**"Hur mår du egentligen??"**

Jag tittar upp. Även om jag inte kan se hennes ansikte, känner jag att hon ser på mig. Ser mig, och för en gångs skull vill jag vara ärlig.

"Hur jag mår egentligen??" Jag ler. "Har aldrig varit såhär olycklig. Allting gör ont, jag vill ingenting längre. Jag har förlorat."

Hon lägger huvudet på sned. "Som jag trodde. Det är inte många som hamnat fel som klarar sig. Faktiskt så vet jag inte om det någonsin har hänt."

"Hamnat fel?? Vad menar du??"

Jag kan känna hur hon ler, innan hon sträcker sig ner och tar tag om min hand. Drar mig upp, och hennes ansikte glider ur skuggorna.

En perfekt spegelbild av mig.

"Jag har letat efter dig. Du ska inte vara här, du har en annan plats där du hör hemma. Där du har betydelse, och glädje som väntar på dig. Ett liv."

Hon vandrar iväg med mig i släptåg mot vad som ser ut som en gryning. Hennes hand är varm.

"Du behöver inte vara orolig över att folk ska sakna dig. Du skulle aldrig kommit hit från början, och du kommer själv inte plågas av minnen härifrån. Allting kommer falla på plats för dig.

Du har ingenting att oroa dig för."

När jag slår upp ögonen inser jag att det inte var sant. Inget av det.

Samma täcke, samma rum.

Samma ensamhet.

Annons

The photo has no tags

Camera NIKON D60

Focal length 175 mm

Aperture f/5.6

Shutter 1/40 s

ISO 100

Date

August 2015