August
Monday 9 November 2009 photo 2/2
|
Vet att det inte är någon som brukar läsa dom här långa texterna
men jag ber er, läs bara denna, snälla.
så ni kan förstå mig...
Pappa det finns ett par saker jag blir fråga hoppas jag inte är till något besvär du var allt för mig en gång en gång så var du hela min värld
jag svär jag hatar att det blivit såhär men trots det svinet du är är du inte värdig det här
vet inte vad som gått fel i din värld och varför du gör det du gör
har alla gamla vackra minnen i bakhuvudet tills dagen då jag dör.
Du har inte ens hört av dig undrar om du ens bryr dig eller om du bara gett upp och hoppas på att tiden läker sår
men det gör ondare ju mera tid som går och jag gråter bara mer och mer
pappa jag har hittat en tjej nu
önskar du henne kunde få se
men sist jag såg dig då var du inte ens dig själv
önskar att jag slapp höra den där skiten innan jag försökte somna varje kväll
det slog ner mitt liv med en jävla smäll vart fan tog den Johan Andersson vägen som jag brukade kalla pappa
och att du har gått från den fadersfiguren jag älska till att jag börjar fundera på om allt det du har sagt vart falkst, är det det? va?
livet fortsätter det samma du vet som du alltid brukade fråga
vad jag hade gjort i skolan,
och hur det gick med tjejer
du varnade mig för att röka och att jag skulle akta mig för knark och sånna grejer
dagarna vi gick upp tidigt och käka frukost bara du och jag ihop
ensamma utan skiten vid vårat egna frukost bord
innan vi skulle åka till farmor
du köpte nya kläder åt mig om jag ens hade ett litet hål i mina skor
du skyltade med mig som jag var bäst, med dig bakom ryggen var jag stor
men även den tätaste skog kan falla ner till marken
jag började växa upp och tog egna initiativ började styra mitt eget liv
du kanske inte ville lägga dig i och var rädd för att förlora mig
bara för jag bytte stil och började visa känslor
men dina ord satte sig som brännsår
fick höra att jag såg förjävligt ut trots att du sa det med ironi
är det något som satte sig som första spåren, i mitt fucking liv
sa att allt jag gjorde var idioti när jag började färga håret
kan inte fatta att allt har gått så snabbt nu, dom senaste 14 åren.
Från att du var en lycklig familj med min mamma och lyfte mig som bebis i dina händer
nu hör jag inte ens av dig längre
kan inte gå på stan och springa ur greppet ur dina händer
nu får jag vända mig till kompisar som jag känner men ingen av dom förstår
pappa kanske borde vi pratat mer, om hur jag verkligen mår.
Du sa att jag måste skärpa mig så mitt liv inte blir skit
jag blev rädd för att du var missnöjd med mig och jag vart skygg
älskade att skryta om allt vi gjorde tillsammans du fick mig att känna mig trygg.
Gångerna vi gick på bio och åkte och bada
önskar att det va något vi kunde göra idag
eller bara vara
Och träffas och prata, ut om allt skit som hänt
bara för jag var liten betydde det inte att orden inte känns.
Första gången jag hittade dina grejer slog jag näven i bordet
jag ville skrika på dig men fick inte fram orden
sen lät jag det sjunka undan i sanden men ville sjunka bland all jord
men alla stormer har torkat bort allt jävla sot och vi bråkade mer och mer
jag sov borta hos kompisar jag ville inte se
ville inte höra
det du missbrukade blev för mig en börda.
Öppnade upp mig för en kompis han tog emot mig direkt
han sa att jag måste stå upp för mig själv och skaffa självrespekt
tackar dig bror och sanna mina ord tack för att du finns på denna jord
han gjorde en viss effekt jag våga visa attityd
men ju mera attityd, allt desto mera ryt
fick bara ta allt mera fucking skit.
Kommer ihåg dom helgerna vi bodde hemma hos min farmor
minnena sitter som i marmor när vi gick ut och lekte i parken
solen sken medans vi gick ner för trappan med höstlöv överallt och jag höll dig i handen
Gågerna vi gick ner till stranden och vi badade tillsammans
jag älskade den tiden nu talar vi inte ens med varandra
önskar jag hade stannat och bara talat ut
jag önskar att jag kunde vrida tillbaks allting
och ge din början ett slut
jag ber en bön till gud och sätter mig på huk.
Kan erkänna att jag spillt många tårar över det som hänt
men nu i slutspurten är det minnena som känns
dom goda tiderna som bränns jag vill bara berätta för alla vad jag förlorat
men ingen fattar någonting mina känslor är för stora.
Pappa jag har en tjej nu som jag nämnde förut
hon är så sjukt underbar en riktig gåva ifrån gud
med henne så är allting kul och jag kan glömma det som hänt pappa
önskar jag kunde visa henne för dig men jag skulle inte palla
att se dig i ögonen efter allt som hänt
pappa varför slutar tårar aldrig rinna?
Varför kan magiker försvinna?
och varför är det alltid bara en som kan vinna?
Pappa snälla visa det där coola tricket när du vrider dina fingrar!
Vi kunde sitta i timmar och prata om allt och inget
men det var när jag va 8
varför kan inte gamla tider komma tillbaks
allting var så mycket enklare innan man äns börjat gå på pottan
man var så liten älskade när vi handlade kläder
du sa att Hampus nu så ser du så jävla tuff ut!
För mig så var det sjukt kul varför skulle vindarna vända?
nu sitter jag här och gråter 14 år utan en riktig pappa och önskar vindarna åter igen kan vända.
Ni som läser detta fattar ingenting av det jag gått igenom
ni tror inte på inre sår om ni inte ser dom
men det är lugnt jag klandrar ingen för att inte fatta
jag vet att jag verkar glad, men alla har sin långa trappa
vissa steg är högre än dom andra och ibland måste man klättra
vissa steg vill man hoppa över
som allt skit i livet och det som kallas döden
men alla har sitt öde, sin trappas slut
vissas trappa har siktat neråt, och vissas upp mot gud.
Pappa några sista frågor som börjar med kommer du ihåg.
Pappa kommer du ihåg när du gav mig ett xbox i julklapp, kommer ihåg det som igår...
Pappa kommer du ihåg dom gångerna vi gick på stan och bara gick runt och åt glass?
Pappa kommer du ihåg när vi satt och spela hela natten och jag vann och skröt om att jag var bäst och att du va kass?
När jag hoppade på dig som ett kast och du höll om mig så säkert hela natten
pappa jag orkar inte det här utan dig
tänker på dig varje natt men....alla måste gå vidare antar jag men detta steg kräver en viss tid, detta steg är ett stort för mig och kommer sätta märken i mitt liv.
Pappa kommer du ihåg när jag frågade varför du och mamma bråka, och du satt hon va konstig och jag sa nej och att det va du, och du bara började förlåta?
Pappa kommer du ihåg när vi lekte i parken nedanför farmor och farmor satt på balkongen och rökte
jag stod o prata med henne nedanför medans du gick och gömde dig bakom kröken, sen fick jag leta efter dig jag vart så glad när jag fann dig!
pappa jag vill ha allt det tillbaks, hatar att dom tiderna försvann ifrån mig
Pappa kommer du ihåg...pappa kommer du ihåg?
Av: Meusveritas
men jag ber er, läs bara denna, snälla.
så ni kan förstå mig...
Pappa det finns ett par saker jag blir fråga hoppas jag inte är till något besvär du var allt för mig en gång en gång så var du hela min värld
jag svär jag hatar att det blivit såhär men trots det svinet du är är du inte värdig det här
vet inte vad som gått fel i din värld och varför du gör det du gör
har alla gamla vackra minnen i bakhuvudet tills dagen då jag dör.
Du har inte ens hört av dig undrar om du ens bryr dig eller om du bara gett upp och hoppas på att tiden läker sår
men det gör ondare ju mera tid som går och jag gråter bara mer och mer
pappa jag har hittat en tjej nu
önskar du henne kunde få se
men sist jag såg dig då var du inte ens dig själv
önskar att jag slapp höra den där skiten innan jag försökte somna varje kväll
det slog ner mitt liv med en jävla smäll vart fan tog den Johan Andersson vägen som jag brukade kalla pappa
och att du har gått från den fadersfiguren jag älska till att jag börjar fundera på om allt det du har sagt vart falkst, är det det? va?
livet fortsätter det samma du vet som du alltid brukade fråga
vad jag hade gjort i skolan,
och hur det gick med tjejer
du varnade mig för att röka och att jag skulle akta mig för knark och sånna grejer
dagarna vi gick upp tidigt och käka frukost bara du och jag ihop
ensamma utan skiten vid vårat egna frukost bord
innan vi skulle åka till farmor
du köpte nya kläder åt mig om jag ens hade ett litet hål i mina skor
du skyltade med mig som jag var bäst, med dig bakom ryggen var jag stor
men även den tätaste skog kan falla ner till marken
jag började växa upp och tog egna initiativ började styra mitt eget liv
du kanske inte ville lägga dig i och var rädd för att förlora mig
bara för jag bytte stil och började visa känslor
men dina ord satte sig som brännsår
fick höra att jag såg förjävligt ut trots att du sa det med ironi
är det något som satte sig som första spåren, i mitt fucking liv
sa att allt jag gjorde var idioti när jag började färga håret
kan inte fatta att allt har gått så snabbt nu, dom senaste 14 åren.
Från att du var en lycklig familj med min mamma och lyfte mig som bebis i dina händer
nu hör jag inte ens av dig längre
kan inte gå på stan och springa ur greppet ur dina händer
nu får jag vända mig till kompisar som jag känner men ingen av dom förstår
pappa kanske borde vi pratat mer, om hur jag verkligen mår.
Du sa att jag måste skärpa mig så mitt liv inte blir skit
jag blev rädd för att du var missnöjd med mig och jag vart skygg
älskade att skryta om allt vi gjorde tillsammans du fick mig att känna mig trygg.
Gångerna vi gick på bio och åkte och bada
önskar att det va något vi kunde göra idag
eller bara vara
bara för jag var liten betydde det inte att orden inte känns.
Första gången jag hittade dina grejer slog jag näven i bordet
jag ville skrika på dig men fick inte fram orden
sen lät jag det sjunka undan i sanden men ville sjunka bland all jord
men alla stormer har torkat bort allt jävla sot och vi bråkade mer och mer
jag sov borta hos kompisar jag ville inte se
ville inte höra
det du missbrukade blev för mig en börda.
Öppnade upp mig för en kompis han tog emot mig direkt
han sa att jag måste stå upp för mig själv och skaffa självrespekt
tackar dig bror och sanna mina ord tack för att du finns på denna jord
han gjorde en viss effekt jag våga visa attityd
men ju mera attityd, allt desto mera ryt
fick bara ta allt mera fucking skit.
Kommer ihåg dom helgerna vi bodde hemma hos min farmor
minnena sitter som i marmor när vi gick ut och lekte i parken
solen sken medans vi gick ner för trappan med höstlöv överallt och jag höll dig i handen
Gågerna vi gick ner till stranden och vi badade tillsammans
jag älskade den tiden nu talar vi inte ens med varandra
önskar jag hade stannat och bara talat ut
jag önskar att jag kunde vrida tillbaks allting
och ge din början ett slut
jag ber en bön till gud och sätter mig på huk.
Kan erkänna att jag spillt många tårar över det som hänt
men nu i slutspurten är det minnena som känns
dom goda tiderna som bränns jag vill bara berätta för alla vad jag förlorat
men ingen fattar någonting mina känslor är för stora.
Pappa jag har en tjej nu som jag nämnde förut
hon är så sjukt underbar en riktig gåva ifrån gud
med henne så är allting kul och jag kan glömma det som hänt pappa
önskar jag kunde visa henne för dig men jag skulle inte palla
att se dig i ögonen efter allt som hänt
pappa varför slutar tårar aldrig rinna?
Varför kan magiker försvinna?
och varför är det alltid bara en som kan vinna?
Pappa snälla visa det där coola tricket när du vrider dina fingrar!
Vi kunde sitta i timmar och prata om allt och inget
men det var när jag va 8
varför kan inte gamla tider komma tillbaks
allting var så mycket enklare innan man äns börjat gå på pottan
man var så liten älskade när vi handlade kläder
du sa att Hampus nu så ser du så jävla tuff ut!
För mig så var det sjukt kul varför skulle vindarna vända?
nu sitter jag här och gråter 14 år utan en riktig pappa och önskar vindarna åter igen kan vända.
Ni som läser detta fattar ingenting av det jag gått igenom
ni tror inte på inre sår om ni inte ser dom
men det är lugnt jag klandrar ingen för att inte fatta
jag vet att jag verkar glad, men alla har sin långa trappa
vissa steg är högre än dom andra och ibland måste man klättra
vissa steg vill man hoppa över
som allt skit i livet och det som kallas döden
men alla har sitt öde, sin trappas slut
vissas trappa har siktat neråt, och vissas upp mot gud.
Pappa några sista frågor som börjar med kommer du ihåg.
Pappa kommer du ihåg när du gav mig ett xbox i julklapp, kommer ihåg det som igår...
Pappa kommer du ihåg dom gångerna vi gick på stan och bara gick runt och åt glass?
Pappa kommer du ihåg när vi satt och spela hela natten och jag vann och skröt om att jag var bäst och att du va kass?
När jag hoppade på dig som ett kast och du höll om mig så säkert hela natten
pappa jag orkar inte det här utan dig
tänker på dig varje natt men....alla måste gå vidare antar jag men detta steg kräver en viss tid, detta steg är ett stort för mig och kommer sätta märken i mitt liv.
Pappa kommer du ihåg när jag frågade varför du och mamma bråka, och du satt hon va konstig och jag sa nej och att det va du, och du bara började förlåta?
Pappa kommer du ihåg när vi lekte i parken nedanför farmor och farmor satt på balkongen och rökte
jag stod o prata med henne nedanför medans du gick och gömde dig bakom kröken, sen fick jag leta efter dig jag vart så glad när jag fann dig!
pappa jag vill ha allt det tillbaks, hatar att dom tiderna försvann ifrån mig
Pappa kommer du ihåg...pappa kommer du ihåg?
Av: Meusveritas
Comment the photo
men det är lugnt jag klandrar ingen för att inte fatta
jag vet att jag verkar glad, men alla har sin långa trappa
vissa steg är högre än dom andra och ibland måste man klättra
vissa steg vill man hoppa över
som allt skit i livet och det som kallas döden
men alla har sitt öde, sin trappas slut
vissas trappa har siktat neråt, och vissas upp mot gud."
:O
Får jag fråga varför du jämnt förföljer mig?
du, du vet att jag finns här va?
kanske ska skaffa ett liv...
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/423229728/
Visa toppen
Show footer