September
Tuesday 28 October 2008 photo 1/1
|
Ut med droger, in med herren
Visste ni att det är min farbror?
Mannen i svart hejade och försvann bakom Tages bro vid hamnen i Piteå.
Han slog ett telefonnummer på sin Ericsson-mobil. Han såg ut som en man med ett mål, kanske en kommunal handläggare på väg till tandläkaren, kanske en nätverkstekniker som skulle ta en promenad på lunchen.
Det var sjukpensionären Mats Rutberg, 42. Han har varit med i NSD tidigare. Men då kunde bara de insatta skymta honom mellan raderna i notiser om nattliga stölder i Fyrkanten.
På den tiden bodde han i en gul Peugeot och hade kanylmärken i armvecken. I onsdags visade han på begäran sitt nya liv med andrahandslägenhet, ett elpiano och en stark tro.
- Jag har varit drogfri i fyra och ett halvt år. Tidigare tänkte jag alltid på droger eller alkohol. Det är borta nu. Det är en enorm befrielse, sade han.
- Det är Gud.
Mats Olof Rutberg föddes sommaren 1966 på centrallasarettet i Boden, son till Eva och Per-Olof. Han växte upp i Svartbjörnsbyn och Buddbyn och har i efterhand beskrivits som ett ?mycket snällt? barn.
Han hade lätt att lära i skolan, även om han inte anträngde sig. Han älskade, då som nu, sin familj - föräldrarna, den fem år yngre brodern och hans brors två barn.
Men det var när han tog sin första spruta amfetamin som han hittade hem.
Innan han kom dit hade han vandrat upp för drogtrappan med bra fart. Cigaretter på Sandenskolans skolgård, öl och sprit med kompisarna på stan, haschpipor i lägenheter. Till slut amfetaminet. Nya kompisgäng - samma gamla
sug efter kickar.
I slutet av 1980-talet behövde han ungefär tio gram hasch per vecka. Det kostade en hundralapp grammet hos Bodens tio langare. För mycket för hans
lön.
- Men man satt aldrig ensam. Ena dagen hade jag en pipa, en annan dag var det någon annan. Det löste sig.
Riktigt, riktigt illa blev det först efter en skilsmässa då han var runt 30. Exakt när minns han inte eftersom drogerna stökat till minnet. Ur skilmässan kom han med golden retrievern Molly och ett uppflammande drogsug.
En man levererade femlitersdunkar med hembränt till lägenheten. Mats Rutberg satt i soffan och drack till han blev medvetslös, vaknade och drack till han blev medvetslös. Han fick krampanfall, han kräktes blod, han visste att han höll på att
dö.
År 2001 bestämde han sig.
För att lägga all kraft på favoritdrogen.
Amfetamin kan man äta, dricka, dra upp i näsan. Mats Rutberg föredrog att injicera. Då kom drogen fram snabbare. Hans bästa vän sitter vid vänster biceps. När han tog amfetamin drack han ju inte sprit, och spriten trodde han skulle döda honom.
Det var åren efter det beslutet som han slog i botten. Han var hemlös och bodde i en bil. Han injicerade dagligen och duschade i bästa fall varannan vecka. Han levde på brott och dömdes för inbrott och bilstölder. Det krävdes stöldgods för nära 50 000 kronor per natt för att finansiera
drogerna.
- Hela livet var en stress. Att sitta i häktet var drömmen.
Där fick man mat och vila.
Till slut sökte han vård. Då hade han redan haft en stark upplevelse i vapenhuset i Överluleå kyrka.
När terapeuten föreslog att han skulle gå till kyrkan nära behandlingshemmet i Öjebyn fann han sig gråtandes vid nattvarden.
- Det jag kände var något stort. Det går inte att beskriva.
I onsdags tog han fram sin röda bibel som han fått av Piteå stadsförsamling. Han berättade om sin whiplashskada som han fått när han körde av vägen, hög på amfetamin. Han förklarade att han bara orkade dammsuga ett rum om dagen, annars blev han sängliggande.
Han läste sedan Lukas 17:11 högt. Favoritliknelsen om den förlorade sonen. Den 42-åriga rösten blev klarare, deklamerade texten.
?Han var förlorad och är återfunnen?.
- Det här ligger mig närmast runt hjärtat. Det är aldrig försent. Min tro har gett mig sinnesro. Det har jag aldrig haft tidigare i livet.
Jag vet inte vad Mats Rutbergs berättelse betyder för dig.
Men jag vet att det fanns 1357 polisanmälningar mot norrbottningar som tagit narkotika i fjol. Anmälningarna har nästan tredubblats de senaste fem åren.
"Slutar inte du så ska jag skära mig blodig bara för dig"
Av Bo Torbjörn Ek
Visste ni att det är min farbror?
Mannen i svart hejade och försvann bakom Tages bro vid hamnen i Piteå.
Han slog ett telefonnummer på sin Ericsson-mobil. Han såg ut som en man med ett mål, kanske en kommunal handläggare på väg till tandläkaren, kanske en nätverkstekniker som skulle ta en promenad på lunchen.
Det var sjukpensionären Mats Rutberg, 42. Han har varit med i NSD tidigare. Men då kunde bara de insatta skymta honom mellan raderna i notiser om nattliga stölder i Fyrkanten.
På den tiden bodde han i en gul Peugeot och hade kanylmärken i armvecken. I onsdags visade han på begäran sitt nya liv med andrahandslägenhet, ett elpiano och en stark tro.
- Jag har varit drogfri i fyra och ett halvt år. Tidigare tänkte jag alltid på droger eller alkohol. Det är borta nu. Det är en enorm befrielse, sade han.
- Det är Gud.
Mats Olof Rutberg föddes sommaren 1966 på centrallasarettet i Boden, son till Eva och Per-Olof. Han växte upp i Svartbjörnsbyn och Buddbyn och har i efterhand beskrivits som ett ?mycket snällt? barn.
Han hade lätt att lära i skolan, även om han inte anträngde sig. Han älskade, då som nu, sin familj - föräldrarna, den fem år yngre brodern och hans brors två barn.
Men det var när han tog sin första spruta amfetamin som han hittade hem.
Innan han kom dit hade han vandrat upp för drogtrappan med bra fart. Cigaretter på Sandenskolans skolgård, öl och sprit med kompisarna på stan, haschpipor i lägenheter. Till slut amfetaminet. Nya kompisgäng - samma gamla
sug efter kickar.
I slutet av 1980-talet behövde han ungefär tio gram hasch per vecka. Det kostade en hundralapp grammet hos Bodens tio langare. För mycket för hans
lön.
- Men man satt aldrig ensam. Ena dagen hade jag en pipa, en annan dag var det någon annan. Det löste sig.
Riktigt, riktigt illa blev det först efter en skilsmässa då han var runt 30. Exakt när minns han inte eftersom drogerna stökat till minnet. Ur skilmässan kom han med golden retrievern Molly och ett uppflammande drogsug.
En man levererade femlitersdunkar med hembränt till lägenheten. Mats Rutberg satt i soffan och drack till han blev medvetslös, vaknade och drack till han blev medvetslös. Han fick krampanfall, han kräktes blod, han visste att han höll på att
dö.
År 2001 bestämde han sig.
För att lägga all kraft på favoritdrogen.
Amfetamin kan man äta, dricka, dra upp i näsan. Mats Rutberg föredrog att injicera. Då kom drogen fram snabbare. Hans bästa vän sitter vid vänster biceps. När han tog amfetamin drack han ju inte sprit, och spriten trodde han skulle döda honom.
Det var åren efter det beslutet som han slog i botten. Han var hemlös och bodde i en bil. Han injicerade dagligen och duschade i bästa fall varannan vecka. Han levde på brott och dömdes för inbrott och bilstölder. Det krävdes stöldgods för nära 50 000 kronor per natt för att finansiera
drogerna.
- Hela livet var en stress. Att sitta i häktet var drömmen.
Där fick man mat och vila.
Till slut sökte han vård. Då hade han redan haft en stark upplevelse i vapenhuset i Överluleå kyrka.
När terapeuten föreslog att han skulle gå till kyrkan nära behandlingshemmet i Öjebyn fann han sig gråtandes vid nattvarden.
- Det jag kände var något stort. Det går inte att beskriva.
I onsdags tog han fram sin röda bibel som han fått av Piteå stadsförsamling. Han berättade om sin whiplashskada som han fått när han körde av vägen, hög på amfetamin. Han förklarade att han bara orkade dammsuga ett rum om dagen, annars blev han sängliggande.
Han läste sedan Lukas 17:11 högt. Favoritliknelsen om den förlorade sonen. Den 42-åriga rösten blev klarare, deklamerade texten.
?Han var förlorad och är återfunnen?.
- Det här ligger mig närmast runt hjärtat. Det är aldrig försent. Min tro har gett mig sinnesro. Det har jag aldrig haft tidigare i livet.
Jag vet inte vad Mats Rutbergs berättelse betyder för dig.
Men jag vet att det fanns 1357 polisanmälningar mot norrbottningar som tagit narkotika i fjol. Anmälningarna har nästan tredubblats de senaste fem åren.
"Slutar inte du så ska jag skära mig blodig bara för dig"
Av Bo Torbjörn Ek
Comment the photo
det gäller att ha viljan om man vill sluta, annars finns ju altenativet att gå tillbaka och leka med barbidockor ^^
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ic0uldfly/286876349/
Visa toppen
Show footer