Sunday 14 July 2013 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Tänkte på en sak. När man ska börja träna inkallning med sin hund, tycker ni det är en fördel att till exempel använda sig av ett verktyg, som visselpipa, istället för att ropa? Är lite nyfiken. :)
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 7D
Focal length 218 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/160 s
ISO 400
Comment the photo
Ellen
Sat 10 Aug 2013 18:31
Jag använder namn men oftast klapp på låret. Kanske låter konstigt men hon kommer på dirkten då.
![](http://cdn07.dayviews.com/113/_u1/_u6/_u7/_u3/_u5/_u3/u1673530/1422368231_m_1.jpg)
Uttiis
Sat 10 Aug 2013 21:53
Brukar också använda det. Min passhund lyssnar mest på handtecken så brukar klappa på låret eller liknande:)
ebissmark
Tue 16 Jul 2013 08:43
Jag började träna med bara röst men när Penny var typ 6-8 månader började jag med visselpipa för att hon inte lyssnade jättebra på röst. Jag använder mig av båda "typerna" men jag är älskar visselpipan ;D eftersom att visselpipan alltid låter likadant i princip så blir det lättare för hunden att "vakna upp", lyssna och fatta innebörden känns det som :)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Sun 14 Jul 2013 21:41
Jag kör på 'hit' eller så visslar jag om han är för långt bort :)
Flamso
Sun 14 Jul 2013 21:11
Tycker faktiskt att det verkar osmidigt med visselpipa. Nu har jag aldrig haft en egen hund med att typ suga in luft med spända läppar funkar på i princip alla hundar jag träffat.
Typ att man gör pussmun och spänner sen suger in luft. Fint ljud för inkallning i alla fall, haha!
Typ att man gör pussmun och spänner sen suger in luft. Fint ljud för inkallning i alla fall, haha!
Theprodigy
Sun 14 Jul 2013 18:47
Jag har lite olika inkallningar på mina hundar, där dom olika har olika grad av allvar. "Kom nu" är mer ett 'nu fortsätter vi gå' eller 'håll dig i närheten', medans "Hit" är lite allvarligare och jag vill att dom kommer på stört.
Jag använder mig också av visslingar, där en kort vissling står för samma som "kom nu" och en längre trudelutt står för "hit". :)
Ahaha hoppas det inte var förvirrande x'D
Jag använder mig också av visslingar, där en kort vissling står för samma som "kom nu" och en längre trudelutt står för "hit". :)
Ahaha hoppas det inte var förvirrande x'D
![](http://cdn07.dayviews.com/113/_u1/_u6/_u7/_u3/_u5/_u3/u1673530/1422368231_m_1.jpg)
Uttiis
Sun 14 Jul 2013 19:03
Okej, Ja det är ju bra att ha kommando för lite lättare inkallning som du säger. Kanske "Nu ska vi gå här"
Asfaloth
Sun 14 Jul 2013 18:43
Började med att ropa, efter han försvann 3 dygn började jag träna med hundvisslan! Men vill att han ska lyssna på båda får vem går runt med en vissla hela tiden?
![](http://cdn08.dayviews.com/111/_u5/_u9/_u7/_u1/u59714/1379534677_m_1.jpg)
Asfaloth
Sun 14 Jul 2013 18:52
Kan säga att om din hund försvinner kommer du dock vara glad att du tränat hundvissla med den xD
TeamTollare
Sun 14 Jul 2013 18:24
Ja pröva visselpipa o de funkar jätte bra på min hund! Men dum som ja va orka ja aldrig ha med den, så sålde den. Men tänkt köpa en ny :) ^^
Changrila
Sun 14 Jul 2013 18:13
Så länge man har samma kommando hela tiden och inte använder något som man lätt använder "i onödan" så tror jag inte det spelar någon större roll. Vad jag menar är att det tex kan vara dumt att tänka sig att ett "Kom hit!" ska innebära att hunden kastar sig till dig i full fart ute om du under en lugn koppelpromenad säger "kom hit" för att bara få hunden att gå åt ungefär samma håll som dig. Ur den synvinkeln kan det ju vara jättebra med en visselpipa, för då riskerar man inte att använda kommandot "fel" och tjata ut det eller tappa betydelsen av det. Nackdelen är ju att man alltid måste ha den med sig då, men å andra sidan kanske man kan sätta den på nyckelknippan eller liknande så att man inte måste tänka på att få med den.
![](http://cdn07.dayviews.com/101/_u1/_u4/_u0/_u7/u14070/1353952479_m_1.jpg)
stillme
Sun 14 Jul 2013 21:14
Håller med Changrila här. För det första ser jag inte på vilket sätt visselpipan är olika ett inkallningskommando, annat än att en hundvisselpipa hörs bättre om hunden är en sådan som springer långt bort. Exempelvis jakthundar som drar på vilt eller liknande. Att ha olika kommandon på olika grejer är nyckeln - när vi är ute och går och jag vill att min hund ska komma till min sida säger jag "kom hit" (inte att förväxla med lydnadens "hit" som uttalas på annat sätt). Då vet han att han ska komma till mig. Vil jag bara ha hans uppmärksamhet, så att han ser att jag byter riktning eller att jag ser att han lyssnar, säger jag "här", vilket betyder "ögonkontakt, tack".
Och angående att bara korrigeringar och handfasta metoder fungerar på skarpa hundar är lite som att säga att olja är bättre att släcka eldar med än vatten. Jag kör inte enkom belöning på min hund - gör han fel så säger jag "nej", men jag straffar honom inte. Om man kommer så pass långt att man måste straffa sin hund har man själv som tränare brustit, anser jag. Vad vinner man på att utsätta hundar för situationer de uppenbarligen inte klarar av, där man pressar dem att göra fel, för att sedan korrigera beteendet? Det ger en hund som inte har en susning om vilket beteende som är väntat av den, utan den bygger bara spänningar eftersom den aldrig vet när den kan bli straffad nästa gång.
Som exemplet med maten på bordet. Har man en matgalen hund och ställer fram mat på bordet, så får man skylla sig själv. Hundar är opportunister, klart de tar chansen. Om man vaknar och finner hunden på bordet ber man den så klart att gå ned, men varför straffa den när det är en själv som brustit i sin träning? Folk som brukar prata om korrigering och straff brukar använda "men det är så vargarna korrigerar varandra inom flocken" som ursäkt, men samtidigt ursäktar de inte att hundar har instinkter. Som att de hellre går och luktar på goda löptiksfläckar än kommer på inkallning (och då får de världens utskällning när de sällan kommer, ofta hunden vill komma till husse/matte efter det), eller snor mat (som sagt, hungriga hundar och opportunister), eller skäller när det knackar på dörren, or whatnot.
Jag säger inte att korrigeringsmetoden är helt fel, vissa saker måste man ta itu med att korrigera - men då har det redan gått så pass långt att ett beteende blivit starkt betingat, att korrigering är det enda sättet att bryta den betingningen och med hjälp av positiv träning omrikta den betingningen till någonting annat. Exempel: Hund skäller på dörren på grund av förväntningar när han hör folk i trappen. En typ av träningsmetod: få hunden att springa till sin korg där han får godis, så snart han hör folk i trappen. Folk i trappen = godis i korgen. Istället för folk i trappen = husse/matte som kommer farande med blomvattenspruta eller dask på nosen.
Och angående att bara korrigeringar och handfasta metoder fungerar på skarpa hundar är lite som att säga att olja är bättre att släcka eldar med än vatten. Jag kör inte enkom belöning på min hund - gör han fel så säger jag "nej", men jag straffar honom inte. Om man kommer så pass långt att man måste straffa sin hund har man själv som tränare brustit, anser jag. Vad vinner man på att utsätta hundar för situationer de uppenbarligen inte klarar av, där man pressar dem att göra fel, för att sedan korrigera beteendet? Det ger en hund som inte har en susning om vilket beteende som är väntat av den, utan den bygger bara spänningar eftersom den aldrig vet när den kan bli straffad nästa gång.
Som exemplet med maten på bordet. Har man en matgalen hund och ställer fram mat på bordet, så får man skylla sig själv. Hundar är opportunister, klart de tar chansen. Om man vaknar och finner hunden på bordet ber man den så klart att gå ned, men varför straffa den när det är en själv som brustit i sin träning? Folk som brukar prata om korrigering och straff brukar använda "men det är så vargarna korrigerar varandra inom flocken" som ursäkt, men samtidigt ursäktar de inte att hundar har instinkter. Som att de hellre går och luktar på goda löptiksfläckar än kommer på inkallning (och då får de världens utskällning när de sällan kommer, ofta hunden vill komma till husse/matte efter det), eller snor mat (som sagt, hungriga hundar och opportunister), eller skäller när det knackar på dörren, or whatnot.
Jag säger inte att korrigeringsmetoden är helt fel, vissa saker måste man ta itu med att korrigera - men då har det redan gått så pass långt att ett beteende blivit starkt betingat, att korrigering är det enda sättet att bryta den betingningen och med hjälp av positiv träning omrikta den betingningen till någonting annat. Exempel: Hund skäller på dörren på grund av förväntningar när han hör folk i trappen. En typ av träningsmetod: få hunden att springa till sin korg där han får godis, så snart han hör folk i trappen. Folk i trappen = godis i korgen. Istället för folk i trappen = husse/matte som kommer farande med blomvattenspruta eller dask på nosen.
![](http://cdn07.dayviews.com/113/_u1/_u6/_u7/_u3/_u5/_u3/u1673530/1422368231_m_1.jpg)
Uttiis
Sun 14 Jul 2013 21:23
Jag menar inte att alla "skarpa" raser är såna, men ljust denna hund är sån, det fungerar inte med för "snälla" metoder. Och.Det.Funkar.Inte.För.Alla.Hundar(!) att bara använda positiv förstärkning. Jag ser uppfostringen av hunden som fostran av ett barn.
Bara för att man säger korrigeringar så tror alla att det är fysiska och man har en vattenspruta i högsta hugg. Jag anser att en hund måste tåla att bli tillsagd. Likadant som ett barn.
Du får det även som att låta att bara för att man använder sig av korrigeringar så vill man att hunden ska springa med svansen mellan benen och nedhukad när man kommer in i rummet och att den aldrig får uppskattning. Det är klart att alla vill ha en glad hund men det finns olika metoder till att komma fram till det och olika metoder fungerar på olika hundar och olika människor. Bara använda positiv förstärkning är inget jag är bekväm med.
Bara för att man säger korrigeringar så tror alla att det är fysiska och man har en vattenspruta i högsta hugg. Jag anser att en hund måste tåla att bli tillsagd. Likadant som ett barn.
Du får det även som att låta att bara för att man använder sig av korrigeringar så vill man att hunden ska springa med svansen mellan benen och nedhukad när man kommer in i rummet och att den aldrig får uppskattning. Det är klart att alla vill ha en glad hund men det finns olika metoder till att komma fram till det och olika metoder fungerar på olika hundar och olika människor. Bara använda positiv förstärkning är inget jag är bekväm med.
![](http://cdn07.dayviews.com/101/_u1/_u4/_u0/_u7/u14070/1353952479_m_1.jpg)
stillme
Sun 14 Jul 2013 22:20
Som jag skrev så använder inte heller jag bara positiv förstärkning :) Poängen var att använder man "köttbullemetoden" kan man aldrig skada en hund, som man väldigt lätt kan göra om man är okunnig och kör korrigeringar. Jag tror helt enkelt inte på att straffa bort ett oönskat beteende utan arbeta med orsaken till beteendet och därifrån arbeta bort beteendet till sig. Kör man på den metoden behöver man inte använda sig av korrigeringar, och med det sagt behöver det inte betyda att man bara ska tjoa och tjimma och klappa hunden på huvudet heller.
I vår träning som strävar jag efter att min hund vill göra något för att han tycker det är kul och för att han vill göra något tillsammans med mig. Det går inte om man kör med korrigeringar, verbala eller fysiska. Hur korrigerar man bort att hunden inte kommer på inkallning, t.ex? Kopplar den när den väl kommer, skäller ut den, rycker i kopplet, sparkar grus på den (som man har läst på olika forum), använder sig av fjärrstyrt antiskallhalsband - eller tränar man hunden så att husse/matte är mer värt än allt annat runtomkring och att komma när man ropar betyder något skoj och roligt? Jag har som Changrila också kört korrigering, men det var när jag valde att se hundar som instinktsfulla djur, opportunistiska och som hela tiden strävar efter vad de tjänar mest på, som jag faktiskt kom någonstans med min hund. Hade jag fortsatt köra korrigering med min hund hade han blivit en sådan där skarp sak som hellre tar till tänder en backar.
Sedan är det förstås evig skillnad mellan att _träna_ med korrigering, och använda sig av korrigering i nödfall. Om min hund står på bakbenen mot köksbänken för att se om det finns mat där och jag är i närheten kan jag mycket väl stoppa fingret i sidan på honom och fråga vad han håller på med. Och dyker han in i en buske efter några grillade kycklingvingar folk kastat efter sig, så klart jag drar kopplet för att han inte ska komma åt. Så det är ju skillnad på situation och situation också :)
I vår träning som strävar jag efter att min hund vill göra något för att han tycker det är kul och för att han vill göra något tillsammans med mig. Det går inte om man kör med korrigeringar, verbala eller fysiska. Hur korrigerar man bort att hunden inte kommer på inkallning, t.ex? Kopplar den när den väl kommer, skäller ut den, rycker i kopplet, sparkar grus på den (som man har läst på olika forum), använder sig av fjärrstyrt antiskallhalsband - eller tränar man hunden så att husse/matte är mer värt än allt annat runtomkring och att komma när man ropar betyder något skoj och roligt? Jag har som Changrila också kört korrigering, men det var när jag valde att se hundar som instinktsfulla djur, opportunistiska och som hela tiden strävar efter vad de tjänar mest på, som jag faktiskt kom någonstans med min hund. Hade jag fortsatt köra korrigering med min hund hade han blivit en sådan där skarp sak som hellre tar till tänder en backar.
Sedan är det förstås evig skillnad mellan att _träna_ med korrigering, och använda sig av korrigering i nödfall. Om min hund står på bakbenen mot köksbänken för att se om det finns mat där och jag är i närheten kan jag mycket väl stoppa fingret i sidan på honom och fråga vad han håller på med. Och dyker han in i en buske efter några grillade kycklingvingar folk kastat efter sig, så klart jag drar kopplet för att han inte ska komma åt. Så det är ju skillnad på situation och situation också :)
30 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hundfragan/515252307/