Saturday 28 January 2012 photo 1/1
|
(Förlåt för "googlebilden")
När är det dags att säga Hej då?
Jag såg just en hund från mitt köksfönster.. Det var en gammal raggig samoyed med uppenbara smärtor i bakkroppen..
Hunden gick i sidleds hellre än rakt. Bakbenen vek sig mer än 1 gång under den korta stunden jag iaktog den.
Visst, den såg glad ut, men i så mycket smärtor.
När skulle ni dra gränser för vad ni skulle utsätta er trofasta vän för i form av ålderskrämpor och liknande..
Jag personligen har aldrig varit tvungen att ta ett sådant beslut.. Däremot har vi avlivat 3 hundar i min familj de senaste 10 åren..
En 5 årig bullmastiff som hade en skadad ryggrad (ryggkota som glidit "ur").. Han lät vi inte ens vakna upp från sövningen för röntgen.. Han skulle få leva resten av sitt liv på smärtstillande...
En Schäfer/dobermann/kelpie/gråhund som fick somna in vid 16 års ålder pga överdrivna ålderkrämpor..
Och senast en 11 årig briard, Han blev mystiskt sjuk och tappade sin glöd.. Honom lät vi somna in innan han försvann helt från den hund han egentligen var..
Hunden gick i sidleds hellre än rakt. Bakbenen vek sig mer än 1 gång under den korta stunden jag iaktog den.
Visst, den såg glad ut, men i så mycket smärtor.
När skulle ni dra gränser för vad ni skulle utsätta er trofasta vän för i form av ålderskrämpor och liknande..
Jag personligen har aldrig varit tvungen att ta ett sådant beslut.. Däremot har vi avlivat 3 hundar i min familj de senaste 10 åren..
En 5 årig bullmastiff som hade en skadad ryggrad (ryggkota som glidit "ur").. Han lät vi inte ens vakna upp från sövningen för röntgen.. Han skulle få leva resten av sitt liv på smärtstillande...
En Schäfer/dobermann/kelpie/gråhund som fick somna in vid 16 års ålder pga överdrivna ålderkrämpor..
Och senast en 11 årig briard, Han blev mystiskt sjuk och tappade sin glöd.. Honom lät vi somna in innan han försvann helt från den hund han egentligen var..
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 19 Mar 2012 18:19
Vår stövare blev påkörd och bröt tre ben, käken och.. så var det nog nånting mer. Han skulle nog ha blivit "frisk" igen och kunna röra sig, men däremot inte jaga mera så då fick han somna in istället.
Devinshed
Fri 24 Feb 2012 11:29
Tog bort min dvärgpinscherhane i onsdags, han blev 8 år. För tre år sedan upptäckte vi att han hade njursvikt och en väldigt extrem sådan. Veterinärerna sade att han skulle dött för 3 månader sedan och bara hade nån vecka kvar.
Men det kunde fungera med en speciell medicin. Så vi testade med den, och han blev bättre direkt! Några dagar om året (men inte alls många) fick Cola ont pga sin sjukdom, han skrek om man tänkte röra vid honom då det kändes för honom som om han hade ont i ryggen. Han kunde inte hoppa upp i sängar/soffor, utan låg med och sov varm under ett täcke. Men vi tyckte att det var okej, för han var mycket mer frisk än sjuk.
Nu, för någon vecka sedan blev han dock sjuk igen, och det ville inte försvinna efter 1-2 dagar som det gjort tidigare. Det höll i sig och vi bestämde oss för att ta bort honom. Däremot blev han "frisk" igen förra veckan, men vi höll fast vid beslutet. När sjukdomen väger över och de nästan är mer sjuka än friska tar vi alltid bort dem.
Vi vill ge hunden ett värdigt avslut och försöker alltid ta bort den innan den blir ordentligt sjuk, om man vet att det inte går att göra något åt. Vi är skyldiga hunden ett värdigt avslut, efter allt de gjort för oss.
Men det kunde fungera med en speciell medicin. Så vi testade med den, och han blev bättre direkt! Några dagar om året (men inte alls många) fick Cola ont pga sin sjukdom, han skrek om man tänkte röra vid honom då det kändes för honom som om han hade ont i ryggen. Han kunde inte hoppa upp i sängar/soffor, utan låg med och sov varm under ett täcke. Men vi tyckte att det var okej, för han var mycket mer frisk än sjuk.
Nu, för någon vecka sedan blev han dock sjuk igen, och det ville inte försvinna efter 1-2 dagar som det gjort tidigare. Det höll i sig och vi bestämde oss för att ta bort honom. Däremot blev han "frisk" igen förra veckan, men vi höll fast vid beslutet. När sjukdomen väger över och de nästan är mer sjuka än friska tar vi alltid bort dem.
Vi vill ge hunden ett värdigt avslut och försöker alltid ta bort den innan den blir ordentligt sjuk, om man vet att det inte går att göra något åt. Vi är skyldiga hunden ett värdigt avslut, efter allt de gjort för oss.
Superjuly
Sat 28 Jan 2012 18:44
Har själv en tik på 10 och ett halvt, så man har ju börjat tänka mer och mer på det här...
Jag resonerar som så att hellre för tidigt än för sent. Att avsluta sitt liv med smärta är inget jag själv skulle vilja, plus att jag vill minnas min hund som pigg.
Så hellre någon månad eller två för tidigt, än en vecka försent...
Men sen är det ju jättesvårt att veta exakt när man besparar hundens lidande. Tänk om man tar bort hunden när den kunde levt 1 år till och må bra? Jag VET att det är många som har alldeles för svårt för att låta sin bästa vän gå. Men man får komma ihåg att det i princip alltid ingår i köp av hund... Dvs du bestämmer när hunden får vandra vidare...
Jag resonerar som så att hellre för tidigt än för sent. Att avsluta sitt liv med smärta är inget jag själv skulle vilja, plus att jag vill minnas min hund som pigg.
Så hellre någon månad eller två för tidigt, än en vecka försent...
Men sen är det ju jättesvårt att veta exakt när man besparar hundens lidande. Tänk om man tar bort hunden när den kunde levt 1 år till och må bra? Jag VET att det är många som har alldeles för svårt för att låta sin bästa vän gå. Men man får komma ihåg att det i princip alltid ingår i köp av hund... Dvs du bestämmer när hunden får vandra vidare...
LoveEnough
Sat 28 Jan 2012 16:37
Det är en svår fråga. Men den dagen min hund tappat livsglädjen(eller ja, innan det gått så långt), den dagen hunden inte längre kan leva ett bra liv(/tillräckligt aktivt) eller när det inte är värt att kämpa mer(t.ex. pga skada.).
Changrila
Sat 28 Jan 2012 14:32
Det är väldigt svårt att säga. Men när hunden inte kan leva ett aktivt, trevligt och bra liv längre så är det helt klart dags, och väntar man tills hunden tappat livsglädjen har man absolut gått på tok för långt!
Jag har faktiskt själv börjat säga till samtliga vänner som träffar mig och damerna ofta att de ska säga åt mig om de tycker att det börjar gå för långt med min tant sedan. Hon börjar ju bli gammal och har artros, en del knölar m.m. Än så länge är hon pigg, glad och busig, men jag är ju medveten om att hon inte alltid kommer vara det. Samtidigt är det inget som säger att jag kommer ta bort henne bara för att hon inte vill gå en mil om dagen. Man får ta det som det kommer helt enkelt. Men min grundsyn är alltså att de ska kunna vara aktiva ordentligt och inte hindras av att kroppen inte orkar med.
Jag har faktiskt själv börjat säga till samtliga vänner som träffar mig och damerna ofta att de ska säga åt mig om de tycker att det börjar gå för långt med min tant sedan. Hon börjar ju bli gammal och har artros, en del knölar m.m. Än så länge är hon pigg, glad och busig, men jag är ju medveten om att hon inte alltid kommer vara det. Samtidigt är det inget som säger att jag kommer ta bort henne bara för att hon inte vill gå en mil om dagen. Man får ta det som det kommer helt enkelt. Men min grundsyn är alltså att de ska kunna vara aktiva ordentligt och inte hindras av att kroppen inte orkar med.
Stanley
Sat 28 Jan 2012 14:49
Ungefär min åsikt då..
Kortfattat, finns det ingen livskvalitet kvar bör man fråga sig om det är värt att hålla kvar sin hund för hundens del..
Kortfattat, finns det ingen livskvalitet kvar bör man fråga sig om det är värt att hålla kvar sin hund för hundens del..
Girona
Sat 28 Jan 2012 20:33
Just det där som @Changrila skriver, att man ska ta hjälp av andra människor, tror jag är jätteviktigt. Jag litar inte på att jag skulle kunna bedöma min hund objektivt, så när jag börjar fundera i de här banorna ska jag definitivt rådfråga många människor. Både folk som känner honom och veterinärer.
Man känner visserligen sin hund bäst själv, men samtidigt har man oftast sådana starka känslomässiga band och det är lätt att bli hemmablind.
Man känner visserligen sin hund bäst själv, men samtidigt har man oftast sådana starka känslomässiga band och det är lätt att bli hemmablind.
TeamAnimallife
Sat 28 Jan 2012 13:36
håller med MelliPirelli, det finns rex hundar som kan ha artros, och få smärtstillande och bli en helt ny hund, jag skulle först låta en veterinär kolla igenom hunden och höra vad de har att säga, för ibland finns det två alternativ. Men sen måste man ju kolla på sin egen hund och se hur den mår, om den är sig själv, och så
Att släppa taget är svårt. Jag har inte behövt avliva någon pga ålder än. Mina hundar kommer få somna in när kroppen inte orkar mer. Innan det får alltför ont! Kommer självklart låta vet kolla igenom först.
Det finaste är folk som inte är egoistiska och tänker på sin hunds bästa och låter de somna in...
Det finaste är folk som inte är egoistiska och tänker på sin hunds bästa och låter de somna in...
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hundfragan/501360434/