då förstår jag och jag kommer. Säger till del i scout ståndet att jag blir lite sen och de förstod. DE ÄR DE ENDA MÄNNISKORNA SOM MAN KAN LITA PÅ!!! 13.30 blir jag avbytt. Köper en vårrulle, springer till kyrkan och folk blir sura på att jag är sen. Hur fan kan de förvänta sig något annat när jag jobbat i deras stånd? Inte mitt fel att de lägger arbetsscheman så dåligt! Sen visar det sig att jag bara ska dela ut en kalender när mässan är slut. Jag delade ut tre kalendrar. Liksom kom igen! Jag var förfan bara där av en principsak! Jag lät mina kompisar stå i kylan istället för mig för att jag skulle dela ut TRE kalendrar. Jag blir fan sällan arg, men det just idag var det bara löjligt. Och på träningen så fick jag skäll x-antal gånger för att det var tydligen jag som skulle röra mig på planen. Ingen annan!? Fan till att bry sig om andra säger jag bara. Fan att det bara är så svårt att släppa just det behovet. Behovet av att få dem må bra. Att vara nog. Fan!

Annons

The photo has no tags

April 2012