September
Tuesday 8 January 2008 photo 2/5
|
dom brände ner grönan och skolan står där ensam nu cykelställen står tomma än trots att loven är slut dom fäller kastanjeträn i alléen framför skolgården jag rör mig tyst hör inte hemma här jag är vålnaden jag vet inte varför men kanske är det därför jag minns det så väl dina stora ögon dina bruna händer dina vassa knän var det dig jag såg som en skugga ur mina drömmar var det dig jag såg dig jag svor att aldrig glömma dom gräver i parken och frosten i marken blir ett försvar vid hörnet av kyrkan där järnvägen går har dom spärrat av någon ligger i gräset med frostiga kläder så stilla och vit blåljusen blinkar tänk vad man kan göra med en liten kniv jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit det var väl något vi gjorde något vi sa här som förändrade mitt liv var det dig jag såg som en skugga ur mina drömmar var det dig jag såg dig jag svor att aldrig glömma var det dig jag såg som ett spöke från döda drömmar var det dig jag såg har jag äntligen lyckats glömma? (mitt sällskap nu inatt..)
Annons
Visa toppen
Show footer