August
Sunday 30 August 2009 photo 1/2
|
Jag talar logiskt och försöker få er lyssna
men du står o lyssnar med förtäppta öron i motvind jävla fitta
kom inte hit igen och ge fan i min stig för här så har du ingenting att finna
dagen vänder tätt om tätt igen och jag tänder eld med mina pinnar
regnet det slår hårt mot tältet skogen talar tyst i tungor
vattnet börjar ta slut i mina toppenfyllda vatten tunnor
jag har munsår för jag hara talat ut för mycket bäst jag håller käften
men kan inte vara tyst det är som att stå stilla i ett marathon man bara hamnar efter
jag skådar fågellivet när dom själva bygger upp sig egna näste
föder ungen drar och sen bygger man något nytt med den näste
jag försökte flyga vinglöst men i luften fick jag inget fäste.
Jag sitter hellre inne eller ute går ensam med penna papper mörker kväll
varje gång du ser mig på väg någonstanns så är jag nog oftast själv
och varje gång jag lämnat kommer jag nog oftast aldrig hem
men men kan jag nog bara säga för vemfan orkar lyssna på nått annat
verkar nog som vi har bråttom lika hopplöst att stressa som att hoppas på att tiden stannar
jag är den jag är och accepterar ni inte det så öppna käften
men försök fanimej aldrig ändra på mig för i en värld utav bara mig så är jag alltid en av dem bäste
jag sätter mig ner yr i bollen och antecknar mitt intresse i intresse häftet
den dagen då ni faller ska jag skratta högt och ljuvligt
ska tänka lite oj nu är livet redan slut kanske man istället borde njutit?
allt från födseln
till dagen då du sänks ner
från dagen du skriker högt
tills dagen du pratat för mycket och någon inte vill att du ska prata mer
från dagen då allting börja
tills dagen då du inte orkar se
alla dom gör sina misstag men mina har suddats ut ur mitt register
mina succér sitter högt på väggen hårt på med karlsson klister
som sagt så är jag bara jag och kommer aldrig bli som alla bitterfitter.
Lika bra man slutar fiska nu i regnpölen
lika bra man tar på sig sin kostym vem vet snart kanske man sitter på fika hemma hos döden
eller så kanske man ska sätta sig framför en kontorsnisse som ska bestämma om ens eget öde
och sen så kan man lika gärna le lite åt dom som säger att ens mamma ångrar att man föddes
jag kan bara skratta livet är ett spel lika bra man ler
tillslut spelar någon jävligt dåligt och man får inte leva mer
detta här e bana 2 lev nu ditt pucko för nästa bana kan du ändå inte se
samma sak lika bra du löser allt och lever nu för du kan endå inte förhindra kommande problem
sluta tycka du är vacker eller ful för enligt gud så har alla endå gjort sitt fel
han ville alla skulle komma upp men nu finns det tamefan ett ner
ingen här tar samma vägar kanske därför min syn är skev
eller är det bara för jag speglar mig in i min handgjorda silversked?
vissa säger orkar inte leva mer men sluta klaga fan jag lyssnar inte
jag har egna problem mongo skit i dig och ger dina problem fingret
mitt liv för dig är ju fan lika viktigt som något som vi kallar inget
jag är kanske totalt ointressant med mina ord
men är endå lika logisk som dina barkbåtar i din flod
jag har mina åsikter och tycker fortfarande kyskenhet är mord
jag har sanning penna papper och mig huvud ovanpå mitt bord.
Klart jag tackar glatt när ni skänker gratis ideal åt alla hära runt omkring
vi skapar anonyma idioter möten och så sitter vi i sofistikerad talar ring
timmen går och samma sak som igår och dagen innan de vi löser ingenting
sen går man ut i världen där över 7 miljarder inte ens vet att man finns.
Jag har tänkt ganska mycket varför vissa är bättre än andra
kom fram till att dom e bara i den större världen medans vi lever med varandra
vi är små och tjafsar nästan om detsamma
snart står vi på högre pallen och ska snart få tänka om igen när tiden stannat
jag har inge tålamod så jag langar iskall kommentar o bara mummlar *palla*.
Det här är för dom som inte känner mig och funderar
jag gör hellre eget sandslott än att sitta och kladda ner sig i din playdo-lera
det här jag, mig själv och ego nu med flera.
Av: Meusveritas
men du står o lyssnar med förtäppta öron i motvind jävla fitta
kom inte hit igen och ge fan i min stig för här så har du ingenting att finna
dagen vänder tätt om tätt igen och jag tänder eld med mina pinnar
regnet det slår hårt mot tältet skogen talar tyst i tungor
vattnet börjar ta slut i mina toppenfyllda vatten tunnor
jag har munsår för jag hara talat ut för mycket bäst jag håller käften
men kan inte vara tyst det är som att stå stilla i ett marathon man bara hamnar efter
jag skådar fågellivet när dom själva bygger upp sig egna näste
föder ungen drar och sen bygger man något nytt med den näste
jag försökte flyga vinglöst men i luften fick jag inget fäste.
Jag sitter hellre inne eller ute går ensam med penna papper mörker kväll
varje gång du ser mig på väg någonstanns så är jag nog oftast själv
och varje gång jag lämnat kommer jag nog oftast aldrig hem
men men kan jag nog bara säga för vemfan orkar lyssna på nått annat
verkar nog som vi har bråttom lika hopplöst att stressa som att hoppas på att tiden stannar
jag är den jag är och accepterar ni inte det så öppna käften
men försök fanimej aldrig ändra på mig för i en värld utav bara mig så är jag alltid en av dem bäste
jag sätter mig ner yr i bollen och antecknar mitt intresse i intresse häftet
den dagen då ni faller ska jag skratta högt och ljuvligt
ska tänka lite oj nu är livet redan slut kanske man istället borde njutit?
allt från födseln
till dagen då du sänks ner
från dagen du skriker högt
tills dagen du pratat för mycket och någon inte vill att du ska prata mer
från dagen då allting börja
tills dagen då du inte orkar se
alla dom gör sina misstag men mina har suddats ut ur mitt register
mina succér sitter högt på väggen hårt på med karlsson klister
som sagt så är jag bara jag och kommer aldrig bli som alla bitterfitter.
Lika bra man slutar fiska nu i regnpölen
lika bra man tar på sig sin kostym vem vet snart kanske man sitter på fika hemma hos döden
eller så kanske man ska sätta sig framför en kontorsnisse som ska bestämma om ens eget öde
och sen så kan man lika gärna le lite åt dom som säger att ens mamma ångrar att man föddes
jag kan bara skratta livet är ett spel lika bra man ler
tillslut spelar någon jävligt dåligt och man får inte leva mer
detta här e bana 2 lev nu ditt pucko för nästa bana kan du ändå inte se
samma sak lika bra du löser allt och lever nu för du kan endå inte förhindra kommande problem
sluta tycka du är vacker eller ful för enligt gud så har alla endå gjort sitt fel
han ville alla skulle komma upp men nu finns det tamefan ett ner
ingen här tar samma vägar kanske därför min syn är skev
eller är det bara för jag speglar mig in i min handgjorda silversked?
vissa säger orkar inte leva mer men sluta klaga fan jag lyssnar inte
jag har egna problem mongo skit i dig och ger dina problem fingret
mitt liv för dig är ju fan lika viktigt som något som vi kallar inget
jag är kanske totalt ointressant med mina ord
men är endå lika logisk som dina barkbåtar i din flod
jag har mina åsikter och tycker fortfarande kyskenhet är mord
jag har sanning penna papper och mig huvud ovanpå mitt bord.
Klart jag tackar glatt när ni skänker gratis ideal åt alla hära runt omkring
vi skapar anonyma idioter möten och så sitter vi i sofistikerad talar ring
timmen går och samma sak som igår och dagen innan de vi löser ingenting
sen går man ut i världen där över 7 miljarder inte ens vet att man finns.
Jag har tänkt ganska mycket varför vissa är bättre än andra
kom fram till att dom e bara i den större världen medans vi lever med varandra
vi är små och tjafsar nästan om detsamma
snart står vi på högre pallen och ska snart få tänka om igen när tiden stannat
jag har inge tålamod så jag langar iskall kommentar o bara mummlar *palla*.
Det här är för dom som inte känner mig och funderar
jag gör hellre eget sandslott än att sitta och kladda ner sig i din playdo-lera
det här jag, mig själv och ego nu med flera.
Av: Meusveritas
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/405474020/
Visa toppen
Show footer