Jag tar smörkniven brer ut pålägget slött på min macka
onödig information som ingen utom jag själv fattar
sånna saker jag ständigt måste påminna mig själv om
för att inte glömma bort sånt
som jag igentligen tycker om
att bara va sig själv och bara skita i allt folk
men på livets front verkar inte brasan blivit ljusare
utan i vattnet slocknat medans veden sjunkit djupare
jag är ingen ljugare jag väntar bara på ett par frågor
från botten till toppen med dagliga inre smärte-plågor
men alla era frågor besvaras om ni bara väntar
nu ska jag skriva ointressanta saker som kommer att få er att tänka.
Tänk dig när du sitter där på toan och precis har blivit klar
du kanske skrattar redan nu men jag har mycket skit o skriva kvar
du har funderat hela dagen på någonting som fascinerar dig och kommit på en lösning och du känner dig så jävla smart
du vet att du har någon att älska och allting känns helt underbart
du vet att du mår dåligt men orkar inte bry dig utan stannar kvar
du tänker det va lyx som barn men alla måste lida pin för att bli fin
och du sätter dig i soffan till ett tv program som du igentligen hatar och ger iväg ett litet flin
du tänker på gamla minnen som bara försvunnit som tid och du tänker det va tider det
du vet att det finns så mycket du vill göra men så lite som du hinner med
du tänker på vad du ska ha på dig imorgon för att nån ska se
för du vill ju ses du vill ju vara med
när du igentligen bara vill säga skit i det!
Det finns tid för det trots att all tid i världen finns men den är inte din
bara liten bit utav den som får dig rodna på din kind
när den du älskar skickar ett sms som åter får dig känsloblind
medans du alltid i bakhuvudet har tanken om du verkligen vill
du tänker på småsaker när du ligger still
finns mycket du vill göra men så lite du har orken till och ligger kvar
du får tanken in på mat och tänker på allt det goda som du nu vill ha
tänker fan det vore underbart att få lite söt smak i munnen nu när livet är så bittert
men orkar inte resa dig för kroppen säger lägg dig ner så fort du sitter
du hör familjen skratta, bråka, skrika eller bara prata utanför
du hör ju vad dom pratar om men det är ingenting som dig berör
sen tittar du runt i rummet och all blir tyst men det finns ett ljud du hör
du tänker kanske är det någon utanför fast du vet att det kanske bara är ett rör
det här er några få av många småsaker som man tänker på tills dagen då man dör
jag har för mycket samtidigt i mitt kanske därför min kropp blivit så mörn.
Från det jag sett och upplevt hört och det som jag i huvudet vet
men mitt liv är som en tom sida i bok med dold text
det får förbli en hemlighet.
Av och till så tappar du tron för att allt ska bli bra
men sen höjer du ditt självförtroende genom att tänka men vad fan jag e jag
och om jag e jag så kan jag va glad för jag är underbar.

Små tankar av: meusveritas

vetu hur bra du är på att skriva;o?