August
Wednesday 2 September 2009 photo 1/2
|
Du tänker nu så tar allt slut och suckar tungt ut i den dova luften
jag vet att tiden tär på oss som frukten
och att vi ibland kan ha det tufft men
jag försöker förklara sukten efter att få ligga bredvid dig och höra hjärtat
orsakar du mig aldrig ångest orsakar jag aldrig mig själv nån smärta
du tänkte nu så kommer allt det värsta och blundar men det e så jävla svårt
svårt att se tillbaks på något som har varit vackert när det slog tillbaks så jävla hårt
du tänker allting som va vårt har det gått i spillo
jag sätter mig upp ur sängen kallsvettandes och fast i livets grimmor
andas tungt och häftigt sökandes i livets dimmor
söker mig nu innåt för att finna svar på frågor
men det besvaras bara med hårdare storm och massor med större vågor
jag vill bara ha 5 minuter till beskåna mina nådor
jag vill bara känna sista gången bläcket får styras rakt ut i mina ådror
ni är så fasst i filmen men pratar som en jävla får gård
men tänk om jag går då och bara lämnar dig tom hänt?
tänk om jag börjar att leka med elden medans det e du som bränns
jag har mitt eget liv och framför det en säker gräns
kommer nog aldrig tillbaks igen
men tack för att du var min vänn.
Ja tänk om du va jag
skulle du förstå då vad jag menar
min bild är rak med ärliga svar
medans dina uppfattningar är skeva
om du va jag skulle du gett upp nu
och aldrig kunnat fortsatt leva
men jag står stolt med mod i rösten
mitt i allt och trevar
efter skatten allra längst ner på botten
åh gud som jag letat
om du var jag kanske du hade vetat.
Om jag fick va jag och du bara sket att ligga i
skulle du slippa att fråga saker som har gett mig förföljelsemani
skåda min klaustrofobi när du sätter mig i folkmassan
jag har allt för många skulder i mina livskassa och funderar ofta på att ge upp
men jag står hellre fundersam och kliar mig på huvudet ovanför bergets bergs slutt
tittar mig i spegeln och inser alla demoner som jag har mött
och gångerna då sömnen och ångesten har hatet fött
stunder då jag kunde dött men haft psyke till att överleva
mirakel att jag talar än för rösten min verkar börja skena
iväg för att tala sanningen ur någon annans munn
samma saga om igen och samma mynt i samma brun.
Om du tog av dig din mask av lera och såg att hon nu e med någon annan
och insåg för dig själv att hon nu ligger i nån annans armar
trots att det är det du vill kunna härma
sätter du dig ensam klagosamm över det du skulle kunna ändra
istället säger du tyst och korsar ihop dina ärmar
ingenting förändras om du bara stoppar uret
sluta skita i allt och låt inte ditt liv bli för frammåtskjutet
utan gör det nu innan du tvingas att få möta slutet.
Saker som vi sa tillsammans evigheten det är vi
sen lämnar man varandra och börjar leva olika liv
men lever fortfarande i samma tid och får sen klaustrofobi
för det e den man saknar
man ångrar allt man sa och önskar att man aldrig tvingas vakna
men vad vad var det jag sa va?
att allting skulle bli nu som det blev
tänk om du bara lyssnat på allt det där jag skrev
så nu skickar jag mitt sista brev
inga förändringar här än så länge livet blev ju som det blev.
Ja tänk om du va jag
skulle du förstå vad jag menar
min bild är rak med ärliga svar
medans dina uppfattningar är skeva
om du va jag skulle du gett upp nu
och aldrig kunnat fortsatt leva
men jag står stolt med mod i rösten
mitt i allt och trevar
efter skatten allra längst ner på botten
åh gud som jag letat
om du var jag kanske du hade vetat.
allting verkar så solidt tills dagen någon krossar det
syftar inte på ditt hjärta för det e bara något som följer med
jag sitter här stilla tyst tills dagen då jag trillar ner.
Vad jag tycker spelar ingen roll i alla fall va?
iallafall inte när du ligger i nån annans armar.
Av: Meusveritas
jag vet att tiden tär på oss som frukten
och att vi ibland kan ha det tufft men
jag försöker förklara sukten efter att få ligga bredvid dig och höra hjärtat
orsakar du mig aldrig ångest orsakar jag aldrig mig själv nån smärta
du tänkte nu så kommer allt det värsta och blundar men det e så jävla svårt
svårt att se tillbaks på något som har varit vackert när det slog tillbaks så jävla hårt
du tänker allting som va vårt har det gått i spillo
jag sätter mig upp ur sängen kallsvettandes och fast i livets grimmor
andas tungt och häftigt sökandes i livets dimmor
söker mig nu innåt för att finna svar på frågor
men det besvaras bara med hårdare storm och massor med större vågor
jag vill bara ha 5 minuter till beskåna mina nådor
jag vill bara känna sista gången bläcket får styras rakt ut i mina ådror
ni är så fasst i filmen men pratar som en jävla får gård
men tänk om jag går då och bara lämnar dig tom hänt?
tänk om jag börjar att leka med elden medans det e du som bränns
jag har mitt eget liv och framför det en säker gräns
kommer nog aldrig tillbaks igen
men tack för att du var min vänn.
Ja tänk om du va jag
skulle du förstå då vad jag menar
min bild är rak med ärliga svar
medans dina uppfattningar är skeva
om du va jag skulle du gett upp nu
och aldrig kunnat fortsatt leva
men jag står stolt med mod i rösten
mitt i allt och trevar
efter skatten allra längst ner på botten
åh gud som jag letat
om du var jag kanske du hade vetat.
Om jag fick va jag och du bara sket att ligga i
skulle du slippa att fråga saker som har gett mig förföljelsemani
skåda min klaustrofobi när du sätter mig i folkmassan
jag har allt för många skulder i mina livskassa och funderar ofta på att ge upp
men jag står hellre fundersam och kliar mig på huvudet ovanför bergets bergs slutt
tittar mig i spegeln och inser alla demoner som jag har mött
och gångerna då sömnen och ångesten har hatet fött
stunder då jag kunde dött men haft psyke till att överleva
mirakel att jag talar än för rösten min verkar börja skena
iväg för att tala sanningen ur någon annans munn
samma saga om igen och samma mynt i samma brun.
Om du tog av dig din mask av lera och såg att hon nu e med någon annan
och insåg för dig själv att hon nu ligger i nån annans armar
trots att det är det du vill kunna härma
sätter du dig ensam klagosamm över det du skulle kunna ändra
istället säger du tyst och korsar ihop dina ärmar
ingenting förändras om du bara stoppar uret
sluta skita i allt och låt inte ditt liv bli för frammåtskjutet
utan gör det nu innan du tvingas att få möta slutet.
Saker som vi sa tillsammans evigheten det är vi
sen lämnar man varandra och börjar leva olika liv
men lever fortfarande i samma tid och får sen klaustrofobi
för det e den man saknar
man ångrar allt man sa och önskar att man aldrig tvingas vakna
men vad vad var det jag sa va?
att allting skulle bli nu som det blev
tänk om du bara lyssnat på allt det där jag skrev
så nu skickar jag mitt sista brev
inga förändringar här än så länge livet blev ju som det blev.
Ja tänk om du va jag
skulle du förstå vad jag menar
min bild är rak med ärliga svar
medans dina uppfattningar är skeva
om du va jag skulle du gett upp nu
och aldrig kunnat fortsatt leva
men jag står stolt med mod i rösten
mitt i allt och trevar
efter skatten allra längst ner på botten
åh gud som jag letat
om du var jag kanske du hade vetat.
allting verkar så solidt tills dagen någon krossar det
syftar inte på ditt hjärta för det e bara något som följer med
jag sitter här stilla tyst tills dagen då jag trillar ner.
Vad jag tycker spelar ingen roll i alla fall va?
iallafall inte när du ligger i nån annans armar.
Av: Meusveritas
Comment the photo
jo jag vet<br />
tack max vem du nu e
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/406300285/
Visa toppen
Show footer