June
Friday 1 May 2009 photo 1/2
|
Rest In Peace
Sonja Ljungberg
28 Februari 1917 - 30 April 2009
det är verkligen konstigt, kan inte förstå... Du som alltid funnits där, du med den sarkastiska humorn trotts din ålder. 92 år hann du bli, och Moma, that´s strong. Det va synd att det blev som det blev! Om du inte ramlat och brytit benet, hade du levt än idag? När pappa berättade vid brasan trodde jag seriöst inte på vad han sa, jag förväntade mig inte att de orden skulle komma ut ur hans mun. "Hon dog, för en timme sen...", medan jag satt och åt hemma hos Bob och såg dom tända brasan så dog du.. Tanken går inte att förstå. Alla gånger då jag var liten och du nöp mig i kinden, alla gånger Nisse slickade mig i nacken då jag låg på DITT vardagsrums golv, alla spel och bilder du visade för mig. Vi hade fem generationer i våran familj. Hela fem st ..
Det händer faktiskt också att jag funderar på om du hade varit klarare i huvudet om du inte ramlat och slagit dig när du bodde ensam.. Det va då du behövde flytta in på det där hemmet och jag tycker du blev lulligare då... Och den där JÄVLA ficklampan du aldrig fick.... Du hann ju aldrig få den.. Kunde du inte väntat lite? Du är verkligen en del av klistet som kladdade ihop hela släkten, nu när du är borta kan du lita på att du kommer vara saknad.. I alla fall av mig... Jag kommer sakna dig så himla mycket ! men jag hoppas du har det bra nu, att du träffar Pelle igen. Jag älskar dig moma .. !
/ ditt barnsbarnsbarn angelica .
Sonja Ljungberg
28 Februari 1917 - 30 April 2009
det är verkligen konstigt, kan inte förstå... Du som alltid funnits där, du med den sarkastiska humorn trotts din ålder. 92 år hann du bli, och Moma, that´s strong. Det va synd att det blev som det blev! Om du inte ramlat och brytit benet, hade du levt än idag? När pappa berättade vid brasan trodde jag seriöst inte på vad han sa, jag förväntade mig inte att de orden skulle komma ut ur hans mun. "Hon dog, för en timme sen...", medan jag satt och åt hemma hos Bob och såg dom tända brasan så dog du.. Tanken går inte att förstå. Alla gånger då jag var liten och du nöp mig i kinden, alla gånger Nisse slickade mig i nacken då jag låg på DITT vardagsrums golv, alla spel och bilder du visade för mig. Vi hade fem generationer i våran familj. Hela fem st ..
Det händer faktiskt också att jag funderar på om du hade varit klarare i huvudet om du inte ramlat och slagit dig när du bodde ensam.. Det va då du behövde flytta in på det där hemmet och jag tycker du blev lulligare då... Och den där JÄVLA ficklampan du aldrig fick.... Du hann ju aldrig få den.. Kunde du inte väntat lite? Du är verkligen en del av klistet som kladdade ihop hela släkten, nu när du är borta kan du lita på att du kommer vara saknad.. I alla fall av mig... Jag kommer sakna dig så himla mycket ! men jag hoppas du har det bra nu, att du träffar Pelle igen. Jag älskar dig moma .. !
/ ditt barnsbarnsbarn angelica .
Visa toppen
Show footer