October
Wednesday 10 October 2012 photo 1/1
|
AH MM NU HAR JAG VARIT PÅ FANFICTION WORKSHOP OK
MED @ACCIOMANGA OCH @DREAMYPRINCESS (taggar därför att taggar får mig att känna mig lite mindre forever alone woop)
Så här kommer det jag skrev på workshopen BÄCÅÅZ jag har inte skrivit något på ett bra tag och vem vet, ni kanske gillar nåt av det jag skriver?
Vi pratade typ en del, men allt jag minns är Usain Bolt (som kom på tal för att Harry skulle slå ner Cedric eller nåt) och att cedric bekände sin kärlek till fel harry (som totes också hände i fanficen fhukfgfhreufhrefueiw nej men srsly ämuri think about it annars skriver jag en fanfic om när du skrev en fanfic där det hände och jag ska kalla den fanficception)
Aight, så vi började med två övningar:
Åskan rullade in över bergen när en gubbe plötsligt behövde lämna sin stuga för att gå på dass och skita. Då slog blixten ner och peeeew gubben blev träffad och dog.
och
Jag kommer ihåg när jag var liten och var tvungen att vänta på mamma utanför systembolaget för att jag inte fick följa med in, något om att det inte varsäkert att ha med mig in till en butik full av glasflaskor som lätt föll neroch gick sönder när en liten fyraåring dansade runt och gjorde fabulösapiruetter. Då blev jag sur och gick hem. Min mamma blev rätt så orolig då jagbara var fyra år med det sämsta tänkbara lokalsinnet som gick runt entrafikerad förmiddag på stan. Sedan dess har jag alltid fått följa med in påsystembolaget.
och sen mitt försök till en RIKTIGT fanfic fo shizzle fhugeryerfdjhfrrgefbgrtyfgr
det är south park så ni inte råkar missa det
När Kyle vaknade upp den morgonen låg han inte i sin säng.Han låg på ett trägolv i ett mörkt och dammigt rum, med sina händer fastbundnabakom ryggen och en fuktig trasa intryckt i munnen. Överallt runt omkring honomlåg det stora kartonglådor, som han genast kände igen som de lådor hansföräldrar lade i allt onödigt skräp de kunde tänkas samla på sig genom åren.Han låg fastbunden uppe på sin egen vind. Genom ett litet fönster på väggensipprade en enda stark ljusstråle fram, och bakom den ljusstrålen urskildradeKyle konturerna av en mycket liten gestalt. Gestalten tog ett steg fram, så att han stod direkt i ljuset, och Kylekände genast igen ansiktsdragen hos sin egen bror.<o:p></o:p>
Kyle vred på sig och försökte prata med honom, men Ike stodbara där och gjorde ingenting för att hjälpa. Plötsligt formade sig ett snettleende på den tvåårige kanadensarens läppar.<o:p></o:p>
"Don’t kick the baby"<o:p></o:p>
Orden som kom ut ur kanadensarens mun var pojkens kändaste ochmest uttalade fras, och ändå förvånade den Kyle då han inte gjort något försökatt sparka sin lillebror. Än. <o:p></o:p>
Ännu en gång gjorde Kyle ett försök att prata, och ännu engång misslyckades han. Ike sa ingenting mer, utan klättrade bara ner genomvindsluckan och försvann.<o:p></o:p>
---<o:p></o:p>
Vid busshållplatsen höll Cartman på att lista upp en radnedtryckande, diskriminerande och taskiga namn för sina två närvarande vänner,Stan och Kenny, som inte kunde ha brytt sig mindre om något vad fettot sa ensom de försökte. Bara när Cartman plötsligt höll tyst vände de sina blickar ihans riktning. Cartman hade vänt sig bort ifrån Stan och Kenny, och stod ochstirrade på en fjärde person som kommit fram till busshållplatsen.<o:p></o:p>
"Oh good, you made it Kyle. Thebus will be here any minute now, I almost thought you were ditching schooltoday or something."<o:p></o:p>
“Mmmphmmphmmmhahaha"<o:p></o:p>
Stan slog till Kenny på armen och gav det lilla pervot envarnande blick. Kenny himlade med ögonen. Bara för att han hade kommit på Stanmed att vara hemligt kär i Kyle betydde inte det att han inte längre hade tillåtelseatt skämta med Kyle som han brukade göra. Men som vanligt var Stan ettöverkänsligt as som inte kunde tåla när man sa något oanständigt om hans "pojkvän".<o:p></o:p>
Cartman stirrade misstroget på det som såg ut att vara Kyle,och visst hade han mycket goda anledningar att vara misstänksam. Till att börjamed hade Kyle krympt över natten så att han bara var hälften så lång som hanvar senast de såg honom. Sedan verkade inte den övre delen av Kyles huvudlängre på något sätt vara kopplad till den nedre delen, utan hoppade upp och ner varje gånghan öppnade sin mun, som en kanadensare. Fast det måste vara Kyle, personenhade Kyles kända gröna ushanka på huvudet, och han hade Kyles kläder på sinkropp, även om de var för stora och ärmarna låg och släpade i marken efterhonom.<o:p></o:p>
UUUNF OCH DEN ÄR INTE ENS FÄRDIG MEN OM JAG SKULLE SKRIVA KLART DEN SÅ KOMMER DEN BLI DEN COOLASTE FANIFICEN I HISTORIEN VÄNTA NI BARA
När Kyle vaknade upp den morgonen låg han inte i sin säng.Han låg på ett trägolv i ett mörkt och dammigt rum, med sina händer fastbundnabakom ryggen och en fuktig trasa intryckt i munnen. Överallt runt omkring honomlåg det stora kartonglådor, som han genast kände igen som de lådor hansföräldrar lade i allt onödigt skräp de kunde tänkas samla på sig genom åren.Han låg fastbunden uppe på sin egen vind. Genom ett litet fönster på väggensipprade en enda stark ljusstråle fram, och bakom den ljusstrålen urskildradeKyle konturerna av en mycket liten gestalt. Gestalten tog ett steg fram, så att han stod direkt i ljuset, och Kylekände genast igen ansiktsdragen hos sin egen bror.<o:p></o:p>
Kyle vred på sig och försökte prata med honom, men Ike stodbara där och gjorde ingenting för att hjälpa. Plötsligt formade sig ett snettleende på den tvåårige kanadensarens läppar.<o:p></o:p>
"Don’t kick the baby"<o:p></o:p>
Orden som kom ut ur kanadensarens mun var pojkens kändaste ochmest uttalade fras, och ändå förvånade den Kyle då han inte gjort något försökatt sparka sin lillebror. Än. <o:p></o:p>
Ännu en gång gjorde Kyle ett försök att prata, och ännu engång misslyckades han. Ike sa ingenting mer, utan klättrade bara ner genomvindsluckan och försvann.<o:p></o:p>
---<o:p></o:p>
Vid busshållplatsen höll Cartman på att lista upp en radnedtryckande, diskriminerande och taskiga namn för sina två närvarande vänner,Stan och Kenny, som inte kunde ha brytt sig mindre om något vad fettot sa ensom de försökte. Bara när Cartman plötsligt höll tyst vände de sina blickar ihans riktning. Cartman hade vänt sig bort ifrån Stan och Kenny, och stod ochstirrade på en fjärde person som kommit fram till busshållplatsen.<o:p></o:p>
"Oh good, you made it Kyle. Thebus will be here any minute now, I almost thought you were ditching schooltoday or something."<o:p></o:p>
“Mmmphmmphmmmhahaha"<o:p></o:p>
Stan slog till Kenny på armen och gav det lilla pervot envarnande blick. Kenny himlade med ögonen. Bara för att han hade kommit på Stanmed att vara hemligt kär i Kyle betydde inte det att han inte längre hade tillåtelseatt skämta med Kyle som han brukade göra. Men som vanligt var Stan ettöverkänsligt as som inte kunde tåla när man sa något oanständigt om hans "pojkvän".<o:p></o:p>
Cartman stirrade misstroget på det som såg ut att vara Kyle,och visst hade han mycket goda anledningar att vara misstänksam. Till att börjamed hade Kyle krympt över natten så att han bara var hälften så lång som hanvar senast de såg honom. Sedan verkade inte den övre delen av Kyles huvudlängre på något sätt vara kopplad till den nedre delen, utan hoppade upp och ner varje gånghan öppnade sin mun, som en kanadensare. Fast det måste vara Kyle, personenhade Kyles kända gröna ushanka på huvudet, och han hade Kyles kläder på sinkropp, även om de var för stora och ärmarna låg och släpade i marken efterhonom.<o:p></o:p>
UUUNF OCH DEN ÄR INTE ENS FÄRDIG MEN OM JAG SKULLE SKRIVA KLART DEN SÅ KOMMER DEN BLI DEN COOLASTE FANIFICEN I HISTORIEN VÄNTA NI BARA
afhdgsfdskj men den är inte klaaaaaaar
Nej det är okej, det var bara lite fanfics som jag skrev~
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/i-killed-kenny/510259144/
Visa toppen
Show footer