August
Thursday 10 September 2009 photo 1/1
|
Försök lyssna till det jag inte säger!
Låt dig inte luras av det ansikte jag visar
Jag har tusen masker och ingen av dem är jag.
Bli inte lurad.
Jag ber dig, bli inte lurad
Jag ger intryck av att vara säker.
Att jag inte behöver någon.
Men tro mig inte...
Djupt nere dväljs mitt verkliga jag
i förvirring, i fruktan, i ensamhet.
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom, att skydda mig från de blickar som vet.
Men just en sådan blick är min räddning.
Det betyder, att om den återföljs av accepterande, återföljs den av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig,
från de murar som jag har byggt åt mig själv.
Jag är rädd för att jag djupast inne inte är någonting alls att ha, att du ska upptäcka det och stöta bort mig.
Så börjar paraden av maskeringar.
Ständigt småpratar jag med dig.
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något, men ingenting om det som betyder allt.
Var snäll och lyssna noga och försök höra det jag inte säger!
Varje gång du är snäll, vänlig, uppmuntrande.
Varje gång du försöker förstå,
för att du verkligen bryr dig om...
Då börjar mitt hjärta få vingar.
Det kommer inte bli lätt för dig.
Ju närmare du kommer mig,
desto blindare slår jag kanske tillbaka.
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar, och där ligger mitt hopp.
Jag ber, försök riva dessa murar.
Vem är jag kanske du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl.
För jag är varje man du möter och jag är varje kvinna du möter och jag är också dig själv.
Låt dig inte luras av det ansikte jag visar
Jag har tusen masker och ingen av dem är jag.
Bli inte lurad.
Jag ber dig, bli inte lurad
Jag ger intryck av att vara säker.
Att jag inte behöver någon.
Men tro mig inte...
Djupt nere dväljs mitt verkliga jag
i förvirring, i fruktan, i ensamhet.
Därför skapar jag mig en mask att dölja mig bakom, att skydda mig från de blickar som vet.
Men just en sådan blick är min räddning.
Det betyder, att om den återföljs av accepterande, återföljs den av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig,
från de murar som jag har byggt åt mig själv.
Jag är rädd för att jag djupast inne inte är någonting alls att ha, att du ska upptäcka det och stöta bort mig.
Så börjar paraden av maskeringar.
Ständigt småpratar jag med dig.
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något, men ingenting om det som betyder allt.
Var snäll och lyssna noga och försök höra det jag inte säger!
Varje gång du är snäll, vänlig, uppmuntrande.
Varje gång du försöker förstå,
för att du verkligen bryr dig om...
Då börjar mitt hjärta få vingar.
Det kommer inte bli lätt för dig.
Ju närmare du kommer mig,
desto blindare slår jag kanske tillbaka.
Men jag har hört att kärleken är starkare än tjocka murar, och där ligger mitt hopp.
Jag ber, försök riva dessa murar.
Vem är jag kanske du undrar?
Jag är någon du känner mycket väl.
För jag är varje man du möter och jag är varje kvinna du möter och jag är också dig själv.
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hushabye/408435064/
Visa toppen
Show footer