Sunday 21 June 2009 photo 8/8
![]() ![]() ![]() |
<span style="font-family: tahoma,arial,helvetica,sans-serif;">dom tror inte att du överlever, har du hört det mamma?
dom säger att du aldrig kommer bli 100% frisk.. Är det de jag ska tro på mamma?
dom säger att det här kommer påverka ditt liv så mycket att du kanske mår dåligt från och till, inte kommer kunna jobba normalt och massa sånt... Visste du om det mamma?
du är ju min super starka mamma, hon som klarar av allt.. Visst är du ...? det var väll så jag alltid sa till mig själv för ett halvår sen när din första cancer var borta...
Men jag har så svårt att förlåta dig just nu , tyvärr men det är min sanning. Du gav mig hopp om att allting kunde bli bättre, om att det skulle bli vi tre tillsammans, att vi skulle få börja om från början igen. Jag tänkte tillochmed mig själv i det huset. Jag KUNDE tänka mig mig själv i det huset, du vet hur svårt jag har att göra det. Sen tre dagar innan, jag hade nästan räknat ner dagarna, så berättade du om att det inte alls skulle bli så, att ni hade bestämt annat, och vet du vad som gör mig mest arg? Att ni sa det när det redan var försent... När ni redan hade köpt huset och jag inte hade någonting att säga till om, ingenting jag kunde ändra på, och att jag såg att du faktiskt antog, att jag, som ditt barn, skulle flytta dit, vara glad och faktiskt komma dit varnnan vecka för att NI har bestämt det... Vet du hur värdelös det får en att känna sig? har du verkligen någon aning om hur det känns ? Vet du hur svårt det blir för mig att lita på dig då? Vad hindrar liksom dig från att göra en sånhär sak igen? Det gör otroligt ont.. Det var som att du tog tag i mig och bara skakade på mig Och jag tänker faktiskt inte försöka hindra mina känslor , jag tänkter inte låsas att jag inte är arg, jag har blivit tillsagt att inte göra det, men du gör det inte enkelt .. Det gör du verkligen inte ,
men utan dig är jag ingenting ! och jag vet inte hur jag ska klara av det här...
dom säger att du aldrig kommer bli 100% frisk.. Är det de jag ska tro på mamma?
dom säger att det här kommer påverka ditt liv så mycket att du kanske mår dåligt från och till, inte kommer kunna jobba normalt och massa sånt... Visste du om det mamma?
du är ju min super starka mamma, hon som klarar av allt.. Visst är du ...? det var väll så jag alltid sa till mig själv för ett halvår sen när din första cancer var borta...
Men jag har så svårt att förlåta dig just nu , tyvärr men det är min sanning. Du gav mig hopp om att allting kunde bli bättre, om att det skulle bli vi tre tillsammans, att vi skulle få börja om från början igen. Jag tänkte tillochmed mig själv i det huset. Jag KUNDE tänka mig mig själv i det huset, du vet hur svårt jag har att göra det. Sen tre dagar innan, jag hade nästan räknat ner dagarna, så berättade du om att det inte alls skulle bli så, att ni hade bestämt annat, och vet du vad som gör mig mest arg? Att ni sa det när det redan var försent... När ni redan hade köpt huset och jag inte hade någonting att säga till om, ingenting jag kunde ändra på, och att jag såg att du faktiskt antog, att jag, som ditt barn, skulle flytta dit, vara glad och faktiskt komma dit varnnan vecka för att NI har bestämt det... Vet du hur värdelös det får en att känna sig? har du verkligen någon aning om hur det känns ? Vet du hur svårt det blir för mig att lita på dig då? Vad hindrar liksom dig från att göra en sånhär sak igen? Det gör otroligt ont.. Det var som att du tog tag i mig och bara skakade på mig Och jag tänker faktiskt inte försöka hindra mina känslor , jag tänkter inte låsas att jag inte är arg, jag har blivit tillsagt att inte göra det, men du gör det inte enkelt .. Det gör du verkligen inte ,
men utan dig är jag ingenting ! och jag vet inte hur jag ska klara av det här...
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ikkas/383017186/