August
Thursday 10 September 2009 photo 1/1
|
Mannen sitter på kanten av sängen hör vinden dra korsdrag
han sätter handerna i nacken och tänker på allting som har vart
han vet att snart så är hans liv över det finns mycket som han ångrar
han tar en titt på rutan bredvid honom men förlorar sikt av ångan
när han tittar runt i rummet får han ångest och känner sig fångad
som han inte hade något val utanför detta rum
han tänker vart var det som han gick fel och känner sig så jävla dum
han har ångest tanken i halsen medans klumpen växer
han går ut i köket på det kalla golvet och dricker vatten så det räcker
och blir över flera veckor
innan han sedan går tillbaks till sängen och bäddar ner sig under täcket
han tittar ut ur fönstret men kan inte se så mycket att det räcker för fönstergaveln är i vägen
ingen stor sak men han gör det till hela världen
suckar hopplöst och tänker hoppet vart fan är det
han tänker fan jag måste gå upp och ta på mig kläder efter vädret
det sjukaste är det säger han för sig själv och tittar sig i spegeln
och gör några fula miner och tänker kan man inte få någonting eget
han har tröttnat på allt jävla svek det har tagit honom till fel vägar
men har han ju sig själv och tack vare det kan han uthärda
ännu en dag även fast han önskar det va vilken som helst utom den
och att han vi i annan värld där ingenting va likt det här och ler lite tack vare den
han sätter händerna i fickan och går med tom blick på alla tomma husen men
ser inte att folk i husen tittar på han bakom mörka rutor
han vet det igentligen och hoppas på att någon skjuter.
allting är säkert som gjutet dags för mannen att kasta spjutet
och hoppas på att han träffat Goliath och vinner
men det är väll bara en dröm se hur åren rinner ur handen som vinden i sanden ut över vattnet som speglar sig så vackert mot hans skuggas kropp
han tänker tillbaks på familjer vänner och vad han gett och fått
vänner som har han förått och kastat åt sidan
han har tusen känslor men ingen utav dom som han visar.
Vi ser mannen sista gången i allén av vinter träden
vissa bär på sin börda medans jag bär på hela jävla världen.
Nästa kapitel grundas av den tomma känslan i fingrarna som sipprar ut
lika bra vi ler och håller käft ända tills vårt liv är slut...
Av: Meusveritas
han sätter handerna i nacken och tänker på allting som har vart
han vet att snart så är hans liv över det finns mycket som han ångrar
han tar en titt på rutan bredvid honom men förlorar sikt av ångan
när han tittar runt i rummet får han ångest och känner sig fångad
som han inte hade något val utanför detta rum
han tänker vart var det som han gick fel och känner sig så jävla dum
han har ångest tanken i halsen medans klumpen växer
han går ut i köket på det kalla golvet och dricker vatten så det räcker
och blir över flera veckor
innan han sedan går tillbaks till sängen och bäddar ner sig under täcket
han tittar ut ur fönstret men kan inte se så mycket att det räcker för fönstergaveln är i vägen
ingen stor sak men han gör det till hela världen
suckar hopplöst och tänker hoppet vart fan är det
han tänker fan jag måste gå upp och ta på mig kläder efter vädret
det sjukaste är det säger han för sig själv och tittar sig i spegeln
och gör några fula miner och tänker kan man inte få någonting eget
han har tröttnat på allt jävla svek det har tagit honom till fel vägar
men har han ju sig själv och tack vare det kan han uthärda
ännu en dag även fast han önskar det va vilken som helst utom den
och att han vi i annan värld där ingenting va likt det här och ler lite tack vare den
han sätter händerna i fickan och går med tom blick på alla tomma husen men
ser inte att folk i husen tittar på han bakom mörka rutor
han vet det igentligen och hoppas på att någon skjuter.
allting är säkert som gjutet dags för mannen att kasta spjutet
och hoppas på att han träffat Goliath och vinner
men det är väll bara en dröm se hur åren rinner ur handen som vinden i sanden ut över vattnet som speglar sig så vackert mot hans skuggas kropp
han tänker tillbaks på familjer vänner och vad han gett och fått
vänner som har han förått och kastat åt sidan
han har tusen känslor men ingen utav dom som han visar.
Vi ser mannen sista gången i allén av vinter träden
vissa bär på sin börda medans jag bär på hela jävla världen.
Nästa kapitel grundas av den tomma känslan i fingrarna som sipprar ut
lika bra vi ler och håller käft ända tills vårt liv är slut...
Av: Meusveritas
Comment the photo
Haha, om du skulle skriva en bok skulle jag defenitivt läsa den :o
dom är jätte fiina ^^
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/408373664/
Visa toppen
Show footer