August
Wednesday 23 September 2009 photo 1/2
|
Jag försöker sätta orden på tidslösheten men jag glömmer alltid bort dom
men har inte bråttom för tiden ja, den har jag gott om
alla skatter fan jag borde fått dom med tanke på hur fan jag kämpat
allting som jag gått igenom och sakerna som jag har lämnat
till framtiden har jag inte planerat inför vad som skall hända
hoppas bara vindarna ska vända och jag ska kunna återgå
till att vara gamla hampus och kunna återigen förstå
varför jag fortsätter som jag gör,tills dess skriver jag texter tills jag dör.
Den hära sagoboken verkar ha ett långtbort slut
allt som kameran speglar till snyggt kan bakom linsen vara jävligt fult
som solen den lyser så förädiskt vackert
men föräder oss sedan och lämnar oss i kalla natten
och i denna stora öken har den torkat ut allt vatten.
Finns många som tycker att tidsfördrivet som jag nu skriver på
har för mycket djupa förklaringar men det är för jag vet inte vart jag står
saker som jag bruka nå har blivit satta så mycket högre upp
jag stod på bergets topp nu glider jag sakta nerför dess slutt.
Tittar ut genom tågfönstret ögonen dom tittar fram o bakåt och ibland lite sidigt
någon spelar musik det är sent på kvällen vagnen beter sig ivrigt
min station kommer till slut och då är klockan tidigt
jag tar ett besök hemma hos en gammal vän...
tar ett glas och pratar iskallt och sen så går jag hem.
Kan verka glad på ytan men tror alla har ett sorgset inre
alla kan öppna sig men mer än ingen hära vill det
ingen vågar ge ut hela bilden och visa sina känslor öppet.
Klockan tickar, visarn springer runt o runt
folket står runt en, folket runt en pratar strunt
vi kan prata länge om inget låta tiden ta det lugnt
bara prata strunt som alla andra här och säga tänk om
tänk om tänker jag och säger till vinden vänd om.
har bläddrat tusen sidor men boken verkar aldrig nå sitt slut
springer ut mot livet med ett skjut och ler lite snett med en stel min
sureallismen får styra mitt utseende men orkar inte höra att jag är fett fin.
Tar kudden puffar upp den somnar sött
denna text va bara som vanligt tomma tankar
fan jag e för trött.
Nu ska jag ägna lite tid åt någon som alla hära borde älska
en som åtminstone lyssnar en som min talan aldrig kommer lämna
en person som betyder mer än saker som görs med papper penna
när dina känslor brinner som mest låt dom inte slockna utan låt veden brännas.
Har vart själv med frågor som har förvirrat hela perspektivet
jag springer runt på din jordglob och komplicerar hela livet.
Av: Meusveritas
men har inte bråttom för tiden ja, den har jag gott om
alla skatter fan jag borde fått dom med tanke på hur fan jag kämpat
allting som jag gått igenom och sakerna som jag har lämnat
till framtiden har jag inte planerat inför vad som skall hända
hoppas bara vindarna ska vända och jag ska kunna återgå
till att vara gamla hampus och kunna återigen förstå
varför jag fortsätter som jag gör,tills dess skriver jag texter tills jag dör.
Den hära sagoboken verkar ha ett långtbort slut
allt som kameran speglar till snyggt kan bakom linsen vara jävligt fult
som solen den lyser så förädiskt vackert
men föräder oss sedan och lämnar oss i kalla natten
och i denna stora öken har den torkat ut allt vatten.
Finns många som tycker att tidsfördrivet som jag nu skriver på
har för mycket djupa förklaringar men det är för jag vet inte vart jag står
saker som jag bruka nå har blivit satta så mycket högre upp
jag stod på bergets topp nu glider jag sakta nerför dess slutt.
Tittar ut genom tågfönstret ögonen dom tittar fram o bakåt och ibland lite sidigt
någon spelar musik det är sent på kvällen vagnen beter sig ivrigt
min station kommer till slut och då är klockan tidigt
jag tar ett besök hemma hos en gammal vän...
tar ett glas och pratar iskallt och sen så går jag hem.
Kan verka glad på ytan men tror alla har ett sorgset inre
alla kan öppna sig men mer än ingen hära vill det
ingen vågar ge ut hela bilden och visa sina känslor öppet.
Klockan tickar, visarn springer runt o runt
folket står runt en, folket runt en pratar strunt
vi kan prata länge om inget låta tiden ta det lugnt
bara prata strunt som alla andra här och säga tänk om
tänk om tänker jag och säger till vinden vänd om.
har bläddrat tusen sidor men boken verkar aldrig nå sitt slut
springer ut mot livet med ett skjut och ler lite snett med en stel min
sureallismen får styra mitt utseende men orkar inte höra att jag är fett fin.
Tar kudden puffar upp den somnar sött
denna text va bara som vanligt tomma tankar
fan jag e för trött.
Nu ska jag ägna lite tid åt någon som alla hära borde älska
en som åtminstone lyssnar en som min talan aldrig kommer lämna
en person som betyder mer än saker som görs med papper penna
när dina känslor brinner som mest låt dom inte slockna utan låt veden brännas.
Har vart själv med frågor som har förvirrat hela perspektivet
jag springer runt på din jordglob och komplicerar hela livet.
Av: Meusveritas
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/411816273/
Visa toppen
Show footer