October
Monday 22 October 2007 photo 3/3
|
Så länge som jag kämpat utan att få nåt tillbaks. Ingenting som hjälper mej, har bara tomma ord kvar. Jag är inte värd ett dugg, inte luften som jag andas, Jag är ingenting längre, nej, inte för de andra. Jag sitter för mej själv och vill vara I min ensamhet, Ingen bryr sej om det för det finns ingen som vet. Dethär är smärta, av allra högsta grad, Jag vill bort härifrån, leva som du och ha det bra. Sover aldrig på natten, ligger ensam och tänker På allt som har hänt, vad som ska hända dagen efter Jag vill ställa några frågor, 'hur lång är min livstid?' Misshandel och sorger, vad är det för ett liv? Är det så man ska leva för att vara en I mängden, Sån som ingen vill ha och en sån som ingen märker? Jag är krossad, jag har förlorat mej själv, Jag har förstört mej själv och allting igen. Som vanligt så känner jag att livet är hopplöst, Har det någon mening, för livet är meningslöst. Lyckan I mitt liv har jag glidit ifrån, Känns som att jag aldrig varit glad men som att smärtan kom igår. Jag fejkar mina skratt och jag försöker att le, Jag går ut och kollar runt mej men det finns ingenting att se. Jag har förstått att jag inte passar, inte ska vara här. Jag tittar ner emot marken, kanske finner lyckan där.
Annons
Visa toppen
Show footer