August
Thursday 27 August 2009 photo 2/3
|
Tänker tillbaks på alla gånger som jag vaknat och tänkt på
att jag e bara liten har mycket kvar som jag ska förstå
att livet blir hårdare i längden för det bara är så
nu har jag ingenting kvar utan mitt penna och papper
har sagt det många gånger
suttit många gånger ensam mitt i natten
jag va bara barn som hade förstånd som runnet vatten
Jag hade ingen aning att pappa va fast i den kvarten
varje gång någon nämner honom fastnar en klump i halsen
allting som är kvar nu jag det skulle väll va jag
jag har hela livet på mina axlar och i tanken tänks det bra
Har drömmen om ett liv som det ska va vill ha tillbaks allt vi spillde
gunga med pappa i parken när jag va yngre
men det är sånt jag fick göra med farmor och när pappa va med finns bara svaga minnen
tänker tillbaks om jag kunde ändrat något
hör röster i mitt huvud och alla runt en ställer tusen frågor.
När livet på rosen nått sin törn och du måste kämpa varje dag
för att tänka rakt och inte gråta för att allt ska verka bra
dagarna kommer och går och det enda som e bra va det som en gång va
jag sitter på stranden med vinden mot kroppen men inga minnen kvar
när alla vänder kinden till och somliga blir inga finns det bara du o jag.
Sånna som du och jag dom finns runt en nästan varje dag
vissa valde fel väg och bet fast i fel drag
jag förlora pappa jag tänker tog jag tag i fel tag?
Eller har jag valt fel för den jag vill va och inte uttnytjat min kunskap
papprena staplas finns nu i flera buntar kommer jag dö imorgon fråga jag
och tänkte på allt som jag sumpat.
1 månad idag men någon så jävla vacker och obeskrivlig
hon får mitt hjärta slå helt ärligt
hon gör mitt liv helt jävla fucking livligt
i mitt hjärta får hon stanna
Och tankarna på henne beskriver all tid
det är hon som får mig andas.
Jag har nu berättat för er tankar tillbaks
på min far hur det va och det jag aldrig gjorde
gångerna jag sett en utväg och utvägen va självmord men
jag hitta andra vägar och valde att fortsätta
har nu funnit min skatt och insåg att jag gjort det rätta
allting kan gå snett ja ibland och hatet är som tidsvatten
jag vaknar upp ur drömmen svettig yr i mitten av natten
glädje på läpparna önskar jag kunde säga att jag har haft det
nu har jag sagt det fan jag saknar gamla tider
när vi bodde hos farmor och allting va succesivt men
det försvinner med åldern det varnade hon mig för
varför blev du dålig farmor? nu är det snart du som kommer dö
allt det du sa att tiden gör att det läker alla sår
fan va jag hatar verkligheten som tvingar dig att kämpa för att gå
du har en stor plats i mitt hjärta bland andra som jag älskar
du kommer alltid finnas i mitt tanke och huvud dagen då du jorden lämnar
dagen då jag lämnas ensam men jag tänker kämpa för dig och visa att mod finns min kärlek till dig får inte ens plats i en tidsrymd.
Tittar mig i spegeln och tänker vart fan gick allt fel
men tanken står kvar tom och jag går ut ur rummet blickandes ner
behöver bara lite tid för att livets crikel ska bli hel
tänker fan va det mitt fel att pappa valde den vägen
blev jag för mycket va jag alltid mitt i vägen
trots det du gjort har du ett värde
ibland undrar jag om du önskar mig ur världen
men jag vet att det inte är sant och jag övertygar mig själv
igentligen vill jag bara bort orkar inte sova ikväll.
I skuggan av en förebild som sänktes ner på 2 sekunder
varje natt va ett helvete jag fick aldrig en blund nej
va alltid ute och rände för att slippa bråken
jag är optimist för nu är höst men fan snart kommer våren
jag kan gå vidare trots all salt i såren
jag sätter mig på kanten av byggnaden och låter morgonbrisen vina genom håret
på utsidan så uttrycker jag mig alltid glad för att slippa konsekvenser
igentligen vill jag bara bossa för att slippas bli lämnad efter
iskallt på kvällen snöstorm blir som smäll på käften.
Varje gång andan hittat vägen ut måste jag kämpa för att åter andas
ingen deppresion utan bara glada tankar
kan inte hålla mig i styr nu när hela livet blandats.
Det här går ut till alla när mig
Tack för att ni stannar.
att jag e bara liten har mycket kvar som jag ska förstå
att livet blir hårdare i längden för det bara är så
nu har jag ingenting kvar utan mitt penna och papper
har sagt det många gånger
suttit många gånger ensam mitt i natten
jag va bara barn som hade förstånd som runnet vatten
Jag hade ingen aning att pappa va fast i den kvarten
varje gång någon nämner honom fastnar en klump i halsen
allting som är kvar nu jag det skulle väll va jag
jag har hela livet på mina axlar och i tanken tänks det bra
Har drömmen om ett liv som det ska va vill ha tillbaks allt vi spillde
gunga med pappa i parken när jag va yngre
men det är sånt jag fick göra med farmor och när pappa va med finns bara svaga minnen
tänker tillbaks om jag kunde ändrat något
hör röster i mitt huvud och alla runt en ställer tusen frågor.
När livet på rosen nått sin törn och du måste kämpa varje dag
för att tänka rakt och inte gråta för att allt ska verka bra
dagarna kommer och går och det enda som e bra va det som en gång va
jag sitter på stranden med vinden mot kroppen men inga minnen kvar
när alla vänder kinden till och somliga blir inga finns det bara du o jag.
Sånna som du och jag dom finns runt en nästan varje dag
vissa valde fel väg och bet fast i fel drag
jag förlora pappa jag tänker tog jag tag i fel tag?
Eller har jag valt fel för den jag vill va och inte uttnytjat min kunskap
papprena staplas finns nu i flera buntar kommer jag dö imorgon fråga jag
och tänkte på allt som jag sumpat.
1 månad idag men någon så jävla vacker och obeskrivlig
hon får mitt hjärta slå helt ärligt
hon gör mitt liv helt jävla fucking livligt
i mitt hjärta får hon stanna
Och tankarna på henne beskriver all tid
det är hon som får mig andas.
Jag har nu berättat för er tankar tillbaks
på min far hur det va och det jag aldrig gjorde
gångerna jag sett en utväg och utvägen va självmord men
jag hitta andra vägar och valde att fortsätta
har nu funnit min skatt och insåg att jag gjort det rätta
allting kan gå snett ja ibland och hatet är som tidsvatten
jag vaknar upp ur drömmen svettig yr i mitten av natten
glädje på läpparna önskar jag kunde säga att jag har haft det
nu har jag sagt det fan jag saknar gamla tider
när vi bodde hos farmor och allting va succesivt men
det försvinner med åldern det varnade hon mig för
varför blev du dålig farmor? nu är det snart du som kommer dö
allt det du sa att tiden gör att det läker alla sår
fan va jag hatar verkligheten som tvingar dig att kämpa för att gå
du har en stor plats i mitt hjärta bland andra som jag älskar
du kommer alltid finnas i mitt tanke och huvud dagen då du jorden lämnar
dagen då jag lämnas ensam men jag tänker kämpa för dig och visa att mod finns min kärlek till dig får inte ens plats i en tidsrymd.
Tittar mig i spegeln och tänker vart fan gick allt fel
men tanken står kvar tom och jag går ut ur rummet blickandes ner
behöver bara lite tid för att livets crikel ska bli hel
tänker fan va det mitt fel att pappa valde den vägen
blev jag för mycket va jag alltid mitt i vägen
trots det du gjort har du ett värde
ibland undrar jag om du önskar mig ur världen
men jag vet att det inte är sant och jag övertygar mig själv
igentligen vill jag bara bort orkar inte sova ikväll.
I skuggan av en förebild som sänktes ner på 2 sekunder
varje natt va ett helvete jag fick aldrig en blund nej
va alltid ute och rände för att slippa bråken
jag är optimist för nu är höst men fan snart kommer våren
jag kan gå vidare trots all salt i såren
jag sätter mig på kanten av byggnaden och låter morgonbrisen vina genom håret
på utsidan så uttrycker jag mig alltid glad för att slippa konsekvenser
igentligen vill jag bara bossa för att slippas bli lämnad efter
iskallt på kvällen snöstorm blir som smäll på käften.
Varje gång andan hittat vägen ut måste jag kämpa för att åter andas
ingen deppresion utan bara glada tankar
kan inte hålla mig i styr nu när hela livet blandats.
Det här går ut till alla när mig
Tack för att ni stannar.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/404484154/
Visa toppen
Show footer