August
Thursday 13 August 2009 photo 1/4
|
Pappa vartfan tog du vägen varför gjorde du det du gjorde
du va min idol du fick mig göra saker jag aldrig torde
du bad mig lugna ner mig men det va det du borde
ha gjort innan du lämnade vita spåren på bordet
det jag skriver är sanning vissa har åsikter med att inte gå ut med det
men har tröttnat på att va en stjärna på himlen där ingen ser en
varje gång jag satte foten innanför dörren ville jag ut till en vän igen
ville bara sova bort tiden
ville glömma bort all den skiten
ville kunna se livet över dalar och berg
men är stolt för den jag är och den jag blivit ända in till min märg
även om det inte märks så har jag fan en insida
säger någon förklara svara jag det finns ingen beskrivning
min arm rivning va en flykt från allt och ärren har satt sina spår
slat i mina sår varje gång tillbaka tanken slår en och jag fäller en tår
men va arg över småsaker och det inser jag nu
önskar den eviga sången av fågelkvitter nådde sitt slut
upp på dessa berg där står jag med stark vrede och samvete
ni frågar mig om saker när jag inte ens är emdveten.
Tiden är för sen jag behövde den för en timma sen
vartfan tog blodet vägen mina blodådror är tomma
jag saknar att ha en vänn
pennan och papper och i spegeln såg jag ensamheten
någon dag så tänkte jag att jag ska fan bestiga molnen
drömde det en gång
men då fanns det ju ingen som såg en.
Komigen nu berttäa din historia jag ska inte skvallra något
skit i vad andra tycker tycker dus ka skratta åt dom
låter själen arbeta hårt så
alla som spottar på en får ett bevis på att man kan slå dom
mina gyllene äpplen sitter högst på himlavalvet och bara jag kan få dom
men som vinden så vänder allt väll tillslut men behöver visningen av kortet just nu
imorgon är det nog försent och om en minut har tiden kanke tagit slut.
Tillbaks till pappa jag förstår inte dig eller vad det är som är så svårt
jag såg ju upp till dig och ville också leva livet hårt
jag blev en boxningskudde som blir ett offer för boxaren som slår
det du satte mig igenom säger dom flesta bara nice till
men ingen av dom vet min sanning och ingen av dom måste möta min spegelbild
lika känslolös som en keramik mask som står med stel min
står jag som en död duva i en vacuum kabin
tyst och sliten men lyssnar du noga hör du att jag endå andas in
jag vill segla över alla haven med vinden som slår hårt mot mössan...
fan nu tappa jag greppet vi börjar om från början.
du va min idol du fick mig göra saker jag aldrig torde
du bad mig lugna ner mig men det va det du borde
ha gjort innan du lämnade vita spåren på bordet
det jag skriver är sanning vissa har åsikter med att inte gå ut med det
men har tröttnat på att va en stjärna på himlen där ingen ser en
varje gång jag satte foten innanför dörren ville jag ut till en vän igen
ville bara sova bort tiden
ville glömma bort all den skiten
ville kunna se livet över dalar och berg
men är stolt för den jag är och den jag blivit ända in till min märg
även om det inte märks så har jag fan en insida
säger någon förklara svara jag det finns ingen beskrivning
min arm rivning va en flykt från allt och ärren har satt sina spår
slat i mina sår varje gång tillbaka tanken slår en och jag fäller en tår
men va arg över småsaker och det inser jag nu
önskar den eviga sången av fågelkvitter nådde sitt slut
upp på dessa berg där står jag med stark vrede och samvete
ni frågar mig om saker när jag inte ens är emdveten.
Tiden är för sen jag behövde den för en timma sen
vartfan tog blodet vägen mina blodådror är tomma
jag saknar att ha en vänn
pennan och papper och i spegeln såg jag ensamheten
någon dag så tänkte jag att jag ska fan bestiga molnen
drömde det en gång
men då fanns det ju ingen som såg en.
Komigen nu berttäa din historia jag ska inte skvallra något
skit i vad andra tycker tycker dus ka skratta åt dom
låter själen arbeta hårt så
alla som spottar på en får ett bevis på att man kan slå dom
mina gyllene äpplen sitter högst på himlavalvet och bara jag kan få dom
men som vinden så vänder allt väll tillslut men behöver visningen av kortet just nu
imorgon är det nog försent och om en minut har tiden kanke tagit slut.
Tillbaks till pappa jag förstår inte dig eller vad det är som är så svårt
jag såg ju upp till dig och ville också leva livet hårt
jag blev en boxningskudde som blir ett offer för boxaren som slår
det du satte mig igenom säger dom flesta bara nice till
men ingen av dom vet min sanning och ingen av dom måste möta min spegelbild
lika känslolös som en keramik mask som står med stel min
står jag som en död duva i en vacuum kabin
tyst och sliten men lyssnar du noga hör du att jag endå andas in
jag vill segla över alla haven med vinden som slår hårt mot mössan...
fan nu tappa jag greppet vi börjar om från början.
Comment the photo
även om det inte märks så har jag fan en insida
Det va bra skrivet, med sånna här texter som du skriver om dig och ditt liv så märker man att du har en insida
du vet att jag finns. <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/400458573/
Visa toppen
Show footer