September
Sunday 18 October 2015 photo 1/1
|
för ca 2veckor sen flyttade jag. för ca 4 veckor sen hoppade jag av skolan och blev arbetslös. mamma tjatar om arbetsförmedlingen och jag säger att jag ska fixa det hela tiden p hon bara bajsar på mig
idag/igår snarare var första gången jag såg mamma o pappa på 2v. jag var så nervös inför o se dom. jag var så nervös att jag skullr bli utskälld för allt o inget. våga inte säga att jag spendera CSN bidraget som sedan ändå inte skulle betalas tillbaka.
i snart 2v har jag skippat min medicin. men det gör det samma för jag kännde ändå inget från det, ingen hjälp fick man på den vårdcentralen heller.
har samtals tid imorgon med min läkare. ska skriva upp mig på en vårdcentral här i växjö istället, samt arbetsförmedlingen och växjöBostäder...
lämnat CV på ica supermarket i hopp om o få plats där, annars lär jag söka någon annan affär eller en små affär..bara det blir något för jag vill verkligen ha jobb så jag kan unna mig eller ta hand om mig bättre.
idk jag börjar känna mig pissig för saker. kommentarer jag hört i min uppväxt o saker mima bröder sagt. allt gör så jävla ont men mamma säger bara att jag flyr från problemen o skyller ifrån mig... ahahah
även om jag inte känner samma längtan som förr så hör jag ändå i miyt huvud att det är bättre att inte leva, att inte skapa problem för andra o låta dom istället må bättre.
usch jag vet inte helt hur jag mår jag vet inget jag är så jävla korkad o det känns meningslöst att försöka med saker. försöker o försöker men misslyckas alltid o får då skit för allt.
tankar från en film jag såg för länge sen slår mig. The ABC of death, tror det var på X eller W där en större kvinna blev mobbad o retad och sen åt hon tills hon spydde, hon skärde sen av sig allt fett/kött på kroppen och duscha. hon dog så klart sen men typ... känns nästan som den mentaliteten.. jag vill rycka av mig allt mitt fett..rycka bort det folk har mobbat mig i år för o som ändå hänger där i gäddhugget.
usch en vägg av text där viola mår bajs. how unusual
idag/igår snarare var första gången jag såg mamma o pappa på 2v. jag var så nervös inför o se dom. jag var så nervös att jag skullr bli utskälld för allt o inget. våga inte säga att jag spendera CSN bidraget som sedan ändå inte skulle betalas tillbaka.
i snart 2v har jag skippat min medicin. men det gör det samma för jag kännde ändå inget från det, ingen hjälp fick man på den vårdcentralen heller.
har samtals tid imorgon med min läkare. ska skriva upp mig på en vårdcentral här i växjö istället, samt arbetsförmedlingen och växjöBostäder...
lämnat CV på ica supermarket i hopp om o få plats där, annars lär jag söka någon annan affär eller en små affär..bara det blir något för jag vill verkligen ha jobb så jag kan unna mig eller ta hand om mig bättre.
idk jag börjar känna mig pissig för saker. kommentarer jag hört i min uppväxt o saker mima bröder sagt. allt gör så jävla ont men mamma säger bara att jag flyr från problemen o skyller ifrån mig... ahahah
även om jag inte känner samma längtan som förr så hör jag ändå i miyt huvud att det är bättre att inte leva, att inte skapa problem för andra o låta dom istället må bättre.
usch jag vet inte helt hur jag mår jag vet inget jag är så jävla korkad o det känns meningslöst att försöka med saker. försöker o försöker men misslyckas alltid o får då skit för allt.
tankar från en film jag såg för länge sen slår mig. The ABC of death, tror det var på X eller W där en större kvinna blev mobbad o retad och sen åt hon tills hon spydde, hon skärde sen av sig allt fett/kött på kroppen och duscha. hon dog så klart sen men typ... känns nästan som den mentaliteten.. jag vill rycka av mig allt mitt fett..rycka bort det folk har mobbat mig i år för o som ändå hänger där i gäddhugget.
usch en vägg av text där viola mår bajs. how unusual
Visa toppen
Show footer