December
Sunday 19 October 2008 photo 1/2
|
Jag är trött på allt nu..Trött på att sitta instängd i denna fästning medan du kan sträcka ut vingarna och flyga fri.Trött på att du inte bryr dig mer än vad du gör, trött på att du aldrig vill engagera dig men ändå säger att du älskar mig, lögnhals, eller?.. Trött på vänner som låssas bry sig och som lovar att hälsa på men som sedan åker till andra och jag förblir ensam i min fästning..Trött på att inte veta vem jag är och vart jag hör hemma..Jag har inte ens någon egen stil jag klär mig som jag känner fast egentligen skulle jag vilja mer fast att jag e för feg. EN STOR JÄVLA BETYDELSELÖS NOBODY utan egen stil utan vetan om vart jag hör hemma. Instängda viljor förtynar och dör kvar blir en som inte vet vad den vill!
<p style="margin-bottom: 0cm;">
Trött på att undra vem jag är och vad fan jag gör här till ingen nytta varken för mig själv, eller för andra. Förkastad av de mina som inte har tid med mig, utan att jag klandrar dom. Jag är på fiendes territorium och mina åsikter och känslor är förbjudna här. Här ska man vara som normen, enligt normen,. En nobody, inte sticka ut, inte ha åsikter, utan bara tacka ta emot och radera sitt inre och klistra på ett jag är så glad att vara till, men är jag det? Vem är jag? Vill jag mer? Ja absolut!!! Men varför inte då? För jag vågar inte, jag har blivit förkastad av människor hela mitt liv, rädd att bli förkastad igen ,rädslan för att inte bli omtyckt för jag vet inte vad jag vill, fast å andra sidan jag har förlorat mig själv alla redan, vad finns det mer att förlora? Vad kan vara värre än att förlora sig själv, sin personlighet och inte veta vem man är och inte ha nån stil och nån personlighet.,Finns personligheter eller är det bara på låsssas det också. En norm det med där man måste vara på ett visst sätt inom varje personlighet annars blir man inte accepterad av de sina..VAD HAR JAG MER ATT FÖRLORA NÄR JAG ÄR SOM ALLA? EN NOBODY SOM HAR FÖRLORAT SIG SJÄLV? Var är min personlighet och min stil. Vilka är mina vänner dom som påstår sig vara det eller dom som förkastar mig?<p style="margin-bottom: 0cm;">
<p style="margin-bottom: 0cm;">Utatängd utelämnad i detta stora betydelselösa, mitt liv men en själ som sakta äter upp kroppen och raderar sig själv. En själ med förglömda viljor i ett skal som inte utrycker en känsla, instängd raderad med alla dessa tankar, frågor, grubblerier som spränger min hjärna i små bitar..En döende, ett föruttnat lik som ingen kommer upptäcka förrän det bara finns skeletet kvar..
<p style="margin-bottom: 0cm;">
Jessika Johnsson är mitt namn, vad betyder ett namn för en själ i en kropp som inte utrycker sin egen känsla? Jessika, jessika jessika jessika, kan säga det om och om igen utan att komma på något vad är det som skulle vare speciellt med henne, Inget hon är en nobody som flyter in i massan och som inte märks av inte ens som död..
<p style="margin-bottom: 0cm;">
Fråga vad var hennes känslor och personlighet men vem skulle kunna svara? Fanns hon ens eller existerade hon bara? Hade hon känslor och egen stil eller kände hon sig tvingad att vara den hon var för att bli omtyckt.Känner någon henne verkligen om hennes personlighet och stil verkligen finns? EN som låssas för att inte visa kampen i sitt inre..Vem är Jessika, jag alltså. Finns jag och har jag personlighet och känslor. Jag är feg, vågar inte stå upp för mig själv min själ förkastar mig för att jag inte vågar vara ärlig mot mig själv. ljuger man inte för alla om man ljuger för sig själv? finns du där du osynliga som jag känner av i min närhet. Finns du där som stöd för att hjälpa mig våra vara sann mot mig själv och därmed andra? Må du osynliga ängel hjälpa mig hitta mig själv och låt mig hitta mig själv utan att jag bryr mig om att påverkas av andra, omgivningen. Jag vill vara jag, mig själv oavsett om dom andra förkastar mig..Låt mig stå på mig min rädsla och inte längre vara feg. För om jag fortsätter stänga mig inne på grund av att folk inte tycker jag är som normen.
Om jag raderar ut mig själv för att passa in, förlorar jag mig själv och då är jag dömd till at vandra i ett liv och leva efter känslor som inte är mina. Vad kan vara värre än att förlora sig själv? Ska jag våga hitta mig själv tillslut, våga stå för den jag är utan att vara rädd för att bli förkastad och skita i om jag till råga på allt skulle bli det, att våga vara sig själv, för att man själv ska leva sitt liv och inte andras..
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 19 Oct 2008 21:21
nu lugnar vi ner oss lite Jessika.. gör inget dumt nu som du kommer ångra, å bli inte mera ledsen, för då blir jag ledsen =/ vi kan lösa det på nått bra sätt :)
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/iamcess/282244732/
Visa toppen
Show footer