Ibland har jag bara lust att strunta i allt. Hur man än försöker så duger man ju inte ändå. Varför ens försöka ha ett umgänge. Jag blir alltid så besviken när jag lägger ner massor av energi, tid, pengar och arbete men inte får nåt tillbaka... Jag hoppades på att kunna "köpa" mina vänner om jag gjorde mitt yttersta för att göra dem nöjda.
Jag vet inte hur länge till jag orkar. Jag vill inte bli besviken mer. Det har blivit en ond cirkel, och det är jag själv som satt mig i denna sitsen, och det är jag som blir drabbad. För ju mer jag försöker, desto mer besviken blir jag, men om jag ger upp förblir jag ensam. -.-

Inget specifikt som hänt, bara rent allmänt typ.

:( känner mig hemsk att vi aldrig ses

Samma här. Jag kanske har hade väldigt höga förväntningar på vänskaper. Jag trodde liksom att jag fortfarande skulle ha en vän som man träffade varje dag och delade allt med, och man kunde varandras vardag utan och innan och som man kunde lita på på alla sätt. Som jag hade det med Malou förut, och Maria och Tilda. Så jag trodde att det alltid skulle vara så. Jag hatar att inte känna mig bekväm när jag träffar nån, man vet inte om man sagt något dumt, eller om personen håller med ens argument bara för att passa in. Typ.

Alltså, det är en tjej som jag börjat umgås med lite. Som jag inte vet om jag litar helt på eftersom hon ljugit massor förr. Men så är jag så desperat efter vänner, så jag typ vänder helt upp och ner på min vardag och rutiner bara för att jag ska kunna umgås med henne. Och senaste 3 veckorna har jag handlat åt henne typ 5-10 ggr, med och utan henne, kört henne till Gbg 2 ggr fast att jag haaaatar att köra bil där, gett henne tavlor och dekorer, kört grejer till tippen, gett bort massor av kläder och grejer, hämtar möbler som hon vunnit på auktion, hämtat henne på stationen, hjälpt till att flytta, och massa andra saker. Saker som jag inte har tid eller råd till. Sen frågade jag henne om hon ville följa med mig och barnen till 4-h-gården, och då svarade hon bara "jag vill till tippen". Och det var typ då som jag skrev detta inlägget, för jag kände mig så jävla utnyttjad. Jag åkte för övrigt själv sen. Och har hämtar hennes skräp idag som jag ska köra iväg i morgon bitti innan jobbet. Trött jag blir på mig själv :/

men Louise! sådana vänner behöver du inte ha i ditt liv! :( en förstår hur du längtar efter en sådan vänskap som man hade förr, det gör jag med
varje dag är liksom densamma.
skola 8-15, hämta på dagis, hem ut med hunden, laga middag, sen sova typ, är det helg så jobbar man, för annars överlever man inte månaden efter.. och dagarna är likadana.. varje dag ut och in. är tacksam att Internet finns, annars skulle jag knappt ha något socialt liv alls.. hemskt egentligen. men du är en underbar människa

och du förtjänar annat än att bli utnyttjad :((