Monday 15 February 2010 photo 1/1
|
Jag har haft många tankar på sistone
men dem bara brister
de dör ut lika fort som tanken slår mig
vägarna pressas in med klister men jag vill ut tror ingen förstår mig
jag är träbiten och nu fan kommer sågen hoppas
dom gottas på sitt sågande och kanske på en kant
kommer ihåg en
nu kommer stora vågen stressen ökar ingen här får lugn
alla ska brännas vid få kännas smärtan in tills snarast stund
känna törsten i din mun och piskan slås hårt mot din rygg
du litar på alla men med alla bakom dig är du fan inte trygg
trackas alltid lite vanligt men vissa saker fyller över bägarn
jag har försökt koncentrera mig spänt näven och sen tänkt ''nu jävlar''
men då känns det som jag tävlar emot resten av världen och jag ligger sist
står på havets botten med en liten pokal i hand som en trist tröstvinst
jag kanske inte finns men det gör jag men jag kanske inte syns men det gör jag
men gränsen jag dragit den finns men den kan inge se förens jag tappar vettet och det kommer komma en dag.
Tänk om ni var jag
tänkte mycket och bara ville ta det lugnt
inte lyssna på all skit musik o snack
o vilja softa som en kauuckeluuwwgn
bara ta det riktigt lugnt och bara ta tiden i sin egna takt
för det känns som vissa pressat min sekund visare lite
och gjort min uppfattning fucked
men måste säga tack men det vore att ljuga för döva
ligger hellre i sängen och gråter över mitt misslyckande
tills dagen jag blir dödad
men det är att göra en fjäder av en höna av bördan
för allting kan lösas.
Du har hela världen omkring dig visst men ingen ser dig eller vad du tänker
du är bara ett objektiv en påse som dina känslor misshandlar tills blodet bara stänker
dom dränker en i uppgifter som man ska förstå och hinna med
men svårt när dom förklarar det oförklarbara svara bara mm som ett jävla frågetecken men till sist blir man en av dom och sitter fasst i stockholms syndrom effekten, för det märks dagen efter när alla utom jag förstår
alla sitter vid sina bänkar se i dum dum hörnan där jag står, där dumma pojkar står
dom som inte förstår och vill pröva lite eget och har för mycket i huvet
men det fattar ju ingen för dom kan inte leva i nuet
argumenterar om vem som är bäst och vem som gjort mest
sen går man med rygg mot rygg o hat mot hat med varandra och leker trevlig fest
vad blir här näst ska jag behöva skatta mig för andras problem och säga förlåt för att jag blivit dåligt behandlad?
Fan heller
det här är min stig och den är osynlig så ingen annan kan vandra
men säger bara skitsamma bara ännu en jävla text
undrar bara undrar bara
vad händer nu, härnäst?
tankar snurrar, snurrar runt
papper bränns, brinner i min kakelugn
alla stressar
ta det lugnt
alla suktar, alla suktar
se hur dregglet rinner ur doms mun
verkar som alla velat ha kvar kakan
och samtidigt äta den
och fallit ner i sin brunn...
bara så jävla dumt.
Av: Meusveritas
men dem bara brister
de dör ut lika fort som tanken slår mig
vägarna pressas in med klister men jag vill ut tror ingen förstår mig
jag är träbiten och nu fan kommer sågen hoppas
dom gottas på sitt sågande och kanske på en kant
kommer ihåg en
nu kommer stora vågen stressen ökar ingen här får lugn
alla ska brännas vid få kännas smärtan in tills snarast stund
känna törsten i din mun och piskan slås hårt mot din rygg
du litar på alla men med alla bakom dig är du fan inte trygg
trackas alltid lite vanligt men vissa saker fyller över bägarn
jag har försökt koncentrera mig spänt näven och sen tänkt ''nu jävlar''
men då känns det som jag tävlar emot resten av världen och jag ligger sist
står på havets botten med en liten pokal i hand som en trist tröstvinst
jag kanske inte finns men det gör jag men jag kanske inte syns men det gör jag
men gränsen jag dragit den finns men den kan inge se förens jag tappar vettet och det kommer komma en dag.
Tänk om ni var jag
tänkte mycket och bara ville ta det lugnt
inte lyssna på all skit musik o snack
o vilja softa som en kauuckeluuwwgn
bara ta det riktigt lugnt och bara ta tiden i sin egna takt
för det känns som vissa pressat min sekund visare lite
och gjort min uppfattning fucked
men måste säga tack men det vore att ljuga för döva
ligger hellre i sängen och gråter över mitt misslyckande
tills dagen jag blir dödad
men det är att göra en fjäder av en höna av bördan
för allting kan lösas.
Du har hela världen omkring dig visst men ingen ser dig eller vad du tänker
du är bara ett objektiv en påse som dina känslor misshandlar tills blodet bara stänker
dom dränker en i uppgifter som man ska förstå och hinna med
men svårt när dom förklarar det oförklarbara svara bara mm som ett jävla frågetecken men till sist blir man en av dom och sitter fasst i stockholms syndrom effekten, för det märks dagen efter när alla utom jag förstår
alla sitter vid sina bänkar se i dum dum hörnan där jag står, där dumma pojkar står
dom som inte förstår och vill pröva lite eget och har för mycket i huvet
men det fattar ju ingen för dom kan inte leva i nuet
argumenterar om vem som är bäst och vem som gjort mest
sen går man med rygg mot rygg o hat mot hat med varandra och leker trevlig fest
vad blir här näst ska jag behöva skatta mig för andras problem och säga förlåt för att jag blivit dåligt behandlad?
Fan heller
det här är min stig och den är osynlig så ingen annan kan vandra
men säger bara skitsamma bara ännu en jävla text
undrar bara undrar bara
vad händer nu, härnäst?
tankar snurrar, snurrar runt
papper bränns, brinner i min kakelugn
alla stressar
ta det lugnt
alla suktar, alla suktar
se hur dregglet rinner ur doms mun
verkar som alla velat ha kvar kakan
och samtidigt äta den
och fallit ner i sin brunn...
bara så jävla dumt.
Av: Meusveritas
Comment the photo
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/idafty/443141798/