December
Tuesday 19 February 2008 photo 5/7
|
Tiden kan inte läka alla sår, du är en del av mig nu. Och det måste du faktiskt förstå. Orden du gav mig var inte bara trams, utan mer än själva livet, ja, det kändes som en riktig chans. Allt gick så fort och du glömde allt du sagt, tiden blev ett minne blott, och chansen, den bara tyna bort. Utsidan kan lysa och bygga upp en felfri dag, insidan kan svika, aldrig vilja må bra. Folk det bara skrattar, folk det bara ler, ha, vilka puckon, tror dom verkligen att dom ser? Ser smärtan som tränger igenom min kropp, ser smärtan som bara dränker mitt hopp. De säger att jag kan klara mig igenom det, utan att behöva gråta mer. Men tårarna bara rinner, och mitt hopp, det bara försvinner. Jag vill inte minnas, men jag kan inte glömma. Om jag fick säga dig ett fåtal ord, om jag fick tala om för dig vilken person du är för mig, då hoppas jag att du skulle försöka förstå, du måste inte fatta, men du kan testa ändå. Det skulle betyda mer än liv, att få höra dig säga att jag betyder någonting för dig, även om jag bara vill vara mig, vara den jag är, vara här. Jag skulle bli så glad, bara flyga och fara, ja, bara vara. Min tro skulle riva alla murar, Mitt hopp skulle födas på nytt, Men kärleken, den skulle aldrig få bli förbrytt. Efter många år så har Du gett mig tro, hopp och kärlek, men vår kärlek blev som livets stora gåta, att älska, glömma och förlåta. come back to me my friend i need you
Annons
Visa toppen
Show footer